De där åren efter jag blev opererad i ryggen.
En kvinna sa till mig att du kommer alltid att minnas datumet du blev opererad. Det är det datumet du startade om ditt liv. Du har så rätt , den här dagen i 11 år minns jag det jag minns.
Till den här operationsdagen skulle jag ju tvättas både fram och baktill. Det är ju inte så enkelt med en stor kropp som suttit och bott i en soffa i 6 månader.
Jag blev ner skjutsad till Linköping till min väninna som jag skulle bo hos över natten. Hon skulle hjälpa mig att tvätta ryggen med medlet. Hon körde mig till ryggavdelningen vilken avdelning kommer jag inte ihåg. Det var i det för mig gamla sjukhuset, i det huset som min pappa alltid fick hämta sina special gjorda skor. Min pappa kunde inte köpa skor i affären, han hade en stor och en liten fot. Hans ben var olika långa. Som barn har jag varit med många gånger i det huset till den avdelningen när han skulle prova eller hämta nya skor.
Men den här morgonen handlade det om mig.
Vilka jävla resor jag gjort de här sista 16 åren..
Det är ju oxå en del av att jag inte snubblat på en man. Jag har ju fått kämpa med min fysiska hälsa så in åt helvete.
Min väninna följer med mig upp på avdelningen: här kommer jag med Majsan sa hon. Vad bra sa de, du ska opereras först av alla idag. Bara att ta klä om dig så kör vi ner dig till operation. Jag skulle tro att den där kramen vi gav varandra kommer ingen av oss att glömma. Du och jag i sorg och glädje, alltid du och jag som vänner som alltid finns för varandra. Det är en vänskap som varat i 36 år.
Det gick fort ner och jag behövde inte alls vänta länge. Hejdå sa läkaren och så somnade jag.
När jag vaknade och kände det där välbekanta illa måendet var den första tanken: Fan var har jag gjort ?
Sen började min återgång till det livet jag har idag med min opererade rygg. Kota 4 och 5 är stelopererade efter kotglidningar. Och spinal stenos på bägge sidorna.
När de visade mig mina skador så sa de ungefär så här: Du har nervklämmor ( spinal stenos) på bägge sidorna. Det är ingen stor operation men det räckte inte med det för dig. Du har även 2 kotor som glidit isär och de måste vi dra tillbaka och sätta in titanplattor för att hålla ihop dem.
Du är lite ung sa de för de här skadorna. Jaaa någon gång ska man väl vara ung då..
Men tydligen är det ett arvegods som jag fått i min rygg. Jag vet inte men jag tror att risken finns för att flera kotor kan glida isär. Men den tanken och dörren har jag totalt stängt igen.
Jag vill aldrig mera gå igenom en ryggoperation till.
Men den där jävla mentalitet jag äger.. Hon som är så jävla stark mentalt att jobba sig tillbaka.
Jag tror faktiskt att det finns två sidor att jag har den här mentaliteten.
För alla tror att jag klarar allt själv, de sa till och med personalen när de hjälpte alla andra patienter. Du fixar ju allt själv vi glömmer ju bort att även du kanske behöver hjälp.
Jo jag vet det..Men även jag behöver omvårdnad och att någon bryr sig om mig.
Mmmm idag 11 år sedan ångrar jag på ett sätt att jag inte lugnade ner mig lite mer.
Min tro är att jag verkligen kom tillbaka lite för fort, det är därför jag än idag kan ha vissa problem med min rygg.
Men efter att suttit och levt i en soffa i 6 månader. Helt nerdrogad för att orka leva i den smärtan, då hade jag inte viljan till att ta det där lugna. Nej jag ville bara ut och leva igen.
Plus att jag hade ett jobb som jag skulle få bara jag kom upp och kunde gå och stå.
Efter 16 år skulle jag börja jobba igen. Men jag var ju tvungen att komma upp på benen först.
Vad var det som drev mig tror ni ?
Precis ….Jag var ute på mitt första homeparty redan i slutet på maj. Men villkoret var att de skulle bära min väska . Och då tänker jag så här idag 11 år efteråt, Jahaa Majsan och vem fan bar väskan upp och ner i dina trappor då ?
Jävla pucko du kunde gott sagt nej till det där partyt.
Men i juni började jobba på lagret och i butiken på halvtid.
Jag levde igen..
