Igår satt jag och skrattade både gott och hjärtligt.

Det var en mycket bra dag igår på många olika sätt..

För det första så var det en solig dag som jag tog en lång promenad på. Det var halt men jag har köpt på mig halkskydd. Och de behövdes och det var tack vare dem att jag kunde vara ute och gå tryggt så länge som jag var.

Jag njöt av vädret och av att det bet i kinderna, Äntligen var det inte bara grått , grått , grått..

Igår fick jag vinterbyxor som jag skickat efter och det var oxå i rätt tid. Idag är det riktigt kallt men ut och gå kan jag nu i varma kläder och säkra halkskydd.

Har varit så jag känt att mina promenader varje dag måste jag få behålla annars klarar inte jag den här isoleringen.

Så länge jag inte har ett fibroskov så kan jag vara ute och gå varje dag ..

Vad var det jag skrattade åt så glatt igår?

Det var Janne Josefssons dokumentär på svt play ¨Från Hisingen till Casablanca ¨ Har du tid så se den..

Just den här rädslan att bli gammal och dö. Att inte ha ett jobb längre utan hitta en ny väg i livet. Rädslan som han hade för att bli sjuk och få gå med en rollator. Jag tyckte det var så mycket humor och allvar i det hela. Det handlar ju många gånger att finna sin väg och plats för att må bra.

Själv var jag bara 36 år när jag fick mina arbetsskador som till slut ihop med fibromyalgin fick mitt arbetsliv att ta slut så tidigt.

Och så har det tillkommit en stelopererad rygg i två kotor och lite atros.

Men jag har funnit min väg och vad jag kan och vad jag kan ta vara på att uppleva.

Jag ser mig inte som sjuk men ibland säger jag min sjukdom för att jag inte orkar tjata ihop med folk vad jag kan och inte kan utföra.

Och det är ju oxå lite humor att ordet Sjukdom är ok men inte när jag säger att Nej det kan inte jag göra. Då kan jag riskera att hamna i en diskussion om vad jag kan göra eller inte göra. DET är något jag kan gå igång på när jag blir ifrågasatt , jag säger aldrig nej för att jag tycker det är kul utan jag säger nej när jag kan räkna ut direkt att nej det är inte värt att försöka ens. För jag kan inte fixa de eller de.

Nerv och belastnings skador ihop med fibromyalgi och en stelopererad rygg så måste jag ändå säga att jag är väldigt aktiv av mig. Men jag har mina begränsningar och jag hatar att försvara mig för att någon tror att de vet mer än vad jag vet om min kropp!!

Igår när jag satt och tittade på Jannes resa , jag skrattade så hjärtligt åt honom. Den där rädslan att bli sjuk och gammal. Synen som en äldre farbror hade om att Janne skulle träffa en kvinna som tar hand om honom..

Ha ha ja ja…Jodå hon finns än idag hon som gärna skulle serva Janne Josefsson.. Men jag är inte den kvinnan…Ha ha..

Men den var verkligen rolig att se..

Att sitta här och skratta med mig själv var väldigt befriande.

Det var så länge sedan som jag skrattade inifrån och ut. Du vet sådär när man inte kan sluta utan det bara bubblar på.

Det kändes så härligt och det behövdes verkligen få ut det där skrattet inte bara gråten.

Så fick jag en feedback från en kvinna om min blogg och det var glädjande att läsa.

Visst saknar jag en del av mitt gamla liv. Jag har så mycket kvar att ge egentligen. Saknaden är inte butiken , nej den tog för mycket på min kropp. Mera är saknaden att få stå på scen och föreläsa. Den älskar jag och den ger mig så mycket energi och kickar i mig. Framför allt så är det väldigt bekräftande. Varje gång jag stått och föreläst så har jag fått så mycket beröm och det bygger upp en människas självkänsla massor.

Och det är ju det som det handlar om lite i serien med Janne Josefsson.

Det blir tyst ingen att prata med ingen bekräftan om att man är bra eller gjort något bra.

Man bara är..

Och idag är inte jag bara.

Jag är Maywor som är så nyfiken på livet. För mig är det inte slut än. Utan jag känner att nu jävlar i havet ska jag ta mig ut på äventyr bara vi kommer ut vill säga.

Sitter inte att planerar något förrän jag vet när jag släpps ut igen.

Eller på ett sätt så planerar jag väl min framtid. Men inga resor, jag vill se hur vårt samhälle blir när vi fått vårt vaccin. Resa utomlands nej det ligger inte på prio ett för mig.

Det som jag vill går inte att planera eller anmäla sig till för jag vill inte gå digitalt. Utan jag vill gå kurser ihop med kursledare och deltagare live. Där man kan peka och visa varandra vad och hur man menar.

Då man inte måste vara 1.5- 2 meter ifrån varandra. Utan kan stå bredvid och förklara.

Det enda jag har planer inför är att först få träffa min två stora trollungar sedan mina vänner.

När vi får träffas igen då ska vi gå ut och äta och dricka en hel kväll. Jag har sagt till mina vänner börja spara pengar nu så vi kan gå ut och ha en sjuhelvetes rolig kväll när de väl släpper ut oss igen.

Då får det gå ut en varning på stan.

Oj oj nu är de på gång igen de där brudarna!!

En underbar dag igår när solen lyste och jag ihop med den..