Just den där första gången minns jag på ett sätt..
Sedan har alla 4 gånger som jag blivit farmor 4 olika historier med känslor.
Men den där första gången.
Visst var det en speciell dag som jag minns med en oro.
För det var inte så enkelt när hon kom.
Jag minns så väl när dagen och sen kvällen gick och jag satt och räknade timmar.
Den blivande mormodern som kände på samma sätt och tel började ringa. Har du hört något ?
De förstod att sonen skulle ringa mig först. Och det gjorde han efter en dag/kväll som var full med oro.
Till slut kom hon mitt första barnbarn.
Ja att bli farmor är något stort för mig.
Det är ju min stora drivkraft som jag ställer det ena mot det andra att ev flytta ifrån Norrköping.
Jag vet att den här smidigheten som det är idag försvinner.
Jag kan inte vara den som kan hoppa in och hjälpa till om de behöver min hjälp.
Det går liksom inte att ringa mig när det knölat ihop sig med frågan: Kan du hämta och skjutsa hem.
Eller kan du ta hand om ?
Sedan handlar det inte bara om att finnas tillhands. Men den delen ingår oxå i mitt val om jag ska stanna kvar eller inte.
Det här är min stora stötesten i valet om hur ska jag göra ?
Jag har alltid varit noga med att jag är inte bara farmor.
Utan jag är Maywor och jag har ett eget liv oxå.
Men när jag känner att jag inte har ett liv så som jag vill ha det.
Vad jag oxå kommit på är att jag inte alls tillhör gruppen ¨Äldre¨ ..
Även om min son kan tycka att hans mamma är gammal och äldre..( små skrattar ).
När jag googlar på just äldres aktiviteter så backar jag.
Nej där är inte jag alls..De aktiviteter är för de som är minst 10 år äldre mot mig.
Jag har kommit på det där att nej jag är inte i gruppen äldre än.
Kanske mera Mogen ?
Jag vet inte vart vi i min ålder passar in ?
För vi är ganska aktiva av oss.
Det har ju visat sig att vi är mera med mot vad generationen före oss var.
Vi lever längre, fler och fler blir 100 år.
Och då passar inte jag in i gruppen äldre längre.
Jag vill absolut inte sitta hemma i lugn och ro.
Nej nej nej jag är fortfarande nyfiken och vill uppleva mera i livet.
Där är mera mitt problem att jag inte trivs med att vara nyfiken och uppleva på egen hand. Utan jag vill ha någon att vara nyfiken och uppleva ihop med.
För om jag var mera berest och lite tuffare inte skulle jag sitta här hemma och försöka att träffa nya vänner att få uppleva ihop med.
Mitt liv handlar inte bara om att vara farmor.
Nej mitt liv handlar om så mycket mycket mera.
Det är där jag är helt vilsen i pannkakan..
Men…..jaaaa nu så mår jag bättre igen.
Det fanns lite sk skit som jag var tvungen att gå igenom.
Den här påsken har varit min värsta påsk , jag har inte mått bra på något sätt.
Men idag känns det allt bättre i mina känslor.
Just det där att gå ut med att jag mår skit är ganska intressant.
En del känner igen sig och vet precis mina känslor och sorgsenhet.
En del talar om att de oxå inte pratar med någon på hela dagarna innan partnern kommer hem.
En del talar om att de oxå är ensam en hel helg.
Just det där hur vi alla mår är på lika olika sätt på allas olika sätt med känslor.
Kommer jag alltid att respektera.
Jag för aldrig någonsin en tävlan om vem som mår mer eller mindre som mig.
Men jag erkänner att jag kan ha svårt när de som lever i tvåsamhet jämför min med sin syn på att vara ensam.
De 5 åren som jag jobbade var oxå väldigt jobbiga på sitt sätt med min känsla om hur jag upplever min ensamhet.
Jag förstår mer och mer vad det är som gnager i mig.
Jag saknar tvåsamheten så fruktansvärt mycket att det ger sår i själen.
Jag har ett stort svart hål som bara väntar på att få fyllas med kärlek.
Jaa jag saknar helt enkelt en man som finns bredvid min sida.
Jaaa jag vet alla pekpinnar som kommer nu ..
Men de får alla andra ha.
DIT har jag kommit att jag har rätten att äga min tomhet av kärlek till mig.
Jag saknar en man att vara i tvåsamhet ihop med.
MIN man som vill ge och få..
Jag har bara ett krav ..Jag vill känna kärleken till en man.
Det ska helt enkelt säga klick.
Jag är inte så fixerad av varken ålder eller utseende, mera av personligheten.
En personlighet som är som min ungefär.
Det är klart att jag kan inte vara tillsammans med en man som är full med inskränkthet.
Eller en man som har rasistiska åsikter.
Eller homofobi.
Utan en man som mig som står upp för allas olika rätt att få vara den personen som den är.
Jag har inte lusten till att diskutera sådan där tråkiga åsikter.
Nej det är livet för kort för och jag vet att det går inte att omvända människors åsikter.
Vad vet jag det kanske är ett för stort krav ?
Eller ?
Nej jag vet att de här männen finns , jag har träffat på dem.
Men de har inte klickat till mig som jag gjort till dem.
Och det är ju oxå en del i allt det här med att Det plötsliga ska hända.
Ingen behöver tala om för mig att du ska se att det plötsligt händer.
Tjaa där har jag väl lite till att bearbeta..
Jag straffar mig själv så hårt att just jag varit singel i så många långa år som 16 år.
Inte blir det bättre när kommentarer kommer om att det är JAG som är för kräsen.
En del fattar inte att jag inte alls söker enbart sex..
Varför alltid dra in enbart den sexuella delen i ett förhållande som har lite mer än sex?
Jag söker inte en man att bara ha sex med.
Nej det tycker jag är så tråkigt och sker hela tiden på mäns tid och lust.
Så långt är jag kommen i min process att gå mot ett liv som kanske kan fylla mina mörka hål med ljus.
Och med de orden önskar jag dig/er en trevlig helg.
Själv åker jag ner till Linköping imorgon.
Först besöka mamma sedan hämtar min väninna upp mig.
Och nästa vecka har min almanacka redan skrivits in lite aktiviteter..
/ Maywor som tror på ett liv som hon kan hitta glädje i ..