Bitterhet är inte så sexigt.

Jag själv bestämde mig när jag mådde som sämst att jag skulle inte bli bitter.

Började med att vara bitter och besviken efter skilsmässan.

Sorgen och bitterheten for i min kropp, den tärde ju sönder mig helt och hållet.

När jag bodde kvar i Åtvidaberg och mådde som sämst så ringde jag vårdcentralen och bad om hjälp.

Jag orkar inte mera sa jag, lever i min livs största kris nu. Fick den hjälpen att jag fick en tid i Linköping hos råd och stöd. Efter det besöket skulle det tas ett beslut om jag var i behov av att få hjälp. Vilket hon inte tyckte utan hon sa du är så stark att det här tar du dig ur själv. Men det är inte min samma åsikt. Jag var i ett stort behov av hjälp och tror att det hade nog kunnat gått smidigare om jag fått hjälp med samtal.

Minns en del av det där samtalet inte hela men de där orden som jag funderat mycket på efteråt.

Först fick jag berätta om mitt förhållande som slutade som det gjorde. Då tittade hon på mig och ställde frågan: Varför har DU varit kvar i det där förhållandet ? Har du aldrig funderat på att gå själv? Jo många gånger men jag vågade inte ta steget av flera olika själ. Jag visste ju att det var inte ett sunt förhållande. Men det var så svårt att våga ta det där beslutet istället så vad gjorde jag ?

Jo jag gjorde allt för att vara tillags och bli följsam för att slippa vissa konflikter.

I min värld så gjorde jag allt för att rädda vårt 31 åriga förhållande, men inte mådde jag bra egentligen att leva på det sättet. Utan jag dödade ju mig själv egentligen, det är MIN sida av det hela.

Så när den där bomben föll att det jag hade misstänkt var sant, Han hade mött en annan kvinna och det var henne han ville leva ihop med.

Då föll jag totalt ihop, jag blev totalt livrädd för allt.

Då var jag 47 år och hade aldrig bott själv, låg inkomst, ville inte flytta ifrån mitt hus som jag älskade att bo i. Allt gick väldigt fort jag flyttade ut på 12 dagar och flyttade in i en 2:a på 5:e våningen. Med en hund som var livrädd att åka hiss, leder som inte kunde gå i trappor. Smidigheten att kunna släppa ut honom i trädgården för första och sista kisset fanns inte. Nu skulle jag ut tidigt och sent med min älskade hund.

Mitt i all trauma jag levde i så bestämde jag mig för att jag skulle inte bli bitter i slutänden.

Men jag gav mig rätten att sörja och jag gav mig rätten till att börja resan med att du får vara bitter en stund men du får inte stanna i en bitterhet.

Jag har hållit det jag lovade mig, jag är inte bitter utan jag är tacksam idag att jag fick ett liv att finna mig själv. Min resa som jag skrivit om så många gånger är jag stolt över att jag gjort. Sedan att det gått i 180 många gånger. Att min kropp har tagit mycket stryk med smärta.

Jag har bara blundat och kört på..

Men oj vad kul jag haft.

Jag har även blivit bränd av män efter skilsmässan, ska jag vara ärlig så trodde inte jag att män kunde vara sådana assholes. Men tyvärr många män är det.

Vad jag oxå lärt mig på min livsresa är att jag drar aldrig alla över en kant.

Självklart att min sk ¨drömman¨ har helt andra egenskaper och personlighet mot mitt ex.

Jag vill inte tillbaka till det som en gång var.

Efter min resa och vad jag gått igenom så visst kunde jag bli en väldigt bitter kvinna.

Nu när jag är med i några chattgrupper och jag ser hur en del skriver OM hur de söker en ny partner.

Hur bittra många människor är, det jag sett och lagt märke till är att det är mera män som är bittra och ställer så höga krav att den kvinnan finns inte. Men jag gör ett tillägg där, jag söker inte kvinnor så jag vet inte hur andra kvinnor är. Och det kan ju vara därför jag ser att där jag befinner mig så är det män som är bittra och fulla av krav och framför allt så drar de alla kvinnor över en kant.

Är du på andra spelplanen så kanske det är på samma sätt..Det vet inte jag och i det stora så kvittar det vilket kön det hela handlar om.

För en bitter människa är ingen trevlig människa.

Det jag har fastnat för är att det söks snälla och trevliga människor. En partner som inte säger emot utan alltid är glad och positiv. En del tycker det är så gulligt när en partner sitter bredvid när det är sport på tv och lider bara för att vara gullig mot hen som ska glo på sport.

Jag har läst så mycket krav på hur en person ska vara för att passa in i en mall som just de här bittra människorna söker.

Framför allt hur de skriver det känns som de sitter på andra sidan skärmen och spottar ur sig sin bitterhet till ALLA i det könet.

Det blir mer tydligt i chatt grupper och hur många svarar.

Får jag ge ett råd till er som är bittra ?

Får jag inte det så läs inte..

Men just DU som inte kan glömma inte kan acceptera det som hänt. DU kan inte göra om dåtid men du kan se till att nutid och framtiden blir bättre. Ta hjälp med din sorg och bitterhet för den enda som lider av DIN bitterhet är bara DU.

Ingen tycker om att höra om dina ord som sprutar ut med förakt och bitterhet. Då lär DU aldrig möta en ny partner som orkar lyssna på dig. Och då är det inte de som inte orkar med dig som det är fel på. Utan det är DU som inte kommit ur din bitterhet.

Sedan att man kan hamna i rädsla och en distans det är inte bitterhet. Själv kände jag att den där sista mannen jag mötte, han som jag vill lära känna mer av. DÅ rev jag alla mina murar så mycket jag kunde.

Att känna så var så härligt för då förstod jag att jag gått vidare utan bitterhet och att jag inte drar alla män över en kant. Bara de som betett sig som assholes får aldrig mera en chans hos mig.

För mig handlar det om att jag står upp för mig själv. Jag har gått vidare utan att förakta och var bitter.

Jag vet att det finns fina och härliga män och jag vet att alla mina önskemål inte finns i min sk drömman.

När det väl klickar till då vet jag att nu är jag på en härlig resa.

Hur svårt det än är att möta en ny partner och jag själv inte har en aning om vart han befinner sig.

Så ser jag iaf ljust på min fram tid..

Är du fast i din bitterhet ?

Eller är du som mig och bearbetat och gått vidare i livet ?

/ Maywor