Musik är ju väldigt stort i mitt liv.
Att få kontakt med en vän igen är ju en mycket enklare process.
Vi känner varandra, vi har så mycket roliga minnen ihop.
Jag sa det igår ¨ Kommer du ihåg?¨ och så skrattar vi tillsammans till minnen.
Själv tycker jag att det är så lättande att få ta fram just de här minnena.
De stärker mig just nu att få känna en tillhörighet med roliga minnen från Norrköping.
Även om den här väninnan och jag träffades för herrans många år sedan.
Vi lärde känna varandra på Yxnerums kursgård runt slutet av 80 talet.
Bara de härliga minnen vi har från den tiden. Inte kunde vi drömma om att vi skulle ha en historia tillsammans i så många år.
Vi är både lika och olika men vi trivs bra ihop, och vi har den där sortens vänskap som kan vara till och ifrån.
Och nu har vi börjat om lite igen.
Jag har sett på facebook att hon går till en Bluesklubb som heter Kaktus. Och jag har alltid haft en nyfikenhet att följa med. Men svårt att fråga får jag följa med er ?
Den här gången tog hon kontakt med mig och jag har gått i terapi och fått mera förståelse i varför jag har så svårt att fråga om jag får vara med.
Och när man då känner varandra innan är det lite enklare att förklara varför och hur.
Det var jag som frågade nästa gång du går dit vill jag följa med .
Oh vad kul blev svaret. Du ser Majsan frågan om du får följa med kan oxå tas emot med glädje.
Igår var det dags för mitt första möte att följa med till Kaktus.
För det första så är jag van vid de lokalerna vilket jag inte insåg förrän det var slut vart jag var.
Här var ju RFSL och hade träffar fast i andra änden av hallarna som alla dessa olika kultur lokaler heter.
Nu befann jag mig i den stora musikhallen.
Ni vet när man kommer in ifrån en annan dörr som är på andra sidan. Plus att det var mörkt när vi kom och mycket människor. Jag såg inte den stora scenen så för mig blev det att vi var i en annan del av hallarna.
Allt det här insåg jag när jag besökte toaletten då musiken hade tystnat.
I just den här lokalen har jag lyssnat på min son när han spelade i band här i Norrköping.
Jag har varit och lyssnat på ¨ Grottmannen¨ , jag har varit och fikat med RFSL, som sagt var just i den här lokalen har jag varit en del i under mina år i Norrköping.
Men då gick jag in från den andra sidan…
Igår kom vi in från andra sidan, hittade ett bord för två längst fram..
Beställde det vi skulle ha och satt oss tillrätta.
Bandet som spelade heter Boogie Leg.
Jag var inte till hundra på vad jag skulle få lyssna på för slags musik. Men jag är nyfiken och jag är öppen för nya upptäckter.
Vilken härlig musik kväll jag fick.
Mycket munspel och gitarr spel men inte att förglömma trummorna och basen.
Både gitarr och munspel har följt mig från min barndom. Pappa spelade munspel och min bror spelade gitarr och även byggt gitarrer.
Själv har jag aldrig haft det där tålamodet att lära mig att spela instrument.
Men att sitta bredvid och lyssna där har alltid varit min plats.
Tänk när vi satt vid lägerelden på somrarna och någon spelade gitarr och vi alla sjöng.
Det är minnen för mig som betytt väldigt mycket och betyder än idag.
Alla Unga Örnar läger som jag deltagit och som jag har stor tacksamhet att mina föräldrar lät mig åka iväg på. Jag åkte ofta ensam men jag kände ju många när vi sedan landade där lägren var.
Det sista lägret jag var med på var 1973 och då var jag 13 år det lägret var i Österrike.
Men på det lägret var faktisk mamma med.
På den tiden kallades jag för Mojvar..
Det smeknamnet tillkom för att alla de där fula orden som jag annars kallades skulle suddas bort.
Var ju inte så trevligt att bli kallad tjockis, fläskberg, ful och allt vad det var för glåpord som skreks efter mig.
Minns inte men någon mitt i allt kom då på vi vänder på a och o så blir det Mojvar..
Idag om jag kallas för något är det Majsan men mest kallas jag för mitt namn Maywor.
Igår blev det som allt det där som jag älskar så mycket kom tillbaka in i mig.
Det var en sådan underbar trevlig kväll.
Som gav så mycket positiva energier.
Det var inte så många på spånkan heller runt 23 när jag åkte hem.
Oxå något som jag kände som en trygghet.
Idag sitter jag här med positiva energier och tänker :
Hmmm det här var ju en av alla anledningar som gjorde att jag flyttade till Norrköping.
Kultur och musik ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Museum och utställningar och konst är stort i mig.
Kanske är så enkelt att det är NU jag börjar finna mig själv här i Norrköping.
Inte den där trasiga kvinnan som kom hit , hon som var så deprimerad och tog första steget i den stora staden att ta igen min svunna tonårstid.
Hon som kom är ju inte hon som är idag.
Det har hänt mycket på 16 år.
Och jag sjunger som Edith Piaf Nej jag ångrar ingenting.
Jag står idag på ruta ett..
Jag vet ingenting om framtiden..
Jag söker ingen bekräftan längre att få ha en titel och att få vara någon.
Som Lustkonsult var jag någon.
Idag ska jag bara vara någon med att vara MIG ..
Jaa jag är Bambi på hal is.
Men glöm inte att Bambi blev en stor vacker bra skogarnas konung.
Ja varför inte? jag kan ju bli Drottning av Maywors värld
Och jag är öppen för nya vänner och nya äventyr.
Är du nyfiken på att förändra dig för att må så mycket bättre i kropp och själ?
Vågar du släppa taget om det som du känner dig trygg med för att hitta nya vägar i livet ?
Som kanske kan få dig att må så mycket bättre ?
/ Maywor
