Kom, flytta hem igen !!

Blev ett snabbt besök idag nere i Åtvidaberg.

Började den här dagen att åka ner till Linköping och fixa med begravningsbyrån.

Nu är det i stort sett klart till den 9 juni när vi ska begrava mamma.

Nu vet jag hur det ser ut i Lilla Aska där mamma kommer ligga.

Efter det besöket tittade jag ner på mina fötter och sa till mig själv. Åk ner till Falerum och köp nya skor till sommaren. Mina var inte så fina längre även om jag kan ha dem när jag inte behöver vara så fin.

Det är ju bra att ha lite att byta med innan jag kastar iväg dem.

Men först..ska jag ha lite mat i magen.

Så bilen gick ner eller hem till Åtvidaberg och klockan var tjugo i två när jag kom till Linds g:a Sandelius.

HUR ska jag kunna säga Linds när det för mig alltid kommer heta Sandelius. Nej det går INTE att tänka om..ha ha så det såå..

Men det är alltid samma känsla varje gång jag åker in i Åtvidaberg.

Jag kommer hem..

Beställer en paj och sätter mig ute och ska äta.

Först träffade jag en fd hundkompis från hundklubben.

Jag hade sällskap hela tiden jag åt.

Under tiden så kommer det en annan barndomkamrat och hans fru. Man hälsar som vi alltid gör där nere.

När jag hade ätit klart så gick jag och satt mig hos min barndomskamrat. För jag hade något att berätta för honom.

Hej Maywor hur är det ?

Jaa tack det är bra..

Och så pratar man på ..

Då berättar jag att jag träffat en man här i Norrköping som har bott i Åtvidaberg som barn. Han bodde bara där nere i några år.

Min barndomskamrat och den här mannen från Norrköping de visste jag att de kände varandra och hade lekt ihop. De hade gått i samma klass oxå. Han från Åtvids mamma hade varit barnvakt till den andra och hans syster.

När jag hade berättat klart min historia då sa han:

Nej vad lustigt , jag pratade ju om honom för ett par veckor sedan med xxx och vi kom ihåg honom.

Och så fick jag höra lite mera barndoms minnen.

Jag bodde på Hengränd och den här mannen bodde på Höjdvägen. Och det gick som ett streck där fast gatorna nästa hängde ihop. Men vi från Hengränd vi fick inte gå till Höjdvägen för där bodde de busiga barnen. Och ibland kom Höjdvägs gänget ner till oss på Hengränd för att starta slagsmål. Och då var det krig..Vad vi skrattade när vi mindes dessa roliga barndoms minne.

Men han kom ihåg på helt samma sätt som jag minns allt.

Det är så kul att prata och skratta med människor från Åtvidaberg det är så mycket sammanhållning och minnen.

Under tiden så kom det mera som jag känner igen ..

Det var länge sedan du flyttade Maywor sa de..

Jaa det är snart 16 år sedan. Trivs du bra? Joo det gör jag men jag längtar hem oxå ibland.

Jag försöker här att övertala henne att flytta tillbaka sa han jag satt bredvid.

Jaaa klart att du ska komma tillbaka ..!!

Det känns väldigt skönt att känna den där gemenskapen vi har vi som är ifrån små bruksorter.

Framför allt alla hälsar på varandra. Det är så vi gör.

Men det är så inte många gör i en stad som jag bor i nu.

Och det här har varit lite svårt för mig att inte veta vem mina grannar varken är eller att man hälsar på varandra. Man säger helt enkelt inte Hej ..Bara några gör det..

Jag minns när jag efter 3-4 år här uppe när jag började att trivas och få lite rötter i Norrköping.

Det var den där gången jag kom ner till stan och träffade på 1 människa jag kände.

Och jag fick säga HEJ..

Det var första gg jag kände en samhörighet med Norrköping.

När jag hade pratat och skrattat klart då gick jag och köpte blommor som jag skulle sätta på pappas grav.

Sen mötte jag lite till och pratade med innan jag kom upp till kyrkogården.

Och där träffade jag oxå på en kvinna och man jag känner igen.

SEN åkte jag ner till Falerum och köpte mina skor.

Där är det alltid 20% på allting, så jag fick 320 kr rabatt för två par Reiker skor.

OM jag träffade någon där nere som jag känner ?

Jaa självklart ännu en barndomskamrat..

Efter allt så gick färden hem till Norrköping igen.

Och nu har jag landat hemma och ätit mat och satte mig här för att skriva bland de sista inläggen för denna blogg.

Det finns inget svar vart jag kommer att bo än så länge.

Men det ser ut som jag kommer bo kvar, men jag säger som det är.

Jag vet inget om min framtid eller vart jag kommer att landa.

Den här sommaren är det den som jag har på mig att finna mig tillrätta här i Norrköping.

Knyta nya kontakter komma med i de grupper jag känner att jag kommer att trivas och känna gemenskap och samhörighet ihop med. För jag orkar inte en hel höst och vinter till med att vara så mycket med bara mig själv.

Och hur det slutar det vet inte jag och ni mina läsare kommer inte heller att få det svaret.

Eftersom jag är inne på min sista vecka som bloggare.

Känns lite vemodigt men tror det kommer att bli bra.

Jag har ju varit med på sociala medier och även i radion.

Kan ju bli skönt att få bli lite anonym och inte förknippas med sex.

För tänk så känsligt ämne sex är.

Det var som en man sa idag, vi kan prata om krig och otäckheter men sex det funkar inte att prata om.

Nej sa jag och jag har ju fått vara med om en baksida oxå med mitt officiella samtidigt som jag känner att.

Tänk så roligt jag har haft de här i åren som jag jobbade som lustkonsult.

Tänk vad jag fått vara med om, alla mässor , och framträdanden.

Lilla jag i radion P1:s kropp och själ, Radio Östergötland och den där lilla radiostationen.

Jag tror iaf att jag har givit andra människor väldigt mycket.

Tänk att Lilla jag har gjort massor bra.

Det kommer jag att ta med mig med en stolthet.

Och nu ska jag bara ta hand om mig.

Hitta det som ger mig ett lyckligt och lugnt liv.

Där skogen, foto, kultur, musik och massor med flera äventyr framför mig.

Jag går mot en framtid där jag ska möta och finna hon den där..

Maywor

Kategorier: