Det tror jag beror på att jag hittat mig själv.
Just den delen som jag gått/går igenom på grund av min terapi.
Så har jag hittat så mycket av mig själv. Jag har förstår idag så mycket mer om mig själv.
Och jag har inte svårt att prata om ensamhet, det har jag aldrig haft.
Men just ordet ensam är så laddat för många människor.
Du är ju inte ensam säger många. Jo jag är ensam, jag lever ensam, jag vaknar upp ensam, jag städar tvättar lagar mat ensam och så går jag och sover ensam. Om jag snarkar det vet jag inte för det är ingen som väcker mig och säger: Vänd på dig du snarkar.
Däremot så känner jag inte av den där ensamhets känslan längre. DEN har jag fått hjälp med.
Men annars lever jag ensam och den mesta tiden i mitt liv är jag med mig själv.
Det jag oxå får till mig är när jag skriver om ensamhet det är då människor tar kontakt med mig.
Du är så modig som törs sätta ord på ensamhet skrev hen en gång. Den kommentaren kom för flera år sedan.
Varför är det så laddat att vi som lever i ensamhet saknar kontakten och det sociala med andra människor? Oftast är det mera laddat för de som lever ihop med en partner eller har en familj eller sina barn boende hos sig.
Det är alltid de som reagerar mest på oss som lever i ensamhet.
Sedan finns det de som trivs att leva med sig själv. Många som inte vill ha ett förhållande, men vi som vill ha det. Varför ska vi alltid höra : Du ska se att även DU möter någon..
I början var det råden att nu ska du lära dig och leva ensam det är bra. Sa de som aldrig levt med sig själva.
Det här är lite intressant att det är de som lever i tvåsamhet är de som har de flesta råden eller den där klappen på axeln. Du ska se att även du möter någon en vacker dag.
Det finns inte så mycket hopp för det där att möta kärleken hos mig. Även om jag aldrig kommer att släcka det där hoppet. Det hoppet äger jag och det får alla andra ha sina åsikter om, men behåll de för er själva.
För jag vill bli kär och galen en gg till i livet så det sååååååå.
Men jag tycker det är intressant att det kommer ofta någon som skriver till mig som känner det på samma sätt som mig. Så jag vet att jag är inte ensam om att tycka det är jobbigt att leva med sig själv 24/7.
Vart är det jag längtar hem till ?
Det är faktiskt där jag en gång i tiden föddes, Mitt kära Åtvidaberg. Jag som alltid varit en stolt Åtvidabergare.
Den där dagen 1 augusti 2007 när jag körde ut ur Åtvidaberg och visste att nu lämnar jag och ska forma mitt liv i Norrköping. Jag mådde inte så bra den där dagen. Jag levde i ett trauma, jag hade aldrig levt ensam. När jag kom hit till Norrköping då hade jag varit singel i ca 6 månader. Mitt liv var i ett enda kaos.
Men jag har aldrig ångrat att jag flyttade och jag kommer inte att flytta tillbaka heller.
Nej men jag inser och det har jag skrivit om förut oxå. Hade jag bott kvar i Åtvidaberg så hade inte jag varit så här ensam som jag är.
Fast när jag bodde i Åtvid och de där första månaderna som jag bodde på Söderleden så hade jag inga vänner då heller som kom på fika.
Jag minns att jag köpte mjölk som jag skulle ha ifall jag fick besök eftersom de flesta ville ha mjölk i kaffet. Jag köpte en kaffebryggare så jag kunde brygga kaffe, jag själv dricker inte kaffe har aldrig gjort det. Det var många liter som jag hällde ut i slasken. Just då var jag väldigt ensam när jag tog mitt beslut att lämna och flytta dit mina barn bor.
Mina barn och barnbarn det är de som är det viktigaste för mig. Och där de bor vill jag oxå bo.
Vad jag nu kommit fram till nu när jag tagit hand om de där inre såren och trauman som jag burit på.
Jag är inte helt klar med Åtvidaberg. Jag inser oxå att om jag hade bott kvar då hade jag haft det så mycket enklare att bygga upp kontakter när jag väl hade landat och börjat leva igen efter min trauma och depression.
Visst bestämde jag mig för att flytta i affekt, jag flydde, jag ville inte vara varken där eller där egentligen. För där och då ville jag bara hem till mitt hus igen. Och det var det enda jag visste att dit kommer jag aldrig mera tillbaka till.
Den här landningen handlar inte om ånger, nej jag ångrar aldrig att jag flyttade. Då hade jag ju inte fått vara med om så mycket som jag fått vara. Nej men det handlar om att jag ser hur människor i min ålder att det ofta handlar om att ta upp kontakt med de som de känt från förr på ett eller annat sätt.
DEN delen har inte jag här i Norrköping. Jag har ingen att ta kontakt med som jag umgåtts med på samma sätt som jag har nere i Åtvidaberg.
När den föll på plats då kom den där hemlängtan till mig.
Den var faktiskt rätt trevlig att ta emot. Det finns vänner där nere som jag börjat ta kontakt med igen. Kommer att åka ner som jag skrivit om.
Många som flyttade till Åtvid tyckte att vi var svåra att komma i kontakt med. Jag säger samma sak om Norrköping, jag har insett att det är jätte svårt att få vänner när jag inte arbetar. Under tiden jag jobbade i butiken så träffade jag på vänner som jag har kvar i dag. Men de är ett par och det innebär att det blir ju inte på samma sätt att umgås. Det är ju så att de flesta jobbar och är trötta man orkar inte med att umgås var och varannan helg. Det är ju så det fungerar.
Visst har jag lite vänner jag umgås med här i Norrköping. De jag har kvar de är i ett förhållande och de som var singlar och som träffat en ny partner. De försvann , puff sa det så var de borta. Tack och hej för den tiden vi hade kul så länge det varade. Önskar er alla ett lycka till i livet.
Allt där här som jag skriver om idag. En vacker dag som denna. Solen lyser på tv är det Vasaloppet jag mår väldigt bra i min kropp. Så känner jag en förhoppning om en förändring.
Mellan Åtvid och Norrpan är det ca 6 mil så jag kan ha bägge ställena i mitt liv.
Det tar inte ens en timma att köra ner. Vill jag sova över så finns det säkert de som säger välkommen Majsan tack säger jag då.
Det finns ingen annan än jag själv som kan förändra mitt liv.
Jag är mitt liv och jag lever det.
Skänker ett hopp till er som känner igen den här ensamheten. Den som kan tära sönder det inre i oss. Vi som gråter hemma där ingen ser oss. Ingen som hör oss och ingen som vet hur illa vi mår av att leva ensamna.
Jag skriver och utelämnar mig men jag har fått till mig att mina texter kan ge andra i samma situation som jag är i ett hopp och de känner sig förstådda bara för de vet hur ensamhet kan tära sönder oss.
Det har fått mig till att öka mina texter och skriva och prata om ensamhet.
Sverige leder toppen med sina singelboenden. Vi är det landet som har mest singlar.
Det borde inte vara så känsligt att skriva om att vi saknar det ni har som lever ihop med någon.
/ Maywor
Inga svar