20 år var jag när jag fick mitt första barn.
Har alltid önskat mig 4 barn , det skulle vara 2 pojkar och 2 flickor.
Jag fick mina barnbarn som är 4 st och 2 flickor och 2 pojkar, så på ett sätt gick min önskan in.
När jag blev mamma så var jag absolut inte den yngsta mamman. Nej det var de som fick barn när de var yngre än mig.
Jag är väldigt tacksam i efterhand att jag ville ha barn så ung. Eftersom jag levt med endometrios och min satt i livmodern. Hade inte jag fått barn tidigt så hade jag kanske inte kunnat få barn. Det är fyra år mellan mina , tanken var att det skulle varit tätare mellan dem. Men det fanns redan då svårigheter att bli gravid.
Vid 24 års ålder var jag 2 barnsmamma, och de var 2 efterlängtande och planerande barn.
Däremot så hade jag två födslar som inte var helt problemfria.
Efter det sa mitt ex ifrån om att det skulle bli flera. Nej inte en gång till med de upplevelserna.
Jag förstår honom det kan inte vara så enkelt att stå bredvid och se när det händer situationer som är tuffa att se och uppleva. För hans del så var det säkert en ren trauma som satte sina spår.
Min tro är att när det gäller just den delen hos en kvinna så kvittar det vilken ålder hon än är i när hon blir mamma. Så är känslorna lika starka och fulla med modersinstinkten.
Sedan kan det ju vara hur en kvinna kan klara av att vara en bra eller en sämre mamma.
Det pratas och skrivs mycket om det idag.
Vår barndom.
Anknytningar till vår barndom.
Anknytningen som är grunden till mycket hos människor är viktigast mellan 0-3 år.
Jag själv som gått i terapi har många gånger funderat på om jag själv varit en bra eller sämre mamma.
Ingen tror jag kan som förälder bara vara den sk bästa föräldern. Hen som aldrig gör ett endaste misstag eller fel, Om det ska kallas fel ?
Brister ?
Jag vet inte vad det bästa ordet är. Det får du tänka ut själv vad som passar dig bäst för en sk sämre förälder.
Klart att när jag gått i terapi så har ju jag gått tillbaka till min barndom men jag har oxå gått igenom mycket om mig själv som mamma.
För min del så har jag kommit fram till att jag kan inte göra om och göra rätt för det som skedde för över 40 år sedan.
För min del så känner jag att jag gjorde så gott jag kunde. Och jag har alltid funnits tillhands och följt med dem så gott det fungerat.
Om det sedan har räckt till med att ¨bara¨ älska sin barn djupt om det räckte till eller inte, det svaret har ju bara mina barn.
Jag är ju mamma till män så om vi skulle prata om deras barndom så är det mera att de skämtar om att de fick hot dog och bröd på söndagar. För jag var ofta med min äldsta son och tränade på gym söndagar och när vi kom hem så var jag trött och då blev det enklare att koka korv..
Bland mina vänner så har de flickor till barn och kvinnor kan nog mera berätta om sina känslor mot vad män kan tror jag.
Tror inte att kvinnor skulle minnas den där hot dogs söndags kvälls maten som tydligen satt sina minnen hos män..
En sak är säker iaf när det gäller barndom det är att två syskon inte haft samma barndom och upplevelser.
Det alltid två olika historier vilket av syskonen som får frågan: hur har din barndom varit ?
Inget är rätt eller fel utan det är hur en människas känslor styr upplevelser.
Och så den där anknytningen..
Det är ju intressant att gå igenom mina egna anknytningar se hur mina föräldrars närvaro och deras sätt att ta hand om mig i en nära anknytning.
DEN är ju enklare att hantera då handlar det ju inte om MIG som mamma.
Men när det kommer till mig själv som mamma då är det inte lika enkelt.
För då handlar det om mig och om hur jag tog hand om mina barn på bästa sätt.
Igår när jag fick hem alla mina album som stått i en bod ute hos äldsta sonen.
Jag har fixat och trixat till det för att kunna ta hem det som jag inte kunde se om det fanns plats till när jag flyttade in i min lilla lya.
Att stå i en kall bod året om det kan ju förstöra både tavlor och album plus alla pappers produkter.
Som ex min dagbok och poesibok.
Kommer att ta ett tag innan jag fått allt på plats och det blivit snyggt.
Jag satt igår och läste och tittade på kort innan jag slog ifrån allt för att titta på tv.
Grät när jag läste om mina tankar och känslor som jag hade redan som 15 åring.
De orden kunde jag skrivit idag oxå, de svåra känslorna som jag äger satte sig ju i unga år.
När jag läste så rann tårarna, det är ju den processen jag jobbar med nu att komma igenom.
Skillnaden är att idag förstår jag mina tankar och känslor.
Bara för att jag gått i terapi.
Vi har lyft fram allt det här och pratat om det.
Idag ligger det hos mig att ta hand om det som är jobbigt och svårt.
Jag tror inte en sekund på att beskylla , vara bitter och anklaga utan att ha ens föräldrars fakta och barndom med i vad som skedde i min barndom som satt sig i mig. Och som jag säkerligen satt i mina barn.
Det handlar inte om genetiskt utan man ärver sina egna föräldrars trauma och känslor.
Osv osv..
Det låter säkert mer invecklat än vad det är.
Jag blev faktiskt väldigt tänkande när jag läste mina ord från 1973- 1977.
DÅ förstod jag så mycket mera av min egna terapi och varför jag handlat som jag gjort i livet. Varför jag känner så som jag gör eller varför jag handlar i affekt som jag kan göra i vissa situationer.
Det blev intressant mitt i alla mina tårar och ledsamhet.
Jag är i en process i livet, en process som sätter MIG på första plats.
Jag känner mig helt fri idag om livet och om vart jag ska bo eller inte bo.
Jag vet varför jag söker den där stora trygga kärleken med tillit.
Och det bekräftades igår när jag läste min dagbok.
Livet är lite spännande just nu tycker jag.
När jag såg kort på mig själv som nybliven 20 årig mamma då rann tårarna ännu mera.
Min lilla första plutt 48 lång och 3235 gram stor, tror jag det var..Lite mellan tummen och pekfingret.
Men jag brukar minnas rätt men eftersom jag blir lite osäker så börjar jag kanske glömma de detaljerna som alltid varit viktiga för mig.
Och vem vet det kanske är en del av min process.
Att minnen börjas suddas sakta med säkert.
Det kan ju oxå vara en del i processen att minnen inte är lika starka men fortfarande finns kvar.
Jag har alltid satt mina barn först.
Nu ska jag sätta mig först.
För att jag vill kan och vågar.
Ta hand om det där och komma ut som en ny go och härlig kvinna.
Hon som är BARA jag..
Och ingen annan titel.
Utan bara jag Maywor.