Alla Hjärtans Dag vid en sjukhussäng

Det gick det med..

Att leva med en mamma som är sjuk och över 90 år, det känns som att leva i ett brandlarm som går titt som tätt. Det är samtal från vårdboendet: nu är hon sämre igen så ambulansen har hämtat henne.

Sen ringer läkare och säger nu är det kris. Ok ska vi komma snabbt ?

Nej det behövs inte.

Ok men då åker min bror upp som bor i Linköping för att kolla om jag ska kasta mig i bilen och komma.

Än så länge är det inte så illa att jag behövt kasta mig i bilen och köra iväg.

Idag så åkte jag till sjukhuset och det var bra för jag fick många bra samtal från alla inblandade.

Satt hos mamma i 3,5 timmar och utav den tiden var hon vaken kanske 3 min. Och av de 3 min så var hon med i matchen kanske 10-20 sekunder.

Ja så jag har haft på ett sätt en bra Alla hjärtans dag. Fick bra samtal med alla.

Har du tänkt på när hjärnan blir sådär galet avstängd. Nu menar jag min hjärna och inte mammas. (skrattar gott)

Jag kan ju oxå få hjärnsläpp som jag säger.

Fattar inte vad det är fel på min hjärna när jag ska parkera på us stora parkering.

Du vet när man tänker : Nu ska jag inte göra samma misstag när jag åker ut som jag gjorde sist.

Vad gjorde jag då ?

Jo jag stoppade in biljetten och så ska ju en bom öppna sig. Men jag tittade på automaten som jag trodde skulle ta min biljett inte komma ut igen. Och under tiden jag tittar på automaten så åker bommen upp och så ner igen när jag tittar på bommen. Ni vet när man känner vad i Helvete gör jag för fel ? Vad är det jag inte fattar nu ? Tills man kommer på det där att titta på bommen så ska du se att det bara är att köra ut.

Jaha så idag skulle jag inte göra något fel utan jag skulle parkera rätt och smidigt.

Inga fel skulle jag göra..inte idag…inte jag…

Jag kommer in kör bilen mot parkeringen B och har solen mitt i ögonen. Jag ser inte vad det står. Jag tänker som man gör på många andra ställen. Jag tog mitt betalkort och körde in i automaten. Men det kom inte ut någon biljett där det lyste grönt och fint att en biljett skulle komma ut.

Provade massor av gånger kön blir längre och längre och nu får jag lite panik.

Han bakom kunde ju klivit ur sin bil men det gjorde han inte för att hjälpa mig.

Han tänkte nog bara den där kvinnan är bra slut i huvudet,..

Ha ha ha nej jag är inte slut i huvudet men jag fick lite hjärnsläpp på den där jävla parkeringen IGEN !!

Så jag fick ringa till securitas och fråga hur får jag en biljett ?

Ja svarade hon du trycker på knappen som det lyser grönt där biljetten kommer ut..

Jahaa säger jag det var så enkelt ….igen då. Fan oxå sa jag högt för mig själv NÄR ska du parkera lätt och smidigt på US stora parkering ?

Nästa gg jag kommer och besöker US så ska jag trycka på knappen det lyser grönt på. Och när jag åker hem ska jag titta på bommen när biljetten kommer ut . Då är det bara att köra och inget kan gå fel igen dåå..

YES jag har lärt mig hur biljett automaterna fungera på US igen.

Tjohoo..

Om jag ska vara ärlig så är det nog bara jag som kan skratta åt mig själv varje gång jag får hjärnsläpp.

De som står bakom tror inte jag skrattar lika mycket som jag gör.

Det där med hjärnsläpp det är nog något som vi alla kan få..

Annars så är det där med Alla Hjärtans dag en dag som inte är speciell för mig.

Jag kan fira mig själv och det gjorde jag oxå på facebook idag.

Hittade ett minne som jag skrev år 2019 med en bild på en liten tjej på kanske 2 år eller något

Godmorgon världen det var många år sedan det här kortet togs. Vad blev det av denna lilla tjej? Det blev en drivande kvinna med starka åsikter om kvinnors rättigheter.. Det blev en kvinna full med känslor och kärlek till människor. Men det blev oxå en kvinna som kan vara osäker i vissa situationer. Och idag på alla hjärtans dag ger jag mig själv ett stort hjärta full av kärlek.. Och önskar världen en fin alla hjärtans dag

Det här är lilla Maywor. Vi sitter hemma hos farmor och farfar i deras trädgård.

Där var jag ofta som liten, de bodde i en liten by som heter Kråksmåla.

De var bönder, min morfar jobbade som ladugårdsförman, han skötte djuren på stora bondgårdar.

Bägge mina far och morföräldrar har arbetat med natur och djur

Det här är min farfar..

Där var det hästen i många år som fick jobba ihop med farfar..

De hade ingen stor bondgård utan en liten så som det kunde vara på 1960 talet.

Här hos dem var vi alltid minst en vecka på semestern.

Vi fick jobba liten som stor med att få in höet på skullen innan det regnade bort .

Det var mycket att lyssna på vädret i radion. Jag minns hur vi satt och lyssnade och var det sol och höet var torrt då var det snabbt ut och köra hö.

Tänk att jag sprang barfota ute på de vassa åkrarna. HUR kunde jag göra det utan att skära sönder fötterna. Men det hände nog det oxå skulle jag tro..

Jag har bondblod i mina ådror..

Ta nu hand om varandra och fira den här dagen så som passar dig att fira ..

Själv ska jag bara ta det lugnt det har varit en dag med mycket känslor.

/ Maywor