Jag vet inte om det är så..
Haft en fin helg med vackert väder och trevligt sällskap.
Plus att den där efterlängtade solen har lyst på oss. Även om jag verkligen känner av pollen den här våren. De har ju varnat för att den är väldigt hög i år och det håller jag med om. Fast jag har mediciner så räcker det inte helt till. Funkar helt ok att vakna med igensvullna ögon som efter ett tag blir så de ska vara. Lika gröna och vackra..jag har alltid gillat mina gröna ögon.
När jag blev singel och gav mig ut i den vilda singel djungeln då fick jag ofta höra av männen som jag träffade att de drunknade i mina ögon.
Hur många gånger för sådär 15 år sedan stod jag inte i spegeln och tittade in i mina gröna ögon och sa: VAD är det med mina ögon ?
De måste ha förändrats mina ögon för det har inte en man sagt på många, många år..
¨ Dina ögon¨
Ja ja det är som det är med det. De kanske har blivit gråa som mitt hår ? Ha ha jag vet inte för ingen har ju sagt något om mina ögon på många år som sagt.
Vi tjejer hade lite tjejsnack igår i solen.
Då berättade jag om en kvinna som jag träffade när jag jobbade i butiken. Hon hade bott utomlands i många år och nu flyttat hem till Sverige igen.
HON berättade för mig att hon ansåg ( inte jag) att just de svenska männen har blivit så lata.
De uppvaktar aldrig utan de förväntar sig att det är jag som ska vara den drivande.
De har inte en aning om hur kvinnor vill bli uppvaktade.
Är det så blev våran fråga som vi samtalade runt om.
Nu är det bara jag som är singel de andra har varit i sina förhållande många år.
Jag sa och nu är det mina erfarenheter..
OM en man tar kontakt med mig så efter ett tag har jag märkt av att det är som de inväntar att det är jag som ska vara den som driver samtalet.
Det kan jag ha lite svårt för när det är en man som tagit kontakt med mig. Är han inte något nyfiken på mig? Han ställer inga frågor om vem jag är eller vad jag har för personlighet.
Utan det är som många män har den tanken: Fråga så svarar jag.
Men det är ju inget samtal tycker jag då blir det ju en envägskommunikation.
Han vill jag ska fråga honom om vem han är fast det är han som tog kontakten.
Eller när svaren blir.
En tumme upp.
Ok.
Så kan det vara.
osv..
De där korta svaren då lägger jag ner direkt.
Då svarar inte jag längre och han skriver aldrig mera heller.
Vilket jag bara kan tolka till att jag hade rätt han hade inget intresse för att lära känna MIG.
Han för inget sk tvåvägs samtal.
Är det att den svenska mannen är lat ?
Inte en aning.
Du kvinna tycker du att den svenska mannen är lat ?
Hur är det annars då Majsan ?
Jo tackar som frågar.
Jag börjar att komma upp på fötterna igen.
Haft en svår kris den här gången, mått väldigt dåligt.
Vilket jag inte alls är rädd för och ej heller skäms för en endaste sekund.
Jag är bara en helt vanlig människa som faller ner i mörker i mellanåt i livet.
Har kommit fram till att det som kan vara det svåraste i livet det är att bara tänka på mig själv.
Ta hand om bara mig själv.
Det finns inget som säger att jag måste finnas tillhands för någon.
Att själv landa i den tanken.
JAG JAG JAG ..
Vem fan har ärligt talat tänkt på sig själv?
Inte jag iaf .
Jag har haft så många runt omkring mig som jag tänkt och tagit hand om.
Det ökade oxå under pandemin.
Plus att den tiden knäckte mig helt i min isolering.
8 månaders isolering tog hårt på mig.
Men jag kom inte helt tillbaka efter den där tiden.
Sen just det där att jag fanns till för många under en period. Både vänner och barnbarn plus mamma som krävde ganska mycket av mig hela tiden.
Jag gick rätt in i väggen..
Pang sa det bara.
Till slut var jag tvungen att ta ett beslut , nu måste jag rädda mig själv.
Jag måste ta hand om mig själv.
Jag kan inte bara tänka på alla andra.
Nej jag säger inte att alla krävt något av mig .
Utan jag var tillhands..
Att ta mig ur det att jag alltid måste vara den som lyssnar och stöttar har tagit sin lilla tid att komma ur.
Så den här senaste krisen för det kommer säkert flera i livet.
Först gå igenom alla människor som svikit mig i livet.
