Har mor- och farföräldrar fått höga krav att leva upp till ?

Reklam som säger att de ska ta lån för att ge till sina barn och barnbarn..

Jag har reagerat på den reklamen när det gäller att låna pengar för att ge bort till sina barn och barnbarn.

Kvinnan sitter i enkla lite slitna kläder och säger att hon tar lån för att ge pengar till dem hon älskar mest.

Jag själv är farmor till 4 stycken barnbarn från åldern 13 och ner till 3 år. Jag lever på sjukersättning vilket innebär att jag har ingen hög inkomst.

Skulle jag sätta mig i en skuld för att ge bort till de som tjänar mer än 5 gg så mycket mot mig ?

Nej nu går inte jag på den reklamen, även om jag har reagerat på den. Men jag reagerar på att det finns människor som säkert mår dåligt av att känna ett krav att de måste ge pengar och dyra presenter till sina barnbarn.

Mina barnbarn de får mer av min tid, jag hjälper till när och om jag kan.

Mina barn uppskattar den delen mycket mera att jag kan komma till dem om de behöver barnvakt.

Mina barnbarn har jag aldrig hört säga att de inte får dyra presenter eller massor med pengar varje gg vi ses.

De stora de uppskattar om de får potatismos och korv och de små de tycker om att sitta och sjunga ihop än så länge med mig.

Det här är lite känsligt att ta upp..

Hur många gånger har jag inte hört att en mor eller farförälder går ner i tid på sitt jobb för att kunna ha sina barnbarn.

Det är inte alls ovanligt idag än att barn istället för att vara på ¨dagis¨ varje dag har en mor eller farförälder som har dem någon dag i veckan.

Jag med har haft mina små en dag i veckan , inte de stora för den tiden de var små jobbade jag.

Det jag kan känna av ibland är att en del andra som inte har den tiden som jag har. De kan få lite dåligt samvete att de inte har sina barnbarn en dag i veckan.

Men jag har oxå fått de där frågorna som att jag ska ha mina barnbarn i ur och skur.

Nej säger jag jag då, det är inte jag som skaffat barn det är mina barn som gjort det.
När mina ungar var små inte hade mina föräldrar eller svärföräldrar hand om våra barn. Inte ens på loven att de var hos dem utan mina barn det gick på dagis och fritis i ur och skur.

Men idag är det många av de i min ålder som hjälper till med barnbarnen.

Jag säger inte att det är fel utan ibland känns det som en del andra känner att de måste ha sina barnbarn väldigt ofta.

Idag ska vi jubla när vi blir morföräldrar vi ska släppa allt för att vara dem tillhands. Vi ska ta hand om våra egna föräldrar så länge det bara går.

Nu när du blivit farmor då är du väl ute hos dina barnbarn ofta?

Nej det är jag inte..

Även om alla fyra tycker jag ska flytta till dem, så går den önskan över efter ett tag ju äldre de blir.

Tror inte min 13 åriga tjej vill hänga med farmor varje dag, någon gg ibland är det kul att gå på stan käka och shoppa ihop.

Min 10 åriga kille han har inte ro att hänga med farmor på mina villkor.

För mig är det helt naturligt att vi ses då och då. De har sitt, med skola och fritidsintressen.

Så hör jag lite sådär i bakgrunden hur andra berättar om hur mycket andra har sina barnbarn. De är aldrig lediga en helg för de har alltid huset full med ungar.

Eller det där att ta hand om våra gamla föräldrar, men det är ju självklart att vi ska ge igen och sköta om dem nu när de blivit äldre..

Ställs det krav på oss som är i mina generation ?

Att vi ska ta hand om barnbarn och om våra äldre.

Men när man fyllt 60 då börjar ju våra kroppar att dala oxå. Säger hon som har en kropp som inte alls varit frisk de senaste 26 åren.

Jag har inte den fysiska hälsan att ta hand om mina barnbarn och min mamma. Jag har inte den ekonomin att ge bort presenter.

Vart tog det där vägen att bara träffas för en fika och ha en trevlig stund med barn och barnbarn ?

Varför ska det alltid vara massor med aktiviteter när en stilla stund med prat, skratt och kanske lite spel kan vara mycket mera givande ?

Haft lite funderingar om att det finns de som känner ett krav och dåligt samvete.

Jag brukar säga att jag har förmånen att ge min tid. Men just nu kan jag inte ens ge den på grund av ett knä som värker.

Jag kan inte följa med min mamma längre till fotvården, jag klarar inte att hjälpa henne med min arm ner för de där trappstegen som vi måste gå ner för att komma in.

Hos mig finns det inga skuggor utan vi alla är med i matchen..

Men ibland funderar jag på de som inte kan hjälpa till.

Hur känner de sig när reklam går ut med att man ska ta lån för att ge bort till de man älskar mest?

Eller de som ställer de där frågorna ska du gå ner i tid nu för att ta hand om dina barnbarn?

Tänk om de inte har råd med det ? de själva måste jobba in pengar till sin egna pension för att ha råd att gå hem när det är dags för det.

Jag minns när min mamma började att jobba då tog grannen hand om mig.

Den är ju helt borta idag..

Vi måste alla jobba så länge det bara går..

Ställs det krav idag på att vara far-mor-förälder eller barn till de som inte klarar sig helt själva längre ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.