Jag har levt ihop mer med män .

Det har ju självklart format mig till den jag är..

Har ju varit öppen med att vid min skilsmässa efter 31 års förhållande så hittade jag min kvinnlighet.

Det har inte alls bara varit att hitta det där med hur en kvinna ska vara eller inte vara.

Visst har jag haft svårt många gånger att hänga med på hur män såg/ser på en singelkvinna.

Jag minns så väl den där kvällen på hundklubben när två män som jag jobbat ihop med i styrelsen. Blev helt förändrade mot mig. De blev lite fräcka och med en sexuell kommentar , något som aldrig hänt under de åren jag var gift. Men den där kvällen det var första gången män sa något på ett helt annat sätt mot vad de hade gjort innan.

Vad jag minns är hur pinsamt genererad jag blev.

Min mamma har ju inte varit en hemma mamma, utan hon var en frånvarande mamma. Sådär som man beskriver om frånvarande pappor. Alla kurser och uppdrag gick före i mångt och mycket.

Jag har inte den där mamma/ dotter förhållandet. Min mamma har inte funnits vid min sida och varit min kvinnliga mentor.

Utan jag har bara manliga mentorer som funnits vid min sida. Och det har ju inte varit helt enkelt för mig många gånger.

Det där med att lära sig laga mat. På 70 -talet var det fortfarande så att det var vi kvinnor som lagade maten. Hemma hos oss fanns det inte ens frågan om vem som skulle laga den där maten.

Jag var 16 år och helt ärligt inte kunde jag laga mat så bra. Jag kunde det som jag lärt mig och jag kunde det lilla jag kunde. Jag flyttade ihop med mitt ex när jag gick i 9:an så jag hade inte ens gått ur grundskolan. När jag gick in i den vuxna världen.

Jag fick en kokbok som hette: Min kokbok en bok som jag tror de flesta vet vad det är för kokbok. Jag har den kvar än fast i en nyare exemplar.

Den är väldigt använd och lite trasig, den första åt vår hund upp. Det blev ju panik att köpa en ny så jag kunde laga mat till oss.

Genom den här boken lärde jag mig att laga husmanskost.

Mitt ex var ju uppväxt på en bondgård där hans mamma alltid var hemma och tog hand om allt.

Det var ju hans uppväxt.

Kvinnor sköter hem och mat plus allt som tillhör den delen.

Och så kom jag och ville göra honom tillags och få beröm att det var god mat.

Han var nog aldrig helt nöjd med min matlagning och sättet att sköta hemmet på.

Under en kort tid när min mammas liv var i kaos. Bodde hon hemma hos oss. Jag minns mitt ex ord: Lyssna och lär dig nu hur du ska sköta hem och laga mat. Jag minns inte hur gammal jag var men borde varit runt 35 och då var mina barn 15 och 11 år och mitt ex tyckte jag skulle lära mig att sköta vårt hem.

Jag har så många gånger tänkt på hans ord, jag lägger ingen skuld på honom. Utan han tyckte nog att det var något som fattades mig som kvinna.

Och idag förstår jag vad det var som fattades mig.

Sedan att jag tar ex. med det där att laga mat och sköta hem. Jag levde i ett sådant förhållande i 31 år att det var jag som skötte allt hemma, baka, laga mat, städa, tvätta osv osv osv.

Idag när jag tittar tillbaka , vilka krav jag hade på mig som 16 åring. Jag var ju ett barn när jag blev vuxen.

Jag tycker iaf att jag klarade av det hela väldigt bra.

Är det något jag kan så är det att laga mat. Jag håller mitt hem fint och rent. Min familj har aldrig gått hungriga eller smutsiga.

Skillnaden för mig är kanske att jag fått lära mig själv allting. Det är inte samma sak att ringa och fråga en mamma om råd mot att ha en mamma i sin närhet. Idag tack och lov så delas det lite mer att man hjälps åt mellan man och kvinna. Även om det fortfarande är kvinnorna som drar det stora lasset att sköta hem, mat och barn.

Men..vi kvinnor föds ju inte med all denna kunskap.

Precis som männen inte föds med all kunskap om den sexuella njutningen.

Vi är formade av våra föräldrar…

Jag som är formad mest av män i mitt liv, kan ibland känna mig lite halt.

Vid 47 års ålder skilde jag mig och då som först kunde jag börja hitta till den där kvinnan jag är idag.

Och det var även då jag började umgås mer med kvinnor mot män.

Jag förstod mig inte på alla gånger hur kvinnorna tänkte. De där dolda reglerna som jag skrivit om så många gånger som kvinnor har men inte männen.

Än idag kan jag bli väldigt irriterad på kvinnorna. Vi säger att män vill lösa det hela men kvinnor de ska diagnostisera det männen vill lösa.

Det där bara om vilken BH jag ska ha eller inte ha. Skit i det säger jag surt då..Jag har väl vilken BH jag vill ha. Bara jag tycker den är skön.

En man skulle aldrig säga till en annan man, du kan inte ha den där skjortan på dig för att den passar inte du i..

Idag förklarar jag för mina väninnor, jag är inte uppväxt med att få lära mig de kvinnliga koderna. Jag är uppväxt med de manliga koderna. Därför fungerar jag som en man ibland.

Jag har fått hittat min kvinnliga sidan lite senare mot dig.

Låt mig få ta hand om mig själv. Ingen behöver lösa mitt liv det löser jag själv. Men finns gärna tillhands med att bara lyssna utan att diagnostisera och jämföra med dig. För det är något jag tycker är ett kvinnligt fenomen.

Och så vill jag tillägga att även jag kan vara så som jag beskriver andra kvinnor. Nej jag är inte alls felfri eller oskyldig. Men jag kan reagera ibland lite starkare mot mina väninnor har jag kommit på.

Jag tycker mycket om att få vara kvinna..

Jag är stolt att jag är kvinna idag.

Jag är heterosexuell.

Men vad jag oxå känner är hur mycket jag tycker om män. Jag har alltid haft manliga vänner.

Jag tycker om att umgås med män.

Sedan att jag använder manliga ord när jag beskriver hur jag ser männen.

Jag ser lite på män som män ser på kvinnor. ( inte sexuellt nu!).

Det har fått mig att förstå i min terapi att den här delen kan göra män osäkra mot mig.

De känner av att jag är formad av män. Och det kan göra män att backa..

Har svårt att förklara det hela. Men jag köper det hela när jag sitter i mina samtal om mitt liv och varför det ibland blir som det blir.

Nej jag menar inte att det gäller ALLA möten och män..Bäst att tillägga ..Utan nu skriver jag om MIG och MINA tankar. Ingen behöver känna det samma som jag gör.

Just det här har fått mig att komma i ett steg på vägen till ett fysiskt bättre mående.

DEN delen tycker jag är så fantastik att ju mer jag förstår ju mer jag läker, ju bättre mår min kropp.

Det stora är att inte leva i mitt bagage men att läka bagaget och gå vidare är en helt annan del. Och att förstå varför blev jag som jag blev. Varför reagerar jag som jag gör osv..

Så tänk…

En helt ny Maywor är på väg att komma ut.

Och jag måste säga att jag tycker väldigt mycket om henne.

/ Maywor