Utan flera dörrar har öppnat sig på glänt.
Börjar att kännas helt ok igen.
Får en förhoppning om att det ska ljusna lite.
Inte trodde jag att när jag la mig platt fall och skrev öppet om min ångest och hur jag mår skulle öppna dörrar så snabbt.
När jag går in i mörker och besvikelser så försvinner det logiska tänkande.
Jag har aldrig och kommer aldrig att beskylla någon annan för hur mitt liv är.
Och hur jag känner det. Det är mitt ansvar och jag har mina bollplank som jag kan prata av mig om det som inte är logiskt.
Utan det är vänner som lyssnar och vet att jag kan vara där nere och vara ledsen och besvikelse.
Alla vet som känner mig vet att jag åker ner i mörker men tar mig upp i ljuset igen.
Jag har inte haft det så enkelt i flera år.
Pandemin tog ju både mig och min mamma hårt, och jag har lyssnat på henne och andra människors negativa tankar.
Jag har stöttat och jag har tagit hand om.
Och till slut går nog alla rakt in i väggen och slår sig blodig när orken tar slut.
Där jag är i livet idag, är mitt stora beslut att NU ska jag ta hand om MIG.
Jag kan inte stötta människor i vått och torrt inte ens min egna mamma.
Jag är ju bara människa jag med. Som både pisser och skiter som jag alltid uttryckt mig .
Igår var jag iväg till en väninna som jag känt i många år, oj det är över 30 år sedan vi träffades.
Vi är heller inte helt lika men vilka är det ? Men vi kan iaf umgås som vuxna människor.
Där öppnade sig en dörr till mycket.
Hon kommer att höra av sig så jag kan följa med på sådant jag tycker om.
Musik och teater är ju ett av mina stora intressen.
Där är hon och jag lika.
En annan kvinna som jag oxå fått kontakt med i samma veva som det hårddöks ner i mörkret.
Hon vill att jag ska följa med henne och visa vad Norrköping har för museum och andra utställningar.
Inte kunde jag drömma om att ett blogginlägg där jag verkligen visar mig naken i ett mörker som jag vet att jag inte är ensam om att hamna i. Kunde förändra min situation så.
Jag är ju en skrivande människa, jag har inga problem att dela med mig av delar av mitt liv.
Inte hela livet men en del.
Men jag trodde aldrig att JAG var intressant, utan jag trodde att jag bara var intressant om jag hela tiden skrev om den sexuella njutningen.
Många förknippar ju den sexuella delen med mig.
Det är egentligen inte många som känner mig privat som person.
Det var som jag sa igår: Nej jag är inte alls en stark kvinna, jag är drivande och öppen och rak. Men herre min gud var jag kan vara osäker och har en låg självkänsla som jag hela tiden får jobba med.
Äntligen som min terapeut sa : äntligen Maywor så gråter du.
Och det kan jag lova att jag gjort det var verkligen något som jag behövde.
Just nu här och nu känner jag att livet har en chans till förändring.
Jag famlar inte i ett mörker.
Min ångest för en lång påsk helg är över.
Idag ska jag baka lite bröd och pynta de två hönorna jag har 🙂
Får väl vara glad för det lilla menar jag ..
Nej allt har inte fallit på plats riktigt så fort går det inte efter jag gått in i ett mörker.
Men idag ser jag den där ljus strimman som alltid finns.
Det gäller bara att hitta den när den gömt sig.
Plus idag så värker inte tanden längre ett plus bara det.
Och nu ska jag sätta fart sitter än i morgonrock.
Dags att ta tag i den där ¨dummelonsdagen¨¨ som var så himla kul på 60 talet när vi gick till skolan. Ingen visst hur många lappar som skulle komma att sitta fast på våra ryggar.
På den tiden var det ett litet oskyldig lek som tillhörde påsken till.
Idag skulle väl alla bli kränkta , men samtidigt så använde vi inte himla elaka kommentarer.
Som det görs tyvärr idag.
Men vi som minns, visst var det en rolig onsdag i påskveckan ?
/ Maywor
Inga svar