Det kändes som jag klivit upp från de döda till att leva igen.
Men under denna tid fick jag oxå lära mig att alla man trodde var mina vänner. Var inte det.
Än idag finns det sår kvar från den här tiden av svek.
Men det är klart..
Du är ju stark Majsan Du kan ju ta hand om dig själv…Eller hur ?
Och ändå sitter jag här 11 år senare i en ganska stor livskris..
Vad är det man säger ?
Det kommer alltid ifatt det man tryckt undan.
Nog minns jag den här dagen alltid.
Den 11 april startade ett liv som gick i 180, men vad kul jag haft.
Jag ångrar ingenting även om jag idag kanske hade tagit det lite lugnare.
Den resan från juni 2012 till mars 2017 är fan de roligaste åren jag haft..
När jag tänker tillbaka för nu går åren och mer och mer, mycket glöms bort av allt som jag fick vara med om.
Satt och tittade på kort från den här tiden.
Här sitter jag i radion och pratar sex ..
Det var kanon kul att sitta och prata och spexa i radion.
Var ett yrke jag skulle passat in i att ha..
Det roligaste minnet från de gångerna är allt när killarna sa sådär käckt. Men Majsan storleken spelar ju ingen roll. Jag svarade inte jag satt bara och log till de utbrast SÅ FÅR DU VÄL INTE SÄGA !!
Jo det får jag visst det..
Tänker vi från kvinnornas sida så spelar storleken en jävla stor roll många gånger.
En på tok för stor/bred penis är inte alltid så skönt som männen tror att kvinnor gillar.
OM alla män visste om hur många kvinnor jag pratat med som nästan tjuter för att deras mäns stora penis ställer till problem för dem.
Såå joo då jag får visst säga att storleken spelar en roll.
Men det som jag oxå kommit fram till idag är..
Det går inte att leva bara på minnen från flera år tillbaka.
Den där Lustkonsulten Maywor hon finns ju inte längre.
POFF och BORTA är hon.
Utan här sitter jag En del kallar mig för Majsan men de flesta säger Maywor till mig.
Den här resan jag gör nu.
Den viktigaste resan jag gjort , för den handlar om MIG.
Inte hon som var gift med han du vet.
Inte hon som de skrev om i tidningen hon som kom tillbaka efter 16 år hemma som sjukskriven.
Nej nu handlar det om MIG Maywor..
Jag är inte framme än, jag gråter väldigt lätt än.
Men jag är på väg..
Fast jag har några gupp på vägen till innan jag landar helt i mig själv.
Det är som jag städar upp undan för undan.
Läker det ena efter det andra.
Sörjer det som ska läkas.
Sedan finns det en del i mig som jag inte kan helt fylla mig själv med
Jag fyller den med min kärlek till mig själv.
Men jag aldrig fylla den med den där kärleken som jag saknar.
Från en man till mig.
Igår tänkte jag : OM jag skulle träffa en man hur skulle jag få honom intresserad av mig?
Jag som inte har något att berätta om. Det händer ju inget i mitt liv tycker jag.
Men så kom jag på i de destruktiva tankarna ..
Det är snart vår nu Majsan…
Värmen kommer och då kommer du ut dit du har målet att gå ..
Fylla min ryggsäck med matsäck ..
Klä dig för skogen än är det is och snö dit du vill gå..
Men snart kommer du iväg..
Då vet jag att då får jag in den där energin som jag så väl behöver ..
Livet och glädjen se det där som bara jag kan se.
Du vet det ingen annan vet, vad den där skogen betyder för dig.
Du vet hur många gånger du gått i en skog och gråtit läkt och kommit ut med ett sår som läkt till.
Du vet oxå att allt måste få gå i din takt..
Och den är som vanligt gå sakta kom tillbaka fort.
Den här veckan är det påsklov då ska jag vara farmor i några dagar.
Det är en stor lycka och kärlek.
Men i den här kvinnan finns det något mera i än att enbart vara farmor..
JAG finns och JAG ska finna MIG själv.
En liten kaxig bild på mig för några år sedan när vi var på kryssning med ett gäng.
Avfotat ifrån originalet som en fotograf tog på mig på båten.
Hon sprang ifatt mig och sa : Snälla kan jag inte få fota dig ? Vilka energier du har vilka färger Får jag fota dig ?
/ Maywor
