Så röriga drömmar jag hade i morse.
För mig iaf när livet är rörigt inombords då blir drömmarna ännu rörigare.
I morse när jag var mellan sovande och vaken, då drömde jag om och om igen.
Att det var massor med snö och jag föll ut i gatan och försvann ner i snön , var bara huvudet som stack upp. Och så kommer det en stor långtradare med hög fart mot mitt huvud.
NU dör jag !! Och så vaknar jag..
Somnar om och samma dröm kommer åter flera gånger.
I vanliga fall kommer jag aldrig ihåg mina drömmar men den här gången gjorde jag det.
Efter ett tag blir det lugnt i hjärnan och jag somnar om igen. Den här gången vet jag att jag drömmer massor men de minns jag inte, precis som det brukar vara med drömmar.
Visst kan jag iaf tro ibland att drömmar vill säga något.
Jag vet att jag drömt sanndrömmar, jag har drömt om situationer som inte skett. Och så hände precis samma situation efter ett par veckor.
Nu hoppas jag inte att det ska falla minst 1 meter snö till. Den här drömmen med snö var ingen sanndröm. Men visst blir jag iaf lite fundersam om hur i hela friden kan en dröm komma in i hjärnan som det inte finns något logiskt med.
Skulle min dröm handla om döden så hoppas jag av hela mitt hjärta att det inte är min död utan min mammas.
Det tar så hårt på mig att åka ner en gång i veckan och sitta vid hennes säng och se på vad de har räddat hennes liv till.
En människa som bara ligger och väntar på sin egen död.
Efter att de räddat hennes liv med att sätta dit en pacemaker har hon inte ens kommit upp till sittande. Hon ligger i sin säng 24/7 måste vara snart 2 månader som hon legat . Hon är på palliativ vård det är den enda tryggheten vi har nu. Att de inte kommer rädda hennes liv flera gånger.
Tillägg ska göras att det stod i mammas journal att hon inte ville räddas och min bror ifrågasatte det hela oxå. Men ingen frågade oss utan de bara opererade dit en pacemaker som jag känner det mot våra viljor.
Så sjukvården räddade en kvinna på 90 år till att ligga 24/7 och bara vänta på att få dö. Hon kan inte äta själv, hon kan inte gå på toaletten, hon kan inte duschas utan en hissanordning. På 8 veckor har de duschat henne 1 gg. De tvättar henne med tvättlappar, men håret är tvättat en gg på 8 veckor.
Hon orkar varken titta på tv eller lyssna på radion, och det värsta är att hon räknas till som hon är klar i hjärnan.
Hela situationen hade varit enklare för mig iaf om hon varit ¨borta¨ men nu är hon inte det. Och det är ännu värre att sitta och se på hur hennes sista tid i livet blivit.
Hon bara ligger där och bara väntar och väntar på att få dö.
När den dagen kommer då hon får gå iväg, vill jag inte få ett enda ¨jag beklagar sorgen¨ ..
Inte efter det vi går igenom nu där vi bara väntar på att hennes liv ska få ta slut på ett värdigt sätt.
Igår var jag hos henne en stund och det tar så hårt på mig varje gång jag ska dit som sagt var.
Kanske därför jag hade de där drömmarna jag blir så känslomässigt påverkad.
Idag är det annandag påsk.
Äntligen är denna påsk över, har aldrig upplevt en påsk så tråkig.
Som tur var så var jag hemma hos vänner i torsdags och vi spelade spel och kort.
Vi satt uppe till 3 på morgonen , och jag vann när vi spelade kort..Ha ha de trodde inte jag kunde spela kort. Men det kan jag, det var något vi alltid gjorde förr i tiden. Det var en jätte trevlig kväll och natt.
Skulle träffat min yngste son på fredagen men de var sjuka så vi ställde in.
Och så skulle jag varit hos min äldsta son på påskafton, men han hade glömt att de skulle bort på middag. Så jag åkte ut tidigt på morgonen och fick träffa de små i ett par timmar.
Framåt kvällen idag ska jag ut en stund till de stora barnbarnen.
Men all tid där i mellan ..
Just nu är det svårt som fan att vara ensam, jag finner liksom ingen logik varför jag mår som jag gör.
Skriver jag om det eller pratar om det så gråter jag hela tiden.
Orkar absolut inte att ta diskussioner eller ställa upp på andra människor just nu.
Men jag är inte rädd för gråt och tårar det kan vara läkande oxå.
Det som är jobbigt är att gråten kan komma när jag som minst anar det.
Kallas sorgearbete…
Känner det som jag är ändå på väg mot något ljusare liv.
Varför är just de här långhelgerna värst att vara så mycket ensam ?
Jaa kan det vara den där känslan när det var jag som bjöd hem alla till oss.
Då jag hade ¨den¨ familjen och våra traditioner. På den tiden så städade jag, putsade fönster satte upp nya gardiner. Lagade mat och bakade. Jag planerade alltid de här långa helgerna i ett par veckor. Jag pyntade och jag såg till att alla kom hem till oss och målade ägg och åt massor med mat.
Idag har jag två hönor framme och sitter här ensam den största tiden av de där stor helgerna.
Det där som rör sig inom en själ den är inte lätt att förstå sig på ibland.
Kanske är så helt enkelt att jag sörjer det som varit och gör mig klar av det som jag trodde var 100 % klart.
Vilket min terapi förstått att så enkelt var det inte att bli klar med sitt fd liv.
Händer det för mycket samtidigt i livet så är det ju enklast att bara stänga av, blunda och slå på ¨ jag går framåt nu¨ .. Jag hade verkligen bearbetat massor mycket, men tydligen inte allt.
Det handlar om barndom och allt både före, under och efter mitt långa förhållande.
Plus att jag har ju så många människor som lämnat mig, att vara den som blir lämnad från man varit barn till vuxen. DET om något tar och jag har stängt av massor på grund av alla som lämnat mig kvar.
Allt är inte svart och eländigt i all denna röra.
Nej det säger jag absolut inte.
Jag är 100 % säker på att det som sker nu inom mig.
Är det bästa som hänt fast det är så in åt helvete jobbigt under tiden det pågår.
Men när jag väl bearbetat allt då kommer jag att må så mycket bättre och då kommer det att vända.
Ett sorgearbete är en jobbig period, sedan beror det ju på vad man sörjer. Men MITT sorgearbete är jag 100% säker på att jag kommer komma ut på andra sidan till något som jag kommer må mycket bättre i.
Jag vet oxå att jag är inte ensam om att må skit när det är långhelger.
Vi är många som känner som jag gör.
Jag läser i grupper jag är med i på ex facebook, så många människor som mår illa. Så många som skriver att de sitter ensam och äter lite god mat. Deras kontakt med världen är kanske bara genom de här grupperna. En del skriver god morgon och god natt, bara de orden kan ju vara så sköna att få skriva tror jag för många. De får tillbaka God morgon och god natt sov så gott.
Själv är jag inte alls aktiv fast jag är med i grupper. En grupp gick jag ur när män hela tiden la ut nervärderande om kvinnor. Det kvittar om det handlar om män eller kvinnor men jag har så svårt för att sitta och skratta till något som för mig är kränkande.
På det sättet är jag nog lite tråkig skulle jag tro ..
Solen lyser idag med, himlen är blå.
Jag ska gå ut och gå om en stund.
Dra in luften i lungorna och känna hur glädjen sakta kommer tillbaka in i min kropp och själ.
För jag går sakta och kommer tillbaka fort.
/ Maywor
