Facebook i all ära, vem vet det kanske är där jag har chans att träffa nya vänner.
En väninna bjöd in mig i en kvinnogrupp som jag gick med i.
Det verkade som det var lite liv i den, för så många grupper som det är helt dött i är ju ingen idé att gå med i.
Kollade igenom den och ser att det varit och är kommande träffar, då är det bara att hoppa på och gå iväg och närvara.
Har ju velat så mycket om jag ska åka på en bussresa ensam, men det kostar så mycket pengar då vill jag känna mig säker på att jag kommer få ut det jag vill få ut av en resa. Det har känts lite osäkert om jag verkligen vill resa ensam.
När jag gick med i den här kvinnogruppen så kom frågan upp om att det fanns intresse för en cinderella kryssning. Jag skrev direkt att jag är ville hänga på, för jag har ju funderat på att ta en kryssning ensam för att känna hur det är. Och sedan kom det ringar på vattnet som ledde till att jag gick med i flera singel grupper på facebook. Där det mest skrevs i var singel 60 + och det var lite trevligt att läsa, även om jag inte än så länge varit så engagerad i någon av alla grupper som jag gick med i.
Tillbaks till den där intressefrågan om kryssning.
Igår tog jag kontakt med kvinnan som hade ställt frågan, jag vet att det kan vara lite känsligt ibland för en del kvinnor om de känner att jag trampar dem på tårna och tar över. Och det sista jag vill ha i det här läget det är skitprat bakom min rygg. Men hon var så tacksam om jag ville ta över och göra en ny inbjudan. Så då gjorde jag det och nu ligger den ute i gruppen och det skulle vara så trevligt om det blev ett gäng kvinnor som hänger med. Vem vet kanske det är i den här gruppen jag kan möta nya vänner som jag kanske kan resa med eller gå ut och gå med eller bara hitta på något som förgyller våra liv. Så i fredags bestämde jag mig för att ge flera av dessa grupper en chans att möta nya vänner. Det är ju på nätet som vi möts idag.
Jag iaf har den inställningen att vi är så pass komna till åren nu att vi kan inte välja och vraka och tro att vänner eller en partner kommer matcha till 100%. Men självklart att det måste även klicka även med vänner, annars kommer vi inte att trivas ihop. Men det jag menar är att vi måste våga hoppa och testa.
Och på en kryssning där det finns så många olika musik och dansställen är man då ett gäng så hoppas jag att chansen finns för att snubbla på nya vänner/väninnor.
Jag är ju inte ensam om att vilja träffa nya vänner, det gäller bara att lösa gåtan själv vad som passar för mig. Absolut inte vad andra har för åsikter om hur eller vart jag ska möta nya vänner. Nej man ska lyssna på sig själv, och det är något vi kvinnor måste lära oss att det är vi själva som måste förändra våra egna liv.
Vi vill vi kan och vi vågar förändra våra liv på vårt eget sätt.
I fredags kom beslutet att jag hoppas träffa nya vänner som jag kanske kan åka iväg på en trevlig resa ihop med istället. Jag börjar i den änden och det är mitt beslut som jag hoppas leder till ett socialt liv.
Alla bäckar små som det heter, det ända jag vet är att jag kan inte leva mitt liv så här mycket med mig själv längre. Till slut kommer jag att börja må dåligt för det är inte alls nyttigt och friskt att leva som jag gör.
Nu har jag denna styrka i mig att jag vill förändra mitt liv till ett mycket mera socialt umgänge.
Finns ingen som kan förändra MITT liv det måste JAG göra själv.
Jag söker ju det där lilla enkla men oxå det som ger mitt inre energier.
Nu kan jag ju ställa frågan är det någon som vill följa med ut och gå en dag på våra fina vandringsleder. Det behöver inte vara mer än så, och jag har bil även om den inte är stor så går det att åka 4. Vi får lära oss alla att dela på kostnaderna om äventyret ska ske med bil. Det är något som är helt självklart för mig, men inte för alla det vet jag. Vi alla lever ju idag med högre kostnader då måste vi hjälpas åt anser jag.
Sedan för min del så beror det på hur långt bilen ska gå. Att dela en bensin kostnad för att åka till en led ett par mil utanför stan den kommer jag alltid att bjuda på OM det inte är så att vi åker varje dag då vill jag nog att vi ska dela. Alltid de där små bäckarna som kan bli en stor å. Något som är helt självklart för mig. Man ger och man får tillbaka.
Idag känner jag en förväntan om att mitt liv ska bli mera socialt. Att det kommer trilla in lite kvinnor som jag kan umgås med då och då. Lära känna nya människor det är trevligt, en del finns kvar andra bara en liten stund i livet. Det så det är och så kommer det alltid att vara.
Ja jag känner en förhoppning idag om att det kommer att ske något att se framemot.
Imorgon ska jag iväg och fika med ett gäng från den här kvinnogruppen.
Hur tänker du som vill förändra ditt liv ?
Vi är ju alla olika och alla sätt är ju bra utom de dåliga.
Hur ser din söndag ut ?
Hos mig går tvättmaskinen idag, har bäddat rent i sängen. Inte ett jättekul väder så det blir nog att träna lite här hemma.. Och så försöker jag minska mitt dåliga samvete att jag inte varit hos mamma den här veckan. Men jag kan inte vända ut och in på mig själv. Det har varit dåligt väglag i veckan, jag har haft barnbarn flera gånger. Jag har tagit hand om min hälsa så att alla inflammationer har blivit så mycket bättre. Så här fort brukar det inte gå, men jag har haft i mig att jag ska se till att jag får må bra så jag tar hand om mig själv. Varför ska man alltid förminska sin egen hälsa för någon annan människa ? Min mamma har det ju bra där hon är, hon har full vård och personal som ser till henne. Det är ju en stor skillnad mot innan hon kom till sitt boende då hade hon ju ett behov att jag kom och hjälpte till. Men det har hon inte idag. Och det tar ju inte en timma att besöka henne det tar flera timmar eftersom det är 8 mil tur och retur mellan oss. Och nästa vecka ser det inte så ljust ut heller att åka iväg, Något varje dag är inbokat. Men OM jag hade jobbat hade jag haft samma dåliga samvete då ? Njaa det är frågan det, för både jag och omgivningen kan säga: men du jobbar ju inte du har ju all tid. Jaa det har ju på ett sätt, men på ett annat sätt så måste både jag och andra se att det finns en anledning till varför jag har så mycket tid. Jag kan inte jobba på grund av att jag har begränsningar i mitt liv. Jag får ersättning för att ta hand om mig och min kropp. Så jag ska inte behöva känna att jag måste någonting mer än att de där måsten är att hand om mig. Jag vet de som lever i ett förhållande de kan känna lika när de får frågan, ¨kan du fixa det här åt mig du som är hemma¨….
Men nu har ju jag växt och går i terapi och skrivit av mig mitt dåliga samvete..
Jag tar hand om mig själv och ser till att få må bättre och bättre för var dag som går.
Bra Där Majsan !!
Inga svar