Plus att när MIN kris kom…..mmmm just det..
Att sitta här ensam under vintern finnas tillhands för mig när jag dyker under isen.
Till slut kom jag fram till..
Det finns bara en som kommer ta hand om mig.
Jag själv.
Bygger inte upp någon annan än mig själv.
Och det finns de som jag tänker att nej nej du fanns inte tillhands för mig, glöm mig då när du får problem.
Den tanken är svår att ta in hos en person som från barn till hon är 63 år alltid funnits tillhands för andra.
Det är ju så naturligt för mig att jag alltid släpper allt för att finnas tillhands, att jag glömmer bort att det tar ju min energi och ork.
Nu står jag här som en liten Bambi på hal is.
Jag ska ta hand om mig själv.
Det är jag nu som ska finna mig själv i Norrköping. Jag ska bo här för att det är här jag känner mig trygg och har ett liv.
Jag har inte än släppt tagit om att flytta tillbaka till Åtvidaberg men jag har lagt det på hyllan just nu.
Jag känner att jag är fri att bo helt vart jag vill i Sverige.
Kan inte bygga upp mitt liv på mina barn och barnbarn.
Utan finns MIN lycka någon annanstans då måste jag vara där MIN lycka är.
Jag kan inte bara tänka på alla andra utan jag ska bara tänka på MIG.
Och fy fan rent ut sagt det har inte varit lätt att landa i den, kan jag lova.
Men nu står jag här.
Jag mår så mycket bättre idag.
Och mycket beror ju på att jag varit hos min närmaste väninna.
Även om jag skulle finna min lycka och mitt boende med min trygghet så kommer alltid vår vänskap att finnas.
Nu har ju den där solen och värmen kommit fram, och med den så kommer jag ju ut mera i naturen.
Och den här veckan har jag lite mera att göra.
Vem vet jag kanske träffar på en ny väninna som kan tänka sig att åka ut på lite resor.
Vi ska ses för att se om vi trivs ihop och nästa vecka ska vi åka på kryssning.
Det är ju så mycket enklare för mig att möta vänner som inte jobbar, vi kan ju resa mitt i veckorna när det är ett mycket billigare pris.
Vänner kan man aldrig få för många av, helst ska man ju ha många vänner som tycker om olika.
Jag känner att vänner kan jag söka men inte en man.
En man snubblar man på. Honom kan jag inte söka men jävlar i havet vad jag saknar en man.
Har ju inte fått varken närhet eller värme på så många år.
Minns inte ens när jag sov sked med en man.
Eller ens när kysste jag en man med hetta ?
Jag har ju inte ens varit i närheten av allt jag söker på 16 år..
Allt är bara…kärlek..
Och just det ordet det står för något för mig kanske inte står för samma för dig.
Men en sak är säker.
För mig är den sexuella närheten väldigt viktig oxå..
Får en kvinna på 63 år säga så ?
Jaa det får hon, jag nöjer mig inte med en man som ¨bara¨ vill sova nära..
Nej jag är ju helt uthungrad när det gäller den sexuella njutningen ihop med en man.
Så nej jag söker inte den mannen som bara vill sova..
Ha ha nej han ska vara som mig.
Nyfiken på livet och all den njutningen och allt annat som livet har att ge.
Han ska alltså INTE bara vilja ha sex utan han ska vilja ha livet OCH sex..
Så jaa lite så kallade krav har jag säkert.
Men jag kan inte leva ihop med en man som bara är nöjd och sitter där han sitter.
Idag den 17 april så har jag vänt blad..
Från och med idag ska jag alltså lära känna mig som hon som inte måste finnas tillhands.
Tillägga är att det är INGEN som kräver att jag ska finnas tillhands, utan det är något som jag burit inom mig hela mitt liv. Den här delen kommer från jag var väldigt liten och skulle finnas tillhands. Jag var bara ett litet barn när jag fick ta hand om det som jag inte skulle behöva ens lyssna på eller ta hand om.
Hur vuxna sagt att nu måste du ta hand om..då var jag bara 12 år..då skulle jag ta hand om..finnas tillhands för..Och det hade då jag gjort i många år innan dess.
Det är inte så enkelt att bara bryta allt det som finns inom sedan man var ett litet barn.
Utan ett steg i taget och börja få in ljuset mera i både kroppen och själen.
Och självklart att det vore ju det mest optimala för mig om någon viskade i mitt öra.
Ohh dina ögon jag drunknar i dem..
/ Maywor
