Det finns inte en och samma historia..

Vi upplever alla samma historia på olika sätt.

Det är på samma på sätt när en person läser en text, den personen som läser, hen tolkar den texten på på sitt synsätt mot vad den som skrev sin text.

Så en och samma historia eller text har väldigt många tolkningar.

Ingen människa är den andra lik, vi har alla våra egna livserfarenheter.

Mina texter som jag skriver måste jag vara medveten om att den som läser det jag skriver kanske inte alls läser det jag skrev. Utan min text har lika många olika tolkningar som jag har läsare.

Hur är det med ett möte med andra människor ?

Förstår vi varandra direkt eller kommer det senare ?

Jag själv upplever många gånger att jag är öppen för att lära känna nya människor. Sedan kan det visa sig på vägen att det absolut inte stämmer så som jag kände bland de första mötena.

Sedan finns det de mötena som jag kan känna direkt att nej vi är väldigt långt ifrån varandra.

Det finns inga rätt och fel utan många gånger handlar det om att vi träffar nya människor och efter ett tag faller den där personen bort som visat sig inte alls vara så som vi uppfattar den från början.

Är det helt vitt eller svart ?

Kan man tänka att¨ jag ger den här personen en chans att få lära känna hen?¨ ..

Och efter en tid så stämmer ingenting och då rinner det oftast ut i sanden.

Det handlar inte om konflikter utan helt enkelt om olikheterna som människor har.

Lika mycket som det är från barndomen, det är inte många syskon som upplever sin barndom på lika sätt.

Utan ens barndom är på det sättet och de andra syskonen upplever det på ett annat sätt.

Vi har samma föräldrar men olika historier.

Ett förhållande med en partner har ett förhållande med två olika upplevelser.

Många gånger för att vi människor har så svårt att kommunicera och lyssna på varandra.

Vi tolkar på så olika sätt, vi tar så mycket av ett samtal personligt. Vi känner oss kränkta och vi upplever negativa känslor.

Jag tror inte att det inte finns en endaste människa som bara ruskar av sig det hela.

Har mött människor som just säger de orden: Jag tar inte åt mig jag bara ruskar av mig det hela och går vidare i livet.

Men ändå så kommer det fram flera gånger reaktioner på vad som påverkat en människa.

De pratar ofta runt omkring det hela, de kommer ofta tillbaka runt omkring det som de aldrig har reagerat på och ruskat av sig vad/hur de blivit påverkade.

Jag tror inte på alla människor som säger att de är bara ruskar av sig det hela och går vidare i livet.

Utan min reaktion på människor som framhåller sig själva de ljuger väldigt bra både för sig själva och för hela världen.

Och jag tror inte att en endaste människa kan gå igenom livet utan att få några sår i själen.

Visst har vi alla människor svårt för att kommunicera om reaktioner, känslor och våga säga NEJ jag funkar inte alls så. Du måste lyssna på MIG nu.. Och ändå vet man ju att den här människan kommer aldrig att förstå vad eller hur jag menar eller känner det.

Och då väljer många att tystna och trycka undan sina reaktioner och känslor för de vet att de kommer inte att bli förstådda.

Jag vet att det finns människor som levt i hemska barndoms miljöer. Det är miljöer som jag inte kan sätta mig in i hur djupa sår de människorna lever med.

Men vi alla andra som har haft ¨normala¨ uppväxter.

Ser/upplever vi kärlek och anknytning på samma sätt ?

Idag pratas det mycket om anknytning.

Hur reagerar ex föräldrar när deras barn släpper ut hur de har sett sin barndom.

När den föräldern inser att mitt barn har djupa sår i själen.

Hur mycket skuldbelägger sig den föräldern om den inte kan förstå att barnet och föräldern inte har samma historia även om det kommer från en historia ?

Det går ju aldrig att backa bandet.

Hjälper det att säga Förlåt till något som hen inte alls kan förstå att hen gjort sitt barn illa ?

Jag själv har inga svar ..

Jag vet att jag är en mycket känslig person.

Jag vet att jag kan ta mycket personligt.

Men jag vet oxå att jag kan helt vända ryggen till och bli väldigt sk stolt av mig.

Jag själv ser mig som en person som har många bra men även dåliga egenskaper.

Även jag kan ha svårt för att kommunicera så att ALLA förstår vad och hur jag menar. Men även hur jag känner det och då kan även jag gå i affekt.

Dagens tankar är nog..

Ingen är den andra lik som människa.

Ingen kan förstå alla människor.

Utan vi alla är bara människor.

Det är inte mer än så.

Och idag tänker jag verkligen inte att gå utanför dörren.

Det är ett privilegium som jag ser som positivt jag har inte de måstena.

Utan jag tar hand om mig själv på allra bästa sätt.

/ Maywor