Idag fick jag ett glädjande besked!!

Lite sakta nu kan jag börja öppna upp mitt liv igen..

Var på läkarbesök idag och då tog jag upp det här med min isolering och att jag inte mår sådär vidare bra i min ensamhet.

Min läkare sa att du kan börja umgås med dina barnbarn som du inte sett på så länge..

Oh så glad jag blev!!

Hem och ringde upp sonen och frågade om jag kunde få komma ut i helgen. TJi fick jag de skulle åka bort den här helgen. Det är ju typiskt men nu ligger det ju i närtid att vi kan träffas snart iaf.

Då kom jag på mitt i alla känslor och glädje som kom i mig men nu är jag tillbaka på ruta ett som jag stod på när pandemin bröt ut.

Jag vill ju ut och träffa nya vänner..

Och det är ju inget som jag gör på 4 sekunder.

Utan det är nu jag kan börja planera och göra upp planer igen.

Nu är inte jag den som kommer springa ut och träffa gud och alla människor.

Hur mycket jag än vill det.

Utan mitt återgång kommer ske sakta och med en säkerhet.

Det handlar inte bara om mig utan det handlar om alla för mig.

Jag vill att andra ska vara rädd om mig så som jag är rädd om andra.

Men det är på gång nu iaf..

Och bara det känns ju så väldigt skönt och bra.

Och så kom jag på idag men vad faan jag har ju inte så mycket vänner..

Det var ju det jag skulle skaffa mig då innan allt annat skedde.

Visst har jag vänner men det är inte så många. De flesta lever ju i ett förhållande, och de som är singlar vi träffas inte så ofta.

Och jag vill ju gärna ha många vänner som jag kan umgås med och hitta på äventyr ihop med.

Jag har ju så många olika sidor och så många olika intressen.

Idag när jag stod där så tänkte jag men vad fan , VEM ska jag börja umgås med nu då?

Det gäller ju att de har samma tänk som mig för att vi ska kunna börja umgås igen.

Vilket kan vara lite känsligt för en del när man ställer frågan hur lever du/ni ?

Hur många umgås ni med osv..

Vi är inte helt framme där än det är inte så jag menar men snart är vi där.

Och för mig då som suttit här ensam och fått en kropp som inte alls mår bra längre fysiskt självklart att mina tankar går igång nu.

Eftersom jag sökt andra att gå ut och gå med under denna period men ingen har nappat på den.

Mer än att när man ställer frågan då vill många följa med ut men ingen tar kontakt.

Och jag tror det blivit så för alla att man går ut när det passar och de som har sina nära vänner de går ut tillsammans.

Det blev rätt så mkt positivt idag..

Tänk,,,,,, jag kan börja dejta snart igen OM jag skulle snubbla på en man vill säga förstås.

Det ligger inte så förbannade långt bort i tiden som det kändes för bara två veckor sedan.

Nu ligger ju hoppet på att så många som möjligt är kloka och går och tar sina sprutor.

Efter den 15 juli då samstämmer jag in väldigt mycket i nästa släpp på restriktionerna om de går igenom vill säga.

Imorgon får jag min andra spruta sedan ska det gå 3 veckor. Och efter midsommar ska jag operera en tand.

15 juli blir ett bra datum att rikta in sig på för mig.

Och vi får verkligen hoppas att vi fått ner smittan så att öppnandet av samhället kan komma igång enligt planerna.

Det är ju det allting hänger på nu.

Idag tändes det ett stort hopp om en roligare framtid..

Idag köpte jag mig lite rosor till mig själv.

Lite vin får jag dricka ensam ett tag till men inom en snar framtid får jag sällskap ..

Jag längtar efter ett sällskap och efter äventyr i mitt liv igen..

Fan vad kul vi ska ha när vi ses vi som kommer att ses!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.