Jag måste ha något att se framemot för att orka vidare i min isolering.

I natt vaknade jag av att en enorm ensamhetskänsla som slog sina klor i mig..

Även om jag känner att det är säkert ensam jag får vara men visst saknar min kropp närheten och sexet.

Det säger ju helt klart det sunda förnuftet.

Troligtvis så drömde jag något som jag inte minns, men den där saknaden kom över mig så fort jag slog upp ögonen. Oj vad jag saknade närheten till en man kl 03 i natt. Nej inte sexet utan bara att få ligga nära och känna mig trygg. Saknaden av en man som är mig nära.

För min del handlar inte det här enbart om en pandemi. Nej jag har levt ensam i 14 år utan att få känna kärlek till en man.

Ibland så slår den där enorma ensamheten sina klor i mig och den där saknaden till närheten men även den sexuella njutningen.

Det är ju något som min kropp behöver för att må bra.

Bekräftelse, ge sig hän till sin lust och njutningen, känna hud mot hud osv..

På något lustigt sätt så lär man sig att leva i en ensamhet och utan någon kroppslig närhet.

Men ..man mår inte bra i att inte få den kroppsliga närheten.

Samtidigt som jag ärligt säger att jag mår väldigt bra under rådande omständigheter.

Men vad jag oxå märker av är att så fort jag pratar om framtiden så får man alltid en kommentar att livet kommer inte att bli enklare bara för att vi vaccinerar oss.

Men jag måste få ha mitt sätt och min positivitet om vad som kan komma i framtiden.

Lyssnade nyss på tv om de unga som mår dåligt i dessa tider och att man då rådde föräldrar till att prata om vad kan vi göra när den här perioden är över.

Det kändes så skönt att lyssna på den där mannen.

För det är så jag känner det.

När jag kan så ska jag inte sitta här ensam längre.

Nej jag ska fylla min lilla bil med mina kameror och ge mig ut på äventyr.

Jag vet att mina resor får jag åka på själv om det ska bli några.

Jag har inga nära vänner som vill/kan följa med för de är alla i ett förhållande eller så har de inte det intresset som jag har.

Och att finna någon som vill få ut samma som jag då kan jag ju få sitta här och vänta till dödagar.

I natt när jag vaknade och vände på mig och burrade in mig i kudden då tänkte jag: Snart Maywor får du åka ut och iväg. Du ska lära dig att resa ensam, även om det inte alls är lika kul som att ha någon att dela äventyren med.

Jag såg en bild hur jag sitter på en uteservering ensam med ett glas vin och sitter och bara njuter av livet och tittar på människor.

Jag måste få ha min positiva bilder framför min näthinna för att orka med att bara umgås mest med mig själv.

Behovet idag är att få tillbaka skrattet och glädjen.

Jag klarar inte av att enbart prata negativt och hur tråkigt det är just nu. Covid 19 och corona ,tänk att slippa ha ett samtal om dem.

Jag måste få ha mina framtids drömmar för att orka.

Det vi vet är att ingen vet något om vad vi har för framtid.

Och varför inte då passa på att drömma och planera en framtid som ger energi?

Varför är det alltid det negativa som måste plockas fram när någon är positiv?

Jag iaf drömmer och planerar en framtid som ska fylla mig med glädje och lust.

Vem vet det kanske är så att ensam är stark iaf..

Jag vet inte jag vet bara att jag inte orkar med att bara tänka mörkt och negativt.