Jag har tagit ett beslut.

Efter en tuff helgs mående.

Jag får liksom inte ihop mitt liv. Jag famlar bara i ett mörker , ungefär så känner jag det.

Det är alltid tuffare på vintern jag blir mer ensam då.

Men den här vintern vet i fan vad som hänt med mig.

Jag mår helt enkelt skit just nu.

Mycket nere och far och flänger och försöker finna lösningar på hur mitt liv ska bli mer socialt.

Då är det lätt att tänka bakåt och veta vad jag hade mot vad jag har.

Jag saknar ju Åtvidaberg på ett sätt samtidigt som jag känner att jag har det bra där jag är.

Men sista tiden har jag inte kunnat se något positivt i Norrköping.

Tror det handlar om att ännu en person visade sina sidor. Och tog sig ut bakvägen så att säga. Jag blir lite fundersam om det är så att det är mig det är fel på hela tiden. Det är ju ett helt galet hur svårt det är med att trilla på fina människor att umgås med.

Det har hänt något i mig som jag inte helt kan peka på vad .

Men hur som hur.

Så kom den där tanken upp och börjad gro i mig.

Om jag flyttar ¨hem¨ till Åtvidaberg då kan jag nog bygga upp ett lite mer socialt liv. Jag började ställa det ena mot den andra. Det negativa mot det positiva och så har det malt på.

Jag har pratat med mina söner och de säger bägge två att de stöttar mig vilket val jag än tar.

Men när jag har pratat med dem så har jag gråtit hela tiden. Det gör så ont i mig vilken ångest som kör runt i magen.

Idag pratade jag med min yngsta son vi hade ett långt samtal. Från min gråt och förtvivlan till ett lugnt samtal. Efter allt han och jag pratade om tog jag mitt beslut.

Nej jag ska inte söka bostad och flytta just nu ner till Åtvidaberg .

Ett sådant stort beslut ska jag ta när jag mår bättre i mitt mående.

Inte så som jag mår just nu.

Nu har lagt ner tankarna och försöker att ta tag i livet här i Norrköping igen.

Jag för börja söka mer och ta kontakt själv. Gå med i grupper och vara aktiv.

Jag är ju en föreningsmänniska och jag har ett driv i mig, ett driv som jag tappat på vägen någonstans.

Finns lite förslag att göra men det måste ske något det går inte bara att skriva och fråga om någon vill med och sedan händer det inget.

Det har jag sett i en del grupper att frågan kommer upp och jag svarar att jag vill hänga på och sen kommer det inget mera.

Eller så får jag starta en egen grupp och se om jag få med mig lite flera ensamma människor.

Nu när ångesten och gråten har stillat sig då kan jag börja tänka mera klart.

Jag ska ge Norrköping en chans till att komma in mig i och framför allt trivas i att bo här.

För hur jag än vänder och vrider på mig så har jag ändan bak. Och det var ju inte många vänner jag hade i Åtvid heller. Det var ju en anledning till att jag lämnade. Sedan har ju både jag och livet förändrats .

Idag har jag ju bara mig själv att tänka på.

Och det som är tryggast ju att bägge sönerna sa på samma sätt. Du väljer men ta med att det blir inte lika smidigt att ses om du flyttar. Och det är ju den som är min stora stötesten, mina barnbarn.

Men hur som hur inga beslut ska tas i frågan just nu.

Utan det enda beslut jag tar nu är att jag måste få lugn i mig igen, få må bra och bli glad och skratta mitt höga skratt..

Efter samtalet idag så tog jag en promenad runt Åbackarna. Tog med mig kameran fotade lite igen, den delen har ju oxå kommit av sig lite. Fick se att jag fått in damm i den igen, då är det dags att lämna in den för rengöring och uppdatering. Det är ju oxå en del som jag tappat av mig på. Mitt fotande.

Så nu kanske det blir massor med kort på mina sidor på instagram och facebook.

Ett steg i taget och det där bokcitatet jag älskar.

Gå sakta kom tillbaka fort..

/ Maywor