Mitt osminkade jag..

En kvinnas ansikte kan vara både sminkat och osminkat.

Idag är jag inlåst igen, magen har ballat ur ännu en gång.

Nej jag har inget gjort, Nej jag har inget fel ätit, Utan just nu är det något stort fel i min mage.

Om en vecka ska jag svälja kameran, uschaan känner jag för det.

Men samtidigt och nu är det den delen som vunnit laga kraft i mig.

Jag har inget val längre magen måste bli bättre, nu påverkar den min livskvalité.

Finns inte en chans att gå ut och gå, men jag är väldans bra på att träna hemma ensam.

Det tar inte lika mycket tid som att åka till gymmet.

Jag tar fram min yoga matta, lyfter fram min stepp bräda, tar fram mina 1 kilos hantlar.

Inga snygga gymkläder behövs utan jag tränar i linnet jag sover i.

Så enkelt och smidigt som det bara kan bli.

Och så har jag inget schema mera än att jag går upp och ner på stepp brädan. Mitt onda knä mår bättre även om jag har ont i det. Finns ju inte så mycket brosk kvar längre, det går nästan ben mot ben. Men jag har tränat upp det och vilket häftig resultat jag fått.

Min värk i axlar, nacke och armar håller jag på och dansar bort. Jag håller i mina små hantlar och så gör jag rörelser jag inte klarat sedan jag var i 30 års åldern.

Ingen behöver se mig och ingen behöver tala om för mig vad eller hur jag ska göra. Utan det gör min kropp idag. Jag har helt fascinerad av vad min terapi har fått min smärta och kropp att må bra.

Känner mig som en 30 åring i kroppen…..Ibland iaf.

Undrar när vi ska våga prata öppet om hur en dotter kan må av en frånvarande mamma i sin uppväxt.

Det skrivs hela tiden om söner som saknar sin pappa, men inte lika mycket skrivs det om döttrar som saknar sin mamma.

Jag har ingen anknytning till min mamma, punkt slut.

Idag har jag mera förståelse för hur min kropp och min själ tagit stryk, men jag ger inte min mamma en skuld i det. Utan mera ett svar hur och varför ett mående kan påverka.

Plus ett förhållande som inte alls var bra, det är ett bagage att ta tag i för mig.

Men jag mår bara bättre och bättre..

Nej jag har inte levt i mitt bagage, men min kropp har haft smärta och sår på grund av mitt bagage.

För mig är det här det bästa som hänt mig.

Det är ju helt galet friskt det som sker nu i min kropp..

Jag dansar varje morgon i min kropps lycka.

Så även om magen är illa så kan livet vara bra.

Men samtidigt så måste jag vara ärlig i mot mig själv och lägga till i magens problem.

Jag har en mamma som går med en takt nu mot sitt slut. Det är ju något som oxå påverkar måendet. Det kommer snart att ta slut.

Och då tycker jag det är tufft att vara ensam. Men jag vet att jag klarar av det oxå för det finns inga val för mig.

När min pappa dog och jag klev in i den där tomma mörka lägenheten, ingen att prata med eller få gråta hos. Nu vet jag att snart är jag där igen och fast det är 10 år sedan pappa gick bort. Så känner jag av den där känslan som jag hade när jag öppnade min dörr den där kvällen som jag kom hem efter hans död.

Till skillnad mot då och nu är att jag går i terapi och har någon att prata naket och öppet med. Vi är och pratar om mina känslor inför det som komma skall.

Så även om magen är kass och min mamma ligger på sjukhus och vi vet inte när eller hur.

Så ser jag iaf att det finns ett ljus i livet.

Jag är tacksam för allt jag har och lycklig över en kropp som läker i en snabb takt till ett så mycket bättre fysiskt mående.

Idag när jag tog min selfie så tänkte jag.

Jag har ett ansikte som är osminkat oxå.

Är en kvinna i mina bästa 63 år.

Jag tycker livet är fint och bra, vad jag sedan ska göra med det, är inget jag vet idag.

Jag vet bara att jag är väldigt tacksam över det jag har.

Det finns inte en man som kan få mig att bli lycklig på det sättet jag är idag.

Nej men jag kan sakna en man att ha roligt ihop med.

Men jag jagar dem inte, nej jag skiter i dem.

Egentligen är det ju mycket enklare att leva ensam. Ingen som blir sur och arg på mig utan jag kan leva mitt liv på mitt egna sätt.

Det tar kraft att möta en ny man oxå. Jag har kraften men jag har inte träffat på en man med samma kraft i sig som jag har.

Och det gör ju lite ont när det aldrig blir en man som vill lära känna mig.

Först och främst ska min mage bli bra..

Vad jag sedan hittar på i livet det vet jag inte..

Men det kommer jag säkert att skriva om när jag påbörjar den resan.

/ Maywor i sitt naturliga look.