Nu går min blogg mot sitt slut.

Maj är sista månaden

Sitta här på morgonen och skriva i min blogg har jag gjort i 10 år.

Självklart att jag kommer att sakna att dela med mig av mina tankar.

Säger det igen, den här sista tiden har varit väldigt intressanta. Eftersom då har jag mest skrivit om mig själv. Om hur dåligt jag mår i min ensamhet, om hur jag försöker att hitta nya vägar i livet. Som framför allt gör att jag ska få ett mer socialt liv och ett bättre mående.

Och jag har i snitt ca 200 läsare om dagen, men nu funkar inte statistiken som den ska och då skriver jag i blindo.

Det är det som drar för min del, hur många läsare har jag. Hur länge är de inne och läser mina texter.

Det intressanta för mig har varit att JAG har dragit till mig läsare. Lilla jag som är lite vilsen och ensam.

Jag som alltid trott att jag bara varit intressant när jag skrivit om den där tiden som jag jobbade som Lustkonsult.

Så är det ju att när jag skrev om sex då hade jag ju upp till 300 – 1000 läsare per dag.

Men jag har inget mera att ge när det gäller info om sex lust och orgasmer.

Jag har sagt mitt och jag har gjort mitt.

Lustkonsulten Maywor finns inte mera , nu är det bara jag Maywor som finns.

Och henne ska jag ju själv hitta.

Det är inte alls så enkelt att bara tänka på mig själv.

Den här veckan har jag fått frågan om jag kan hjälpa till att hämta barnbarn och jag har inte kunnat det. En dag stod jag mitt i skogen och den andra dagen var jag på väg att luncha med en kvinna som jag mött på nätet.

För min del så är det nog det där svåra med att inte skaffa mig dåligt samvete när jag inte kan.

Jag vet ju med mig hur jag kan vända ut och in på mig själv för att kunna hjälpa till.

Det är ingen som kräver något av mig, det handlar inte om de som ställer frågan.

Utan det hela handlar om för mig är att jag måste inse att jag kan inte alltid finnas till hands för alla andra.

Det är inte så enkelt ännu en gång för mig att säga nej jag kan inte.

Nej jag får inte längre bara lyssna och stötta andra människor.

Jag hade ett samtal för några veckor sedan. Till slut sa jag : Jag får inte en syl i vädret, du bara pratar om dig själv.

Mitt liv är i mina ögon sett är inte så händelse rikt men jag jobbar på det.

Hur långt har jag kommit ?

Jodå det börjar fylla på nu.

Vissa människor har jag tagit bort, gillar inte falska eller jobbiga människor.

Jag har fått in både nya och gamla vänner i livet.

Imorgon ska jag med på en bluesklubb och lyssna på musik. Ikväll ska jag iväg på singelmingel.

Igår var jag och åt lunch med en kvinna som jag fått kontakt med från en grupp på facebook.

Hon och jag är väldigt olika men…vi har samma åsikt.

Vi kanske kan trivas ihop med att åka iväg på kryssningar .

Sågs igår för att se om vi känner att vi vill lära känna varandra som resevänner.

Vi behöver inte stå varandra nära och att allt ska stämma.

Vi ska åka på kryssning nästa vecka och då tillkommer det 2 kvinnor till.

Vi är 4 kvinnor som inte känner varandra som ska åka ihop.

Vem vet vi kanske kommer få kanon trevligt och då kan det ju bli flera ringar på vattnet.

Man måste börja någonstans.

Har ett minne från min tid på Åtvidabergs hundklubb.

Jag frågade om jag kunde få ha dagaktiviteter för oss som är hemma.

Absolut fick jag det, på den här tiden fanns inte facebook. Utan jag skrev på vår hemsida.

Första gången kom det 1 person. Då sa hon som hade nyckel till stugan att hon tänkte inte åka dit för så några.

Jag ringde ordföranden och frågade om jag fick en egen nyckel och det fick jag.

Själv tänkte jag så här.

Det är inget misslyckande när 1 person kommer det är en mer än ingen.

Jag gick ut till klubben 2 gg i veckan och det började komma fler och fler.

