Igår mötte jag en dag jag aldrig mött.

En heldag med ämnet ¨ Ditt unika jag¨ ..

Inte ofta jag behöver sätta klockan och gå upp tidigt, framför allt inte på en lördag.

Men klockan 06.00 ringde klockan.

Hade tagit det så lugnt jag bara kunde inför den här dagen. För jag ville verkligen få vara med och lyssna och lära , det var ju oxå en julklapp som jag fått. Och magen var med mig hela dagen ( Tacksam).

Där står jag en kall morgon och väntar på spårvagnen. Det var då jag tog upp mobilen och tog ett selfie som jag skrev ett inlägg som löd: Mot en dag jag aldrig mött.

Ja det var kallt som sjutton ute, men ni vet ska den där frillan ligga kvar kan jag ju inte dra på mig en mössa. Det var bara att lida pin för att få vara fin den dagen.

Och så kom spårvagnen och jag går på, jag var ensam att åka. Har jag aldrig varit med om.

Jag hann se att han som körde spårvagnen var en snygg man och ganska ung. Jag satt i den vagnen som är först så jag var ju inte så långt bakom honom där jag satt.

Och när vi närmar oss stan då hör jag hur han snyter sig, en sådan där snytning så det bara brölar om det. BRÖÖÖÖL , BRÖÖÖL lät ljudet och jag började små fnittra för mig själv. Ja tänkte jag en snygging kan ju snyta sig som jag gör många gånger. Jag kan oxå väcka upp de döda med mina snytningar men jag brukar inte bröla när jag är ute bland folk, då är jag lite mera finkänslig av mig ( ler nu ).

Klockan 09. 00 skulle vi börja och dagens ämne handlade om smärthantering med provning av yoga och kraniosakral behandling.

När jag ska använda min kropp då vill jag vara så långt bort som möjligt. Jag vet med mig att jag är så stel och klumpig, då känns det så mycket tryggare att vara längst bak.

Tycker inte om att någon tittar på mig i de lägena. Men den fick jag ju snabbt glömma, jag kunde inte gömma mig igår.

Vi presenterar oss och jag tänker jämt att nu ska du inte prata så mycket. Suck …än har jag inte klarat av det där att vara som de flesta är tysta och inte säga så mycket. Jag är ju själv utbildad både kursledare och föreläsare, jag vill iaf när jag har kurser ha en dialog med mina lyssnare. Men många gånger efteråt tänker jag att jag kanske tar över för mycket. Jag vet inte, det kanske bara handlar om att jag känner mig osäker efteråt. Och jag sa oxå att jag kanske pratar för mycket med ett skämt att jag är lite pratsugen. Ha ha jag har varit med mig själv så länge nu att jag suger ju in allt vad mänskliga sociala träffar heter.

Vi började dagen med att göra andningsövningar.

Och sedan så delade vi in oss i två grupper den ena med yoga och den andra skulle få känna på hur en kraniosakral behandling kan gå till.

Och den behandlingen fick jag ett stort AHA i. Hon bara la på händerna och så händer det något i kroppen. Blodcirkulationen går igång, så kan jag förklara det hela.

Jag är ju så stel i hela nedre ryggen och runt höfterna. Men jag har alltid sagt att jag sprang iväg totalt för fort efter jag opererat min rygg. Den mentala styrkan jag har när det gäller att resa sig efter operationer är inte sund. Och det har jag oxå fått rätt i med min terapi, det finns med andra ord en anledning till att jag äger den mentala styrkan. Och den är inte sund ! Kroppen behöver vila och få ta det lugnt oxå. Det är INGEN bedrift att kämpa och jaga fram styrkor och krafter. För att komma igång så fort som möjligt. Så bli inte avundsjuk på de människorna som äger den här mentala styrkan som jag har. Jag lovar att det är inte sunt och det slår tillbaka alltid i kroppen.

Igår när jag berättade lite kort om mig och vart jag ville hon skulle lägga fokus på. Så hände det något där jag är opererad , jag är ju alltså stelopererad i kota 4 och 5. Kotglidningar och spinal stenos (nervklämmor) på bägge sidorna av ryggen. Nu händer det något säger hon ja säger jag det forsar genom där jag är opererad. Jag kan inte förklara mera än att det hände något och precis efter så kändes det mjukare där jag känner mig så stel.

Det var ju ingen full behandling igår , utan det var att prova på.

