En påskpromenad.

Märktes att det var en dag där de flesta träffas och umgås.

Planer kan ju alltid ändras , det kan komma sjukdom in och dubbelbokningar.

Då får jag göra det bästa av situationen.

Sedan som vanligt så funkar det inte så bra när ett inre som är ur balans och väldigt överkänsligt just nu.

Jag blir så förbannad när tårarna nu äntligen har börjat rinna.

Så säger min terapeut Äntligen Maywor börjar du gråta igen. Men måste jag tjuta hela tiden för det ( små skrattar lite ) Häfta eller urskeeta som min fd svärmor sa.

Men jag tror ju att allt har en mening och just nu finns det en mening med detta tjutande.

Kom hem efter en tidig morgon med mina små barnbarn åt lite och klädde på mig tog bilen till pendlar parkeringen vid himpan. Hade med mig min kamera och började gå. Nu ska jag gå runt hela Åbackarna tänkte jag. Där jag gått så många gånger de här 16 åren jag bott här i Norrköping. Där jag bor nu om jag ska gå runt tar det kanske minst 1 1/2 till 2 timmar när jag har kameran med mig. Därför tog jag bilen en bit på vägen så att säga. Det blev iaf ca 5 km går jag hela sträckan blir det nästan 1 mil.

Började min promenad mot Riksbron ( G:a infarten ) mot Åbackarna.

Här börjar jag fotografera och fick ihop en nostalgi historia som jag tänkte dela med mig.

Här står jag på bron och tar en bild ner mot Motala ström, Där ner står det ofta män och fiskar. Nej jag tror aldrig jag sett en kvinna fiska där. Vänder jag på mig så är det full trafik som rusar förbi . Wrom wrom låter det. Så jag vänder ryggen till och lutar mig mot broräcket och tar min första bild på denna påsk promenad.

Går ner och kommer in på den grusiga och smutsiga vägen ner mot Åbackarna. Här har jag gått så många gånger tänker jag. Framför allt när jag varit nere o ledsen, det här är min oas i denna stad..

Välkommen med mig..

Just den här vägen gick man enbart om man skulle gå den långa vägen innan de stängde och tog bort 5 öres-bron. För oss Norrköpingsbor är det här faan oxå att det inte kan fixa till en ny snart. Fast egentligen är det ju inte sådär jättelångt att gå runt. Men vi vill ha våran 5 Öresbro så det så !!

Snart kommer nog kommun att få bygga en ny och säker bro som inte gungar när vi ska gå över den till andra sidan.

Sakta går jag framåt och tänker vad lite folk det var ute med ett sådant här fint väder. Men det beror ju på att många har familje middagar. Då slipper jag gå åtsidan jag får ha vägen mest för mig själv..

Går vidare och ser det lilla röda huset som brovaktare stugan förr ( tror jag iaf )

Idag är det en förening som driver den med blommar och kryddor , jag vet inte vad den heter. Men den står där så fin och så många kort jag tagit på den. Hej du lilla stugan säger jag. Flaggan flyger stilla i luften. Står en stund och bara tittar och tar in luften i mina lungor och hör hur strömmarna forsar sina vår-strömmar.

Går sakta en kort bit för att gå ner till en liten udde som brukar ha en sådan där bord med ¨soffa¨ som sitter i ett.

Jag står mot staketet och minns den där Nyårsafton vi satt där vinterklädda, det var skit kallt. Men där satt vi dukade upp och tog fram den där varma glöggen vi hade med oss. Jaa där satt vi och började festa in till vad vi nu skulle göra på kvällen. Men troligtvis skulle vi ut på krogen. Det här måste ju vara 13- 14 år sedan. Men jag tänker ofta på den där nyårsaftonen när vi satt vid ett uppdukat bord med lite mat och dryck. Vi var tre stycken och just den kvällen minns jag med en stor glädje..

Skål sa vi till människor som gick förbi och alla svarade med ett leende..

Jag står där en stund och sedan går jag vidare mot Rhododendrondalen. Idag finns det knappt några knoppar där. Men just vid den har jag suttit många många gånger bara dragit in energi och mediterat.

Här är svängen precis innan man kommer fram till Rhodondendronparken , här har jag stått många gånger och tagit kort.

Jag har ett ställe till som jag gått till bara för att meditera och få in nya energier i min kropp .

Där borta har jag oxå suttit för att få energi in i min kropp. De här ställena tog jag alltid i skogen med min hund när jag bodde nere i Åtvidaberg.

Men jag är lite osäker att gå ensam i skogar jag inte känner till 100% .

Det har blivit de här två ställena som jag sökt upp för att läka och meditera.

Och så fontänen uppe i Folkparken det är mina 3 ställen jag sökt mig till när jag inte haft närheten till skogen.

Min färd går vidare ..

Ja den här bilden som jag tog idag, den har jag tagit säkert 100 gg och alla andra med mig.

