Jag fattar inte den där tolkningen om mig..
Har man följt mig i mina texter som jag skrivit om så många gånger hur illa den här avsaknaden av vänner tar på mig.
Hur jag försöker att få nya vänner.
Jag vill ju inte ha vänner som bara vill gå ut på krogen med mig. Njaa den delen av livet kan ju vara trevligt men jag söker annat i mitt liv.
Har suttit hemma på kammaren och funderat på hur ska jag lösa det här som jag saknar.
Vänner och en man att leva ihop med.
Jag är föreningsmänniska men jag vill inte sitta i någon styrelse mera. Nej den delen har jag gjort så det räcker. Sist var jag ordförande i bostadsrättföreningen jag bodde i.
Jag har varit med i flera föreningar sedan jag flyttade till Norrköping. Men det har aldrig givit mig några vänner att fortsätta att umgås med.
Plus att åren läggs ju på och det märks av att ju äldre jag blir desto svårare är det att snubbla på vänner som vill ha en fortsättning att umgås med mig.
Vart träffar man på vänner när man inte arbetar ?
Ja det är ju oftast i föreningar.
Vad för föreningar kan jag söka upp ?
Fotoförening.
Jag gick ju en fotokurs men det var ju under pandemin och då var det ju aldrig läge att lära känna nya människor.
Samtidigt så har jag tappat lite av fotandet, den glädjen har liksom slocknat lite.
Men det kan ju oxå vara så att att det är mig det är fel på.
Jag kanske inte alls är sådär trevlig att umgås med som jag tror om mig själv.
Det kanske är bara jag som tycker om mig själv att jag ställer upp och hjälper till så mycket som det går.
Eller så är det så att om jag säger nej till att komma när någon hör av sig efter flera månader och vill ha sällskap eller hjälp. Att då försvinner jag bort.
Jag kan ju inte vända ut och in på mig själv för att ställa upp på andra.
Menar nu när jag suttit här hemma så länge med en mage som spökat för mig. En mamma som är dålig, kan ju inte påstå att det varit intensivt med samtal eller besök. Även om jag ibland har varit bringad till att säga någon gång att jag kan inte bestämma något just nu. Men det har skett en gång under hela den här tiden.
Ska jag vara ärlig så tror jag att det är många som sitter i samma situation som jag befinner mig i.
Jag ser ju på facebook de vänner jag umgåtts med förr hur de reser iväg och gör roligheter med nya vänner. För det har jag oxå märkt av att de som känt varandra i många år de faller ofta tillbaka till varandras vänskap. Sedan kvittar det att jag sagt till flera gånger att säg till om ni ska iväg på något så kanske jag kan få följa med.
Men jag får aldrig frågan jag ser bara på facebook att de varit iväg.
Såå hur ska jag och många med mig träffa på vänner att umgås med ?
Resa med, gå på musikaler ihop med, teater, museum besök, eller bara packa ryggan och åka ut i den underbara naturen och vara en heldag.
Hur mycket jag än vill så kommer jag inte iväg ensam, för jag tycker det är så tråkigt att vara med mig själv hela tiden.
Jaa det här är något jag sitter och funderar på hemma .
Ännu en sommar som jag inte har något inbokat.
Men det kan oxå bli så att jag kanske törs boka en guidad bussresa. Fast då måste jag bestämma mig snabbt. Samtidigt som jag blir så osäker på OM jag vill åka ensam. För mig blir det en kostnad på flera tusen extra bara för att jag inte har med mig någon att dela rum med.
Det är fan inte billigt att vara ensam heller, det höjer alltid kostnaden direkt. OM jag inte kan tänka mig att dela rum med någon okänd. Det jag inte vet är om jag ska dela rum med någon om det då blir med en kvinna eller man. Jag vet inte idag hur man ställer sig i den frågan. Jag vill inte dela rum med en okänd man, nej fy den tar emot direkt.
Vilka dilemma det är att leva som singel.
Det slutar säkert med att jag inte gör ett skit denna sommar heller på grund av att jag inte har ett resesällskap.
Men mina resedrömmar de finns kvar, det är mycket jag vill uppleva.
Alla de här tankarna har jag alltid så här års inför sommaren och värmen.
VAD ska jag göra denna sommar då ?
Det enda jag vet är att det är inte så enkelt att varken få nya vänner eller att det där plötsliga ska hända.
Idag ska jag ta bilen ner till mamma en stund. Just nu är det lite lugnare igen. Inga samtal och då är allt bra.
Med henne är det skönt att veta att de kommer inte köra henne mera till sjukhus. Utan nu får allt ske som det sker..
Magen den är som den är, just nu är det attacker igen. Då får jag be en stilla bön: var snäll mot mig när jag åker iväg. Det där jävla magen är faktiskt stressande att leva ihop med. Det är stabilt en till tre dagar sedan kör det på igen. Fram och tillbaka hela tiden.
Vem har sagt att livet är lätt ? ha ha men jag kan både skratta och vara glad mitt i allt.
Det kanske är en liten vårdeppighet jag har. Det är lider ju många av så varför skulle inte jag göra det ?
Jag är ingen stark kvinna som klarar av allt.
Nej jag är bara JAG och jag kan inte vara någon annan än den jag är.
Men nu har jag funderat klart och ska fixa mig och dra ner till Linköping.
Hemma till lunch igen.
/ Maywor
Inga svar