Livet påkallar, jag finns här.
Ett sorgearbete är ju på allas olika sätt.
Jag har varit fruktansvärt trött och är än.
Kroppen orkar inte samma som huvudet vill.
Det slår till när jag som minst anar det.
Men för var dag som går så minskar den där synen jag haft för ögonen.
Hur mamma skriker, slår med armarna i luften och skakar med ord som jag vill inte, aj aj aj, kära gud ta mig härifrån, Käre jesus osv osv.
Nu kommer den sista synen mer och mer, när hon slutar lugnt och stilla sitt liv här på jorden.
Vill alla vara ensam med sin sorg ?
Nej
Men det är känsligt för andra när en person hamnar i en sorg.
Ja
Nu har inte jag förväntat mig att människor skulle höra av sig.
Men jag vet när andra har hamnat i sorg hur tyst det blivit, ingen hör av sig.
Varför ? det kan ju vara då som en människa behöver en annan människas omsorg.
Själv är jag ju inte alls bortskämd med att det ringer i telefonen.
Och så har den här helgen oxå varit precis som alla andra om jag inte är borta hos vänner.
Det är tyst ..
Igår gjorde jag iordning min balkong, nu har jag massor med blommor på den. Lite till kommer det säkert att bli. Tycker om mina blommor som jag har på balkongen. Det är som en liten trädgård för mig. Ett litet extra rum som jag utnyttjar på våren och sommaren.
Idag är det söndag och jag känner mig mera otålig nu, det gör jag alltid när jag varit ensam för många dagar.
Igår fick jag lite sällskap och insåg då att det är läkande att ha andra människor omkring mig.
Jag själv tog kontakt med en väninna som var hos sin väninna på kolloni-området på andra sidan gatan.
I 2 timmar satt jag hos dem och pratade om allt möjligt.
Märker ju av att kroppen och hjärnan hamnar i annat.
Det var så himla skönt.
Visst är det absolut bättre i alla olika situationer att inte vara ensam i en sorg eller glädje.
Det underlättar med att det finns människor runt omkring.
För mig är det så.
Men jag klarar mig själv helt klart, ensam är stark ? Jaa kanske är så för jag klarar mig väldans bra att bara vara med mig själv.
Även att jag mår mycket bättre både fysiskt och psykisk om jag har människor omkring mig.
Det handlar det inte om, för jag kan både ta hand om och klara mig helt själv.
Idag är det söndag.
Vet inte ett dugg vad jag ska ta mig för.
Har inga planer alls.
Ingen lär höra av sig heller.
När det blir så här då kan jag längta hem till Åtvidaberg.
Men det är ju bara för att när jag bodde där så hade jag en familj och en pappa.
Där var jag trygg eller jag trodde det iaf ..
Men det är lite lustigt det där att hjärnan kan signalera jag vill hem till Åtvid .
Men skulle jag åka ner dit idag, jaa då blir det ju bara att gå till pappas grav.
Jag är ingen person som kan stå där och prata med en gravsten.
Pappa kan jag lika gärna prata med här hemma i Norrköping.
Nej jag ska inte åka hem till Åtvid idag.
Jag är hemma i Norrköping istället.
Kanske ska försöka ge mig på en promenad runt Åbackarna ta med mig min stora kamera och fota blommorna. Skulle tro att det blommar för fullt nu. Och då ville ett par tjejer från Linköping komma och hälsa på. Vi ska titta på blommorna och sen fika på Färgargården.
Men då har du ju en plan Majsan ..
Gå ner dit du känt som din oas i Norrköping och finn DIN trygghet här.
Den finns liksom inte i Åtvidaberg det är mera dina känslor och minnen som spökar med dig.
Min pappa var helt likadan, han kom till Åtvidaberg i början på 50 talet, men han åkte alltid hem till Kråksmåla.
Jag kanske har ärvt hans känslor, finns ju de som säger att det funkar på det sättet. Vad vet jag ?
När jag sitter här och skriver så får jag ett samtal och ett sms..
Det känns skönt för jag är verkligen mottaglig och vill ha besök eller samtal.
Imorgon ska vi plocka ur mammas lägenhet på boendet.
Det kommer gå fort det är ju helt urplockat allt som ska plockas ut är redan gjort.
Den 9 juni då är det begravning.
Från och med imorgon så är det precis 2 veckor kvar i mitt skrivande i den här bloggen.
Den 29 maj åker jag och mina ladys på kryssning till Tallin.
Det är oxå en viss sorg att sluta skriva.
Något jag gjort i 10 år, suttit med datorn skrivit mina texter och lagt ut dem.
Ännu ett kapitel som ska avslutas.
Men det behöver inte bli sådär jobbigt utan varför inte se att den 29 maj öppnar sig en ny värld för mig.
En värld som jag inte alls kommer dela med mig av så här öppet.
Ett instagram och ett facebooks konto tas bort den 1 juni.
Då har jag bara kvar mina två personliga kontona.
I dem skriver ju inte jag om mina känslor och tankar.
Just nu i denna stund där jag sitter med min dator i knät. Inte ett dugg ergonomiskt men så skriver jag alltid. Tar jag ett beslut.
Den 29 maj vänder jag blad och blir bara Maywor..
Men …NU kan jag skriva på ..
Vad ska jag skriva om då ?
Hmmmm…..( ler lite nu) , kan jag väl inte skriva om heller ?
Varför inte ?
Är jag i sorg eller i glädje..
Nog fan pockar min kropp och lust på då. Det är som det ökar i mig.
Jaa jag vill ha sex och närhet.
Kollar man på alla filmer och serier så ser man ju det att man blir kåt helt enkelt när det händer något.
Det är ju då alla knullar på i affekt och de ångrar sig och allt blir så galet.
Men jag tror för min del iaf att det stämmer.
Jag blir mycket påverkad och kåt helt enkelt min kropp skriker efter sex.
Det förnuftiga i allt det här är att det sexet jag vill ha det kan inte jag få.
Men vem har sagt att min kropp är ihop med det förnuftiga ?
Jag har ingen som jag ringa till och säga Kom nu gubben vi ska ha sex..
Nej det sket sig det med..
Men jävlar i havet , ja jag vet vad min kropp pockar på..
Och ännu en gång så tror aldrig jag att jag är ensam om att känna som jag gör.
Utan ha ha ha många med mig är likadana men inte lika öppna som jag kan vara.
För mig är det bara naturligt det som sker i kroppen..Till och med det som handlar om sex och njutning.
Men jag ser inget sex med en man i sikte..
Fan oxå..
Får ta tag i dagen och se till att hålla igång lite så lägger sig frustrationen till ett lägre läge.
Har ni kvinnor tänkt på att vi kan gömma vår kåthet och vägra erkänna att vi är kåta.
Det syns ju inte på oss om vi är kåta för en man kan det ju vara lite mera pinsamt om han får stånd och gå med den hård i brallan.
Ännu en fördel till oss kvinnor.
Dagens sista blir..
Jag är stolt att vara kvinna jag är stolt att vara den jag är.
/ Maywor