Sist jag var hos min terapeut sa han: Du berättar om dina operationer som att du skulle bara gå och fika. Det blev en tankeställare när vi tog upp allt som hänt i min kropp. Så ännu en gång hylla inte människor som är sådär starka att komma tillbaka efter sjukdomar eller ingrepp.

Sedan en god lunch men jag var ju rädd att äta för jag ville verkligen inte hamna på toan där och då. Jag ville så gärna få vara med hela dagen.

Det var då jag kanske berättade lite för mycket om mig, vad vet jag. Men jag förstår alla med smärta som ska klara av allt och samtidigt slåss med försäkringskassan. Jag var så ung när jag blev arbetsskadad men på den tiden var det gamla systemet. Och jag har aldrig haft några problem med försäkringskassan det känner jag som ett privilegium samtidigt så var jag på tok för ung, Bara 36 år när det hela började med opererade händer och alla försök att komma tillbaka. Tills det tog slut när jag var 38 år.

Men det som kom fram med plus och minus är att jag är så mycket mera ensam mot vad de andra är. Antingen hade de en partner och de flesta arbetade och kämpade på. Men vänner hade de allihopa, och det har jag med men inte så många.

Jag tyckte att lunchen blev trevlig och de som pratade de pratade och de som inget sa de sa inget sådär som det alltid är med människor som inte känner varandra.

Efter det så fick vi prova på yoga, nu finns det så mycket olika yoga. Jag reagerade på flera olika övningar som drog igång smärta. Lite svårt att hänga med i de övningarna. Men som sagt var det var en prova på dag så jag kan bara rekommendera andra att testa innan man har en åsikt.

Nu har jag en möjlighet att få lära mig trauma yoga och den passar mig med den mjukheten mycket bättre.

Absolut ingen kritik eller något annat negativ prova på yogan.

Och så gick dagen mot sitt slut. Då hade jag ett samtal med mig själv. Jag har ingen att resa eller planera något roligt ihop med. Inga sommarplaner har jag. Ska jag satsa på mig själv ? Ta från den där lilla sparkistan jag har. Och då kände jag: tänk om mina höfter och ben kan få en bättre blodcirkulation. Då ökar det mitt välbefinnande och då kan jag ju i alla fall ta mig ut i skogen. Den varken kostar massor eller kräver ett sällskap.

Så beslutet blev, jag köpte 5 behandlingar och den första ska jag på imorgon ( måndag).

Jag investerade i mig själv. Och det är ju det jag gör nu.

På onsdag ska jag svälja kameran. Veckan efter ska de filma från andra hållet.

För det som måste bli bra NU är min mage. Det är det första steget till ett bättre välbefinnande för min del.

Och hur ofta investerar vi oss själva för att få ett bättre mående ?

Går av spårvagnen hemma och då kliver det av en ung kvinna och strålar upp till mig med ett HEJ..

Och jag tittar på henne och säger Hej hej..

Tänkte vem var det där ? En granne ?

Jag gick efter henne men hon gick inte mot mitt hus.

Nehe tänkte jag vem var det där då ?

1 timma senare kommer jag på vem hon var.

Jaa den kvinna jag är som alltid passar på att pratar med alla människor. När man väntar på spånkan eller sitter på spånkan. Eller någon annanstans. Så kan jag ta kontakt med människor och börja ett samtal med dem om de vill förstås. Jag märker ju snabbt som ögat om människor vill prata eller inte prata.

Men den här unga kvinnan som så glatt sa hej till mig. Gjorde tydligen jag ett intryck på efter vårt samtal för någon månad sedan när vi väntade på spånkan ihop. Det samtalet vi hade då var bara vanliga enkla samtal om allt mellan himmel och jord.

Idag är det ju inte så att människor börjar prata med okända. Mina äldre barnbarn skäms ihjäl ibland när jag pratar med okända människor. Men det skiter jag i.

Jag tycker om människor och jag pratar gärna med människor. För min del kan det gå flera dagar utan att jag pratar med någon. Så ett samtal med en okänd människa kan ju faktiskt göra hela min dag.

Så jag blev glad och tyckte det var synd att jag inte hängde med på vem hon var.

Jag blev så snopen och sa bara hej hej. I vanliga fall kanske jag sagt är det bra ? Eller Gud vad kallt det var idag nu ska det bli skönt att komma hem till värmen.

Tänk det behövs inte mera ord än så för att starta ett samtal.

/ Maywor