Började dejta Ola igår..
Tyvärr finns han ju inte kvar längre, men han har varit med mig sedan jag var 16 år.
Ola Magnell..
Det var den första presenten jag fick av mitt ex, Ola Magnells LP Nya Perspektiv.
Den skivan den har gått runt runt sedan dess och nu har jag spotify.
Så fort jag varit nere eller bara det där att få vara ifred en stund.
Då åkte skivan på..
Kliff..
Nya Perspektiv.
När jag dör
Osv..
Igår åkte han på igen i mina lurar.
Drog in luften i mina lungor och tog emot alla dessa texter som jag lyssnar på sedan jag var 16 år.
Tänk vad musik kan göra för själen.
Och Ola han har alltid gjort min själ till bomull när den varit kall som is.
Plus att det har blivit bättre väder nu.
Jag kan vara ute och gå igen.
Igår gick jag 7 km idag vart det sammanlagt 8,7 km. Men idag har jag varit nere på stan med ett av mina barnbarn då gick vi oxå en del av dessa km.
När hon blev hämtad då gick jag iväg och varit ute och gått 50 min. Det är just då jag behöver Ola när jag är ute på mina promenader.
När jag är uppe över ytan jaa då försvinner han sakta bort en stund för att sedan komma tillbaka när jag behöver honom.
Jag är ju en sådan där fd proggare..Jag lyssnar än ibland på progressiv musik.
Inte för att jag är så politiskt mera att jag tycker om den sortens musik.
De som känner mig vet att jag kan dra på proggmusik ibland, men det var nog länge sedan jag gjorde det nu..
Nya perspektiv den låten framför allt är min låt..
Musiken är som sagt var väldigt viktig för mig. Lika viktig är Ola när jag behöver honom.
Tog en liten paus i mitt skrivande jag har följt uppdrag granskning om Alzheimers det är en jälva sjukdom.
Vi har den i min släkt.
Alla morfars syskon inklusive morfar hade den.
Två mostrar har den.
Min moster som jag stod absolut närmast hon var som en extra mamma många gånger för mig.
Hon är en av de mostrarna som har den sjukdomen.
Jag saknar min moster väldigt mycket. Har så många frågor till henne som jag inte kan få svar på.
Hon är helt borta och sist jag såg henne då hade hon inte en aning om vem jag var.
Inte en chans att jag åker dit någon mera gång. Jag vill minnas min moster så som hon var. Skillnad är ju om det var min mamma men nu är det inte det. Jag varken orkar eller vill se eländet. Räcker så bra för mig att se min egna mammas sista tid på jorden.
Vet att jag har en högre risk att få den på grund av generna.
Igår ringde jag min väninna och jag vet inte hur många gånger jag tappade tråden och inte visste vad jag pratade om. Det blir liksom blankt , nej jag har inte alzeimers…Däremot så har jag inte knappt pratat med människor på flera dagar. Det blir kortslutning i hjärnan när jag ska börja föra samtal igen.
Självklart att jag många gånger tänkt oh nu är det min tur att bli sjuk..
Men sedan inser jag att den glömskan jag har handlar bara om ensamhet. Händer ju ofta så här års att det kan gå flera dagar utan att jag för ett samtal med människor. Då kan jag lova att det kan ta ett tag innan jag får igång hela hjärnan igen..( småskrattar nu)
Jag lyssnar på poddar och då brukar jag prata ihop med den. Jag kan kommentera och skratta om vad de pratar om. Det är som man är med i ett samtal…
Även det kan vara givande samtal ..
Jag är så glad nu att värmen börjar komma mer och mer. Det innebär att snart är jag ute i den där vandringsleden och går. Jag måste köpa på mig en bra ryggsäck, jag måste ha en som jag knäpper både över bröstet och magen. Annars blir det för tungt för min nacke att ha en ryggsäck med packning, men kan jag lägga en del av tyngden så att säga framåt då funkar det för mig att bära.
Det är mycket att tänka på så att inte kroppen får mera stryk än vad den behöver få.
Som sagt var när väl Ola kom in i hörlurarna då insåg jag att nu börjar jag läka det där som var tvunget att läkas.
Att lämna Norrköping har jag inte bestämt mig heller för än.
Jag har inte bråttom jag vill bara få ett mer socialt liv.
Få skratta och gråta som det sjungs nu på min progglista.
Jag vill leva i Europa jag vill älska och sjunga jag vill skratta och gråta och dansa..
Ungefär så ..
/ Maywor
