Att bli sedd och få bekräftad att man duger för den man är eller ser ut.

Sett de tre första avsnitten om Lerins serie ¨ vägen ut ¨ .

När deltagarna skulle gå tillbaka till sin barndom då var det många som slog i botten.

Det handlade så mycket om att bli sedd och bekräftad för den man är eller hur man ser ut.

Jag kan ju bara gå till mig själv.

Och då tänker jag så här..

Jag kan inte minnas att mina föräldrar sagt att jag var söt eller vacker .

Gjorde man det på 60-talet?

Sa man då till sina barn att de var söta och gav dem en bekräftan att deras utseende var fint och vackert?

Inte mina i alla fall..

Det jag mera minns var att många barn retade mig för att jag inte dög som jag såg ut.

Och det har nog satt sina spår i mig mycket mera.

Det mera har fått mig att känna att jag inte duger som jag ser ut.

Fast idag när jag snart är 62 år, fan vad tiden går jag fyller ju snart år igen.

Men idag känner jag att jag faktiskt duger som jag ser ut.

Men om mina föräldrar hade öst på att jag var söt hade jag haft en bättre självkänsla då?

Det svaret kommer jag aldrig att få…

Men det jag hamnade i just det där med att bli sedd och bekräftad är så viktigt för oss alla människor tror jag.

I alla lägen , på jobbet visst vill du höra att du är bra? , visst vill du höra av dina barn att du är en bra förälder?, Eller att du är ett bra barn som duger för den du är?, Visst saknar du de där orden som många saknar att någon säger: Jag älskar dig.

Jag älskar dig är tre ord som är väldigt viktiga att säga till dem man älskar.

Själv öser jag dem till mina barn och barnbarn.

Det kan jag heller inte minnas att mina far eller morföräldrar någonsin sagt till mig.

Har vi blivit bättre på att bekräfta våra barn och barnbarn idag?

Det tror jag att vi mera ser våra barn generellt sett idag.

Men däremot så har vi nog ett större utseende fixering bland de unga och vi äldre vi tycker vi är vackra som vi är.

Och det är väl det som jag själv upplever idag ..

Jag duger för den jag är och hur jag ser ut. Tycker inte någon det samma så behöver ju inte den någon varken prata eller se åt mig.

Livet har nog iaf blivit bättre ju äldre man blivit..

Eller vad tycker du?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.