Det är just en bild som där husen ofta speglar sig i strömmen. Jag är ingen expert vad som döljer i fabriker i industri landskapet. Idag speglade sig lika fint som det alltid gör när solen är framme och lyser.

Jag tror bron heter Holmen bron men jag vet inte till 100 % bäst att skriva ifall jag skriver fel. Den med är avstängde så promenaden går mot Gryttorget Och vem står där ? Jo en av vår landsmoder. En av vår kvinnliga förebild än idag..

Moa Martinsson.

Varje år den 8 mars när det internationella kvinnodagen då pryds Moa alltid med blommor. Hon är så fin varje år. Jag var och såg biografin om Moa, jag ville lära mig mer om Norrköpings historia. Eftersom jag kan så mycket om Åtvids historia och den är ju jag så stolt över. Jag vill bli lika stolt över Norrköpings men insett att nej den har jag inte lika tillhörighet ihop med.

Jag är ju född och har varit med om så mycket från just arbetarklassen. Precis så som det är här i Norrköping det finns en arbetarklass stad med massor med minnen. Jag vet ju hur viktig Åtvid faktiskt varit för Sverige en gång i tiden. Det tror jag att Norrköping oxå varit med alla sina textil industrier. Men jag har som sagt var ingen tillhörighet så som jag har med Åtvid när det gäller vår historia. Min pappa jobbade på FACIT. Min pappa Göthe var handikappad och på den här tiden, på 50 talet så fick han hjälp med att få både jobb och special bil. Han fick välja mellan Västervik och Åtvidaberg . Han valde Åtvid därför är jag född och uppvuxen där. Men jag har inte alls mina gener där nere ifrån. Nej de har jag från Småland och lite överallt. Min farfar var snickare och min morfar var statare. Farfar och Farmor kommer från en liten by som heter Kråksmåla och mormor och morfar hamnade till slut i Arboga. I mina släktled är jag alltså den första generationen som föddes i Åtvidaberg.

Jag har alltid haft starka band till Åtvid även om mycket har slocknat i mig.

Nu kommer jag fram till där många tycker om att stå och ta kort.

Det går inte att komma ifrån det är en sådan vacker stad jag bor i.

Här har jag tränat tusentals gånger för att kunna ta bra kort. Men det finns alltid de som tar bättre än mig. Jaa när jag ser den här vyn känner jag mig hemma och till en viss del en tillhörighet.

Jag fick alltid höra när jag flyttade till Norrköping att jag var ingen äkta Norrköpingsbo innan jag bott här i minst 10 år. Många har presenterat mig som jag vore något mindre värd med orden : Det här är Maywor och HON är från Åtvidaberg med ett asgarv. Och så kan de själva komma ifrån en liten byhåla själva ??

Jag har aldrig förstått mig på det där, bara för att jag är född i Åtvidaberg är jag ju inte mindre vetande för det . Det var lika när jag jobbade på saab i Linköping så mycket ironi jag fått hör att jag är HON den där som bor i Åtvid..Jaa men jag är allt stolt över min ursprung.

Och jag är stolt över den fina staden jag bor i idag.

Jag tycker Norrköping är en så vacker stad..

Och jag känner i lilltån att något är på gång i denna stad..Som kanske efter 16 år kan få mig att känna att jag tillhör och kan få och behålla vänner.

Nu tar jag med er till den sista anhalten som betytt massor för mig.

Jag trivdes så bra där alla får vara den de är, homo, trans, bi, full med fetischer av alla dess slag.

Jag jobbade på den här tiden så jag orkade bara gå varannan fredag..

Pinkfriday…

Och vad jag saknar mitt Pinkfriday..

Det var här jag första gången hade på mig en korsett. Minns när bögarna kom fram och sa till den stora kvinnan. Fan vad snygg du är ..Helvete alltså..

Och jag blev nästan genererad.

Jag minns när det var pride helg och jag och en mans kompis som aldrig dansar.

Nej nej jag dansar fan inte sa han INNAN vi gick dit..

Vilka var det som lyfte taket på Arbis den där natten?

Ha ha jag skrattar gott åt denna minne.

Men vad jag saknar Arbis och alla häftiga fester jag varit på där.

Jag har även haft föreläsningar där om kvinnors lust och orgasmer.

Jag har alltid haft så mycket med känslor i den här teatern.

Alla burlesk uppträdanden jag har sett på, fan vad ni var härliga och duktiga..

Alla ni som var med, vad jag saknar er !

Men …jag har oxå ett underbart minne när jag tog med mig en väninna som jag tror ingen kunde dansa skiten av på den tiden..

Till slut kom dansarna fram och sa själva: Vaad fan går du på ? Ha ha ha hon gick bara på en jävla dansglädje hon behövde ingen alkohol för att stå och dansa hur många timmar som helst.

Jaa jag avslutar med en tid som ligger mig varmt om hjärtat..

Arbis tiden som jag säger innan den blev sålt innan allt det där tråkiga hände.

Med min påskpromenad så önskar jag alla mina läsare en riktigt god fortsättning på påsken.

/ Maywor