Den sexuella frustrationen.

Är det samma känsla som ensamhetsfrustrationen ?

Vara kåt och längtansfull i en singel kropp är det bara sex vi saknar då ?

Eller handlar denna sexuella frustration helt enkelt om ensamheten som gnager i kroppen ?

Det är 16 år nu sen jag lämnade tvåsamheten, levt med mig själv nu i alla år.

Trodde aldrig att jag skulle vara singel så här länge. Nog trodde jag att jag skulle möta en ny man inom en viss tid.

Vad jag oxå minns är ju den där sexuella lusten som satte igång efter skilsmässan. Varför startade kroppen upp sig med lust och sex i en grad som jag aldrig varit med om.

Med facit i hand så tror jag den delen för mig och många andra, jag levde inte med den mannen som passade mig. Man lever helt enkelt med fel person och man kämpar och sliter för att få det så bra som det går. Men ingen är lycklig 100 % utan det går att leva ihop fast det inte är bra. Det är många som gör det, lever ihop med fel person.

Och då när skilsmässan till slut kommer OM den kommer vill säga. Då släpper ju alla spärrar och murar man byggt upp runt sig själv och kroppen börjar leva sitt egna liv. Ett liv som många strypt i den där tvåsamheten som inte gör kroppen och själen lycklig.

För min del de första åren så var det inte alls så trevligt att ha en kropp som skrek efter sex. För idag vet jag att den där lusten som ökade handlar inte bara om den sexuella frustrationen.

Nej det var en kropp som skrek efter så mycket mera.

Men många med mig kastar sig rakt ut i den öppna sexuella världen och lever loppan ett tag. Tills man som mig tröttnar efter ca 2 år. Då är det där kalla sexet inte alls trevligt längre, för varje man jag mötte så dog något inne i mig.

Vad är det jag kallar för kallt sex ?

Jo det är när man har sex med någon som man inte har känslor till. Utan det handlar enbart om den fysiska sexuella, oftast utan smek och kel, inga pussar eller kyssar, absolut inte något som kallas närheten.

Det sexet passar inte mig. Det är för kallt och det finns ingen respekt med trygghet.

Jag har träffat för många män som inte gav men tog…Det lilla jag fick det var minus på det hela.

Inte slocknade den sexuella frustrationen heller, den är inte släckt idag heller.

Den tillhör mig och min kropp men idag har jag en större förståelse vad det är MIN kropp skriker efter.

Kärlek, närhet, trygghet, tillit, respekt och samtycke är vad min kropp behöver för att få den här frustrationen att bli tillfredsställd.

Då kan jag iaf sätta ihop att den där sexuella frustrationen = min ensamhet.

Vad är ensamhet ?

Den är nog olika för alla tror jag,

Jag känner mig inte lika ensam längre men jag lever mest med mig själv. Så här under vinter tiden då är det inte ofta jag har sällskap.

Plus att jag orkar inte gå ut och festa varenda helg, usch så tråkigt. Och då blir jag satt i den situationen att då får jag sitta här hemma ensam.

Självklart att min stora saknad är efter en man, men nu ser det ju väldigt mörkt ut att det där plötsliga händer för mig.

Tyvärr så gick jag in i de mörka tankarna igår igen när det gäller just det där att möta en man som vill lära känna mig.

Det är inte trevligt att få den där frågan: HUR ska DU lösa att möta en man?

VAD och HUR kan jag lösa det ?

Kan jag lösa det ?

Nej hur ska jag kunna lösa det ?

Jag menar jag faller ju för män , men männen faller inte för mig. Och de mörka tankarna gick jag in med igår.

Vad är det för fel på mig ?

Varför faller ingen man för mig ?

Och så drar hjärnan och känslor igång det där mörka bagaget jag har.

Det är ju då jag även kan känna av den sexuella frustrationen som egentligen inte alls handlar om sex utan något helt annat.

Det är ju ett behov som alla människor har eftersom vi är ett flockdjur.

Innan jag träffade på den här sista mannen, han som jag föll ganska hårt för. Han som var så lik mig i så mycket. Han som fick mig att tro att det här kan nog bli något mer efter alla dessa år som singel.

Tills mattan drogs undan för mig ännu en gång.

Han kände inte på samma sätt som jag gjorde. Tack och lov att vi inte träffades flera gånger eller kom varandra ännu närmare med närheten och hud mot hud.

Jag är så tacksam att det inte blev något med just närheten och den sexuella njutningen.

Då hade jag varit i en jobbig situation, idag känns allt så mycket bättre mot igår.

Det kanske är så att jag även ska sörja det som inte blev något av för att gå vidare i livet.

Så här är det ju tills man möter den där rätta och gör man inte det så får jag iaf se till att leva ett bra liv med mig själv.

Nu när jag går i den där omtalade terapin så är det ju mycket som händer i min kropp.

Att gå i terapi är det absolut bästa för mig.

Det är mycket som kommer fram som jag lagt åt sidan från min barndom och framåt.

Kroppen reagerar med både trauma, sorg och glädje.

För varje dag som går desto bättre mår min kropp. Den där höga smärtan har försvunnit, jag är inte smärtfri men gud så mycket bättre jag mår fysiskt idag.

Även psykiskt mår jag mycket bättre och har läkt massor i själen och kroppen.

Vad som gjorde att mitt liv gick i kras är inget jag än är mogen för att skriva om. Mer än att det hela handlar om min barndom väldigt mycket.

Som min terapeut säger man ska inte leva i sitt bagage man ska läka det och sedan gå vidare.

Men det svåraste är att komma på VEM är jag ?

Maywor den här officiella känner jag väldigt bra.

Men Maywor henne känner jag inte alls, men jag vill väldigt gärna lära känna henne.

Jag har kommit på att hon är ganska trevlig, hon är positiv, och så är hon lite fnittrig av sig.

Hon har en stor nyfikenhet i sig som hon idag inte vet riktigt hur hon ska få vara med om det där som hon är så nyfiken på.

Det stora just nu är att hon vill få en kropp att må fysisk så mycket bättre. Hon är öppen för att testa och prova. Hon ska lära sig yoga och hon dansar och mediterar här hemma.

Ja jag tar hand om henne den där Maywor väldigt bra och med en stor kärlek och respekt till henne och den hon är.

Igår var jag hos frissan och nu är det en ny frilla som jag ska testa ett tag..

Varför inte tänker jag.

Så här blev frisyren.

Jag kan konsten att ta hand om mig själv, vilket jag oxå har gjort nu i 16 år.

Det som jag kommit fram till att gäller det sexuella njutning så den kan jag klara själv.

Orgasmer kan jag ge mig själv det behöver ingen man till för.

Nej jag tror att skulle det bli något någon gång med en man.

Då kommer han och jag att bygga ett förhållande med både ett härligt sexuellt och allt annat liv ihop.

Bara för att OM jag skulle träffa en man då ska vi ha det dööö kul i livet .

/ Hälsar hon med en blick och ett leende som hon den där Maywor har i sitt ansikte.