Det mest förbjudna.

Varför skriver mest kvinnor om det mest förbjudna ?

Det mest förbjudna handlar oftast om kvinnors sexuella frigörelse.

Men egentligen om vi ska tänka till lite längre. Så borde det vara män som mest ska skriva om kvinnors sexuella frigörelse. Eftersom det fortfarande är män som sitter mest på maktens aschlen. Det är män som leder ligan om att ta ifrån kvinnor sin rättighet till hennes kropp.

Nu när just den här bloggen kvinnorlust går mot sitt slut, undrar jag lite för mig själv.

Har jag sått frön i män eller har jag bara skrivit direkt till kvinnor ?

I 10 år har jag skrivit om kvinnors rätt att vara sexuella utan fördomar.

Ibland känns det lite vemodigt att lägga ner min blogg. Men…hittar jag en lättare blogg mall då kanske jag istället gör en ny blogg med ett annat namn. Jag är inte villig längre på att betala 1000 kr om året för att sitta här och skriva. Från att börjat om igen och att inte enbart skriva om sex så har jag iaf mellan 150 -190 / per dag som läser mina ord. Det är ju om jag ska vara ärlig inte illa pinkat för en okänd 63 årig kvinnas blogg. Jag är ingen influencer , jag är inte ung och vacker, jag är ingen kändis.

Jag är bara jag.

En ensam kvinna på 63 år som vill göra om sitt liv till ett mera socialt liv. Visst har jag kanske annorlunda liv i mitt bagage. Att jobba med det mest förbjudna kan ju ses som både hemskt, fördomsfullt, äckligt, sådant ska bara snygga unga kvinnor jobba med osv..

Men jag ser mitt liv som en helt underbar resa, en resa som har varit så jävla rolig att få uppleva.

Jag delar gärna med mig om mina tankar och livserfarenhet. Men, jag känner att den ekonomiska delen är hård för mig oxå. Och 1000 kr är mycket pengar för mig.

Så än så länge skriver jag med tanken att mitt sista inlägg läggs i den här bloggen sista veckan i maj.

Vad jag kan sakna är att män inte bryr sig mer om oss kvinnor.

Att inte män i mera skriver och kämpar för kvinnornas rätt till sina kroppar.

Det hjälper inte att bara skrika rätt ut INTE ALLA MÄN !!

Nej men det hjälper om ni män börjar skriva och prata om kvinnors rättighet till sin kropp.

Att det inte handlar om mäns rättighet om kvinnans kropp …längre..

För ska vi komma någonstans med det mest förbjudna så måste ni män hoppa upp på tåget och hjälpa till.

Ni måste våga förändra er för våra döttrars skull.

Kampen behöver er män mycket mera än vad ni förstår.

För er män som skriker mest om inte alla män, vi älskar er och vi kvinnor vill ha med er på tåget.

Vi ser upp till er män som törs ställa sig i ledet för kvinnornas rättigheter.

Ännu en gång VI BEHÖVER ER MÄN PÅ TÅGET!

Varför kallar man sex för förbjudet, snuskig, pervers, äckligt osv ?

När det är så fint och skönt att få njuta sexuellt.

VEM har satt de orden för den härliga sexuella njutningen ?

Jag vet bara varför män släckt min glädje till dem.

Ni gav mig inte respekt för att jag tycker om njutning.

Ni gav mig inte respekt för att jag har en öppenhet och med ett öppet sinne.

Ni gav mig inte respekt till mina kunskaper som jag besitter.

Ni har ljugit mig mitt upp i ansiktet.

Ni har utnyttjat min personlighet.

Och fatta nu att jag skriver om alla män jag mött under 16 år av de senaste åren i mitt liv.

Jag har så många gånger undrat.

Ni män som söker och vill möta kvinnor att leva ihop med. I era texter vill ni ha allt jag har, och när jag står framför er då flyr ni fort som fan. Jag ser bara ryggtavlan på er. Många har under en tid även varit i min närhet som falska män som inte alls heter Pelle utan något helt annat.

Även om det här är, usch när jag tänker efter men det är alltså 7 år sedan jag stängde dörren.

På 7 år har jag bara träffat en man som jag gav allt till. Jag trodde på honom, tills jag anade ugglor i mossen. Gjorde slut på det hela, och hittade både honom och hans fru på facebook. Henne som han hade varit skild ifrån i några år. Henne som han talade så illa om till mig. Hon som på facebook skrev om er stora kärlek som ni har ihop.

Och ändå män så älskar jag er.

Jag tror verkligen på er.

Jag vill verkligen möta den där fina underbara mannen.

Han som troligtvis inte finns, men till en del tror jag han finns.

Jag är villig att möta dig på halva vägen som du är villig att möta mig på halva din väg.

Jag är villig att ge allt till dig som du vill ge allt till mig.

Jag tror på det mest förbjudna.

Jag vill leva i det mest förbjudna om det nu ska vara så förbjudet att älska, skratta, njuta och bara få släppa loss våra kroppar till varandra.

Så ni män..

Öppna era ögon ta emot oss kvinnor som vill leva ihop med er i det mest förbjudna.

Vi över 60 år vi kvinnor vi lever och vi gillar sex och njutning.

Vi är inte döda bara för att vi gått igenom klimakteriet.

Tvärtom.

Fan vad vi gillar sex och våra kroppar.

Men frågan är varför dissar ni oss ?

För jag vet att jag är inte ensam om att fått gå på de här minorna.

Jag vet att jag är inte ensam om att det blev väldigt tyst på dejtsidorna efter jag fyllt 50 år.

Nu när jag är 60+ är det mera dött i min brevlåda mot en torr öken.

Att vara 60+ då måste man våga lite. Det går inte att sitta hemma på kammaren och tycka synd om sig själv. Eller att jaga den personen som inte finns.

Varför försöker man inte istället för att vi börjar på ruta ett och ser vad som kan ske ?

Det är inget misslyckande om det inte blir den där i livet man vill ha vid sin sida.

Varför inte bara kasta alla jävla krav och fördomar i papperskorgen och skita i det där mest förbjudna ?

Herre Gud det handlar bara om våra kroppar.

Inte alls om att något är förbjudet.

/ Maywor