Jag har kommit en bra bit på min väg.
Det är säkert av min tjurskallighet och envishet.
Jag vet att jag kan uppfattas som tjurskallig när jag totalt vägrar att lyssna på goda råd.
Jag vet att alla vill väl men jag måste få ta allt i min takt och hur jag än vänder och vrider på mig så är det jag som känner min kropp bäst.
Det är inte heller kul att säga nej det där funkar inte för mig.
Är på väg nu att komma på en del av svaren när det gäller min mage.
Ett svar är att jag har många tarmfickor och de kommer att gå i skov det vet alla som har de problemen.
Har inte fått alla provsvar än men jag ha svårt att tro att det är något annat än mina tarmfickor.
Plus att jag har en svår IBS kommer inte ifrån den heller. Och den har jag levt med hela mitt liv. Har svårt för en del sorters mat. Framför allt fett och kryddor och sådan där gläbbig mat som jag kallar det. Jag känner direkt när jag får in maten i munnen att nu sitter jag på toa snart.
Men just nu är magen bra väldigt bra måste jag säga.
Jag får mina anfall men då känner jag att nu sitter det fast i fickorna och när de tömmer sig då sätter magen fart med attacker och diarrer. Men det kanske inte ens sker en gg i veckan. Det är ju inte som förut när jag inte kunde röra på mig ens förrän jag fick springa till toan.
Vad är det jag har kommit en bit på vägen om ?
Havregrynsgröt..
Jag äter inte gröt varje morgon längre.
Hur kom jag på det ?
Jo varje gång jag var borta och åt frukost så fick jag aldrig de där attackerna på morgonen.
Då tänkte jag vad är det som jag inte äter när jag är borta men hemma.
Jo gröten på morgonen.
Så jag har tagit bort gröt och till min lycka äter jag rostat bröd på morgonen.
Magen funkar just nu kanon bra. Jag är lycklig så länge den håller sig lugn. Det är säkert bara en del i puzzlet men den delen har varit en stor hjälp till att få må bättre.
Det räcker så gott med att leva med tarmfickor som ställer till det i magen.
Och så har jag ju tränat på med mitt knä och nu är jag gående igen.
Igår gick jag sammanlagt en mil.
Men det är oxå en del i puzzlet jag har svårare för att gå i backar och ojämnt underlag.
Så jag väljer ut där det är plant att gå.
Inte massor med backar..
Varför ska jag då gå dit som mitt knä skulle må dåligt av och ge svår smärta.
Eller svårare för ingen ska tro att smärtan är över.
Nej nej så bra blir aldrig mitt liv..
Jag får mycket ont efter mina långa promenader, helst i benen. Men även knät känner av sig med smärta.
Men för mig är det alltid skillnad på smärta och smärta.
Jag vet att jag har en mycket hög smärt gräns, men det är ingen bedrift på något sätt tycker jag.
Den delen ställer till det med väldigt mycket för mig istället.
Jag kommer oftast lite för sent när jag behöver hjälp.
Jag är van att alltid ha ont i min kropp och jag kommer alltid att ha ont mer eller mindre.
Och så var det där psykiska som mått så dåligt men är på väg upp igen.
Jag kommer upp fortare när jag är ute och rör på mig det spelar oxå en stor roll i ett välmående.
Det är ju oxå ett steg att våga möta sina demoner.
Den här resan går nu mot sitt slut känner jag inom mig.
Min terapeut har funnit så mycket inom mig som jag vågat möta , ta fram och bearbeta.
Resten måste jag ta hand om själv, kommer säkert att falla tillbaka och reagera på situationer som jag borde klara av på ett bättre sätt.
Men övning får ge färdighet, kan ju inte gå hos honom resten av mitt liv.
Den största matchen jag har det är den som jag skrev om igår.
Jag …
Nu ska jag leva mitt liv.
Ett liv som jag faktiskt aldrig tänkt på bara mig själv.
Bäst att passa på innan min prins kommer inridande på sin vita fina häst..
Det lustiga är att jag drömmer om en man varenda natt. Men han har ju sagt att han inte vill lära känna mig. Så jag fattar inte varför han dyker upp varenda natt. Det är ju ett helt avslutat kapitel.
Eller om det är så att drömmen talar om för mig att en annan man med samma personlighet och likhet med mig är på väg in i mitt liv.
OM nu drömmen måste säga mig något..
Inte vet jag det får framtiden utvisa.
Idag ska jag och en väninna ut i en vandringsled och gå 7 km slingan.
Den här vandringsleden är plan har jag fått reda på.
Plus att jag känner till området min yngsta son bor intill där.
Det känns tryggt och då kommer jag säkert att våga gå ensam oxå. Plus att det finns 3, 7 och 12 km leder där.
Nu ska jag fixa matsäck göra mig iordning .
Men först ska jag iväg på min sista kraniosakralterapi kommer inte ha råd längre med flera behandlingar.
Jag har jobbat på för att få ett bättre mående.
Och jag vet att det kommer många långa bakslag.
Men jag njuter här och nu.
Jag tar vara på de bra stunderna i livet.
Och imorgon ska jag åka ner till Valdemarsvik och träffa en kvinna som jag fått kontakt med på nätet.
Trivs vi bra ihop då öppnar sig en bit på min väg.
Som jag alltid säger.
Gå sakta kom tillbaka fort
Huvudsaken är för mig att jag vill jag kan jag vågar.
/ Maywor