Innan jag flyttade från Åtvid var vi uppe i mellan 10-20 stycken varje gång. Men visst var det gånger som det kom både mindre och fler.

Men vad jag lärde mig där och då är att blir det ringar på vattnet så kan det bli en en hel sjö.

Bara jag ger allt en chans.

Och jag har fått lära mig så mycket om hur människor kan fungera sedan jag blev singel.

Och den sista som jag fick nog av , mmm njaa hen kallar jag för falsk.

Känner ingen saknad alls.

Henne jag träffade igår var nästan 10 år äldre än mig, men det var fart på henne precis som det är på mig.

Och vi var väldigt öppna med att vi vill göra något men har ingen att göra det med.

Vi behöver inte älska varandra räcker att vi respekterar varandra.

Jaa det känns väldigt bra, jag är på gång med ett steg i förändring i livet.

Men det kan inte rusa fram i livet..

Ett steg i taget..

Igår var jag så arg.

Kom ut och skulle åka och handla och på min bil hade jag fått en böter. På min bil som jag har hyrparkering som kostar 500 kr i månaden jag har haft samma parkering i 3,5 år. Jag har laddat ner appen som de ville vi skulle ha.

Jahaa då var det dags igen att ta en match med parkeringsbolag.

Nu är det AIMO park det gäller. Och kl 9 öppnar de så jag kan ringa och klaga.

Sådant här kan få mig att gå i taket, jag blir skogstokig.

Det tar en sådan energi i mig.

Är så arga och har så svårt att släppa taget om det hela tills det har ordnat upp sig.

Det här är nog något jag måste jobba med.

Att jag inte kan släppa taget om ilskan utan att det sitter i flera timmar.

Tänk vilken energi det tar.

Det maler och maler och jag är arg och irriterad.

Inte alls bra Majsan..

Utan spar den där energin tills du fått kontakt och kan ta tag i problemet.

Mmmmm jag ska jobba på det hela efter jag fått kontakt med dem idag.

För inte fan ska jag betala 400 kr till …När jag inte gjort något fel..

Jaa och så brummar jag igång igen ha ha ha.

Nejdå idag är jag mer lugn och sansad.

Faktiskt att jag tänkte igår att det här är inte bra Majsan.

Att bli sådär förbannad.

Jag minns när jag jobbade i butiken och en bil hade ställt sig på MIN parkering som tillhörde butiken.

Ha ha ha efteråt skämdes jag allt ..

En granne hade sett mig och sa det var det svartaste ögon jag sett..

Jag ställde mig bakom och låste bilen så den inte kunde komma ut och svor och hade mig.

Även det ordnade ju upp sig och när jag väl hade lugnat ner mig då blev jag lite generad, det erkänner jag.

Jag har något med parkeringar som kan få mig att gå upp i atomer när de gör fel och jag vet att jag har rätt.

Har varit med om att de försökt att ställa sig på min hyrda plats, även om tutan är larvig så kan jag lova att de där två unga killarna kom snabbt tillbaka med massor med ursäkter och körde bort sin bil från MIN parkering.

Jaa jag har lite att jobba med när det gäller att jag ställer mig rätt och någon gör fel mot mig.

Men har jag gjort fel då ber jag om ursäkt för det har oxå hänt 1 GÅNG …

När jag fick en bot om att jag stått i Värnamo när bilen stod i Norrköping och jag själv var på kurs uppe i Stockholm.

Den polisen jag pratade med den gången, honom fick jag till slut att gapskratta och säga jaa du den här veckan började ju bra. Du var en rolig prick..

Så jag kan allt bli trevlig oxå. OCH jag fick tillbaka mina pengar från polisen men jag var tvungen att betala in för att sedan få tillbaka mina pengar.

Parkeringsvakten hade skrivit en siffra fel, det var ju inte alls svårt att ta reda ut det hela den gången.

Hur det går idag det får jag se efter klockan 9..

Och jag lovar och svär på att jag ska vara trevlig.

Nu har jag lugnat ner mig, men det är nog inte så bra att jag handlar i affekt när jag är som mest förbannad..

/ Maywor

Kategorier: