Med tankens kraft så kan mycket hända.

Vi kan alla göra våra val, välja de negativa eller de positiva valen.

Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort i mitt liv. Jag har gjort sådan där stor städning. Nu är det fint och rent hemma hos mig. Och så har jag tagit fram alla tomtar som jag har . Och det är ju inte många kvar eftersom jag gjort mig av med det mesta jag hade. Jag brukar aldrig julpynta så här tidigt men jag fick för mig att varför inte. Det var första gången i mitt liv..

Jag gjorde valet att det finns inga regler för mig när jag ska pynta och fixa. En del har jag sett på facebook att de pyntade redan i oktober och det är väl kanske inte min melodi men det är helt ok för dem att göra det.

Valet är ju för att få in lite ljus och positivitet, vilket jag tycker behövs idag.

När man som jag är en sådan där smärtpatient som alltid går i smärta. JAG tycker att jag har ett bra liv. Jag kan göra massor och det jag inte kan göra det sörjer inte jag att det inte funkar att utföra.

Jag har gjort valet att se det positiva i vad jag kan göra istället för att lägga energin på det negativa det där som jag inte kan utföra.

Sista tiden på den där saiten som jag är med på, om jag skriver att jag är en aktiv förtidspenso då lämnar männen chatten. Det är ju lite synd för de vill inte en ge mig chansen att visa vem jag är. Och det får jag ju helt respektera att de backar på.

Hur mår jag då?

Joo tackar som frågar, det är bra tycker jag. Sedan efter en sådana här dag när jag städat och farit upp och ner. Även om jag vilat och tagit pauser så får jag ju ont. Händerna blir svullna och det värker i dem. Men jag är ju på gott humör för det. Jag dör ju inte jag får bara lite mera ont. Och det är klart att jag klarar inte av att gå ut och gå eller gå på gymmet och träna samma dag som jag storstädar. Men….HUR ofta städar man som jag gjort idag då?

Tjaa kanske 3-5 gånger per år.. Men du ? då har du ju 360 dagar kvar på året. Mmmm det har jag..

I MIN värld och med mitt liv så tycker jag att jag har ett bra liv. Mitt jobb är att ta hand om min kropp och med de skavanker jag har och levt med i många år. Som sagt var jag är aktiv av mig men jag har mina perioder när inte kroppen vill lika mycket som jag vill. Men inte tjuter jag för det!
Nej det låter jag andra göra om de tycker synd om mig. Bara de inte säger till mig att de tycker synd om mig för det gillar inte jag.

Jag märker av det här i de här mörka perioden vi är att människor är mera negativa och de tycker det är så tråkigt. Visst är det tråkigt att vi inte kan umgås och resa hur vi vill längre.

Men…jag lever ensam, jag har inget arbeta jag är med mig själv 24/7 och umgås bara med de familjemedlemmar som jag tagit ut att jag kan umgås med.

Jag har skaffat mig en framtidstro och tänker att när vi väl kan börja att umgås vad roligt vi ska ha då.

För jag är en väldigt social person som rör mig väldigt mycket ute i det sociala livet som är stängt idag.

Visst är det tråkigt men jag tänker att det är ännu tråkigare om jag blir sjuk eller några av mina familjemedlemmar drabbas och kanske till och med dör ifrån mig.

Just nu har jag börjat med tankens kraft att jobba med mig själv inför jul och nyår. Julen ser jag inga problem med men nyårsafton, den får jag nog fira med mig själv.

Vi får göra ett schema mina vänner och jag så vi kan prata och umgås i kamera på messenger.

Så har vi börjat prata med varandra, det blir ju lite mer för mig som är så mycket ensam att vi ser varandra.

Man kan äta ihop och ta en skål ihop i kameran, allt funkar bara man vill att det ska funka.

Väljer man att tycka att livet är för jävla tråkigt och att det är så synd om mig som sitter här ensam. Tjaa då blir det förbannat tråkigt att leva.

Jag har lärt mig att se det som är positivt när det livet är som tyngst.

För mig rasade mitt liv totalt ihop för 14 år sedan.

Kommer aldrig att glömma den där kvällen för 14 år sedan när mitt ex sa att han ville lämna mig för en annan kvinna.

Mitt hjärta höll nog på att sprängas i bitar det slog och det slog och jag hamnade nog i chock.

HUR skulle jag klara mig själv ?

Jag var 46 år och hade aldrig bott ensam.

Förtidspensionär och då är man inte rik.

Där och då mitt i allt så bestämde jag mig för att jag skulle inte bli bitter.

Det tog sin lilla tid för mig att komma vidare.

Livet var lite guppigt ett tag innan allt föll på plats för mig.

Men idag är jag så glad att han träffade sin kvinna och jag fick mitt liv som jag har idag. Vi är vänner och har inga problem att ses hos våra barn alla tre.

Och det beror på att jag gjorde valet att se det som är ljust men jag gav mig rätter att sörja innan jag kunde gå vidare.

Med mitt bagage som det innebar att bli ensam efter 31 års förhållande. Klarar jag mig väldigt bra idag i dessa corona tider.

Jag har lärt mig att leva ensam.

Jag är lite stolt över mig själv att jag kan hantera ensamheten som jag gör.

Även om en dag som idag när jag kände saknaden efter en man som kom hem och skulle sett hur fint jag fixat till det.

Jag tror på att prata öppet om ensamhet och längtan efter kärlek.

Men jag tror oxå på att man måste prata mera öppet vad tankens kraft kan ge för energier i kroppen mot att bara tänka i svart och negativt.

Jag har valt att se att det finns möjligheter i livet hur illa det än kan vara. Sedan är inte jag heller glad varje minut nejdå jag tjuter jag med och tycker synd om mig själv. Och det får man bara man inte fastnar i den där gråten. Utan när jag tjutit och bölat lite då känns det bättre igen.

Och så ser jag vad livet har givit mig inte vad det inte ger mig..

Idag har jag givit mig ett rent och fint hem som är pyntat och klart och på söndag får jag tända första ljuset i staken..

Det här är MITT sätt att klara av den här mörka tiden vi är i..

Vilket är ditt sätt?