Jag som gillar män så mycket.

Har alltid haft killkompisar och trivs bra med att umgås med män

Fast ibland känns det som att de inte gillar mig lika mycket. OM jag ska vara ärlig.

Jag tillhör inte den gruppen kvinnor som män dras till. Om det inte bara gäller sex förstås. Eller de där runknissarna på nätet som bara ska visa sin kuk och hur de runkar och stönar. Nu tänker jag inte på dem alls.

Utan de där männen som vill leva ett liv ihop med en kvinna både med bra sex och ett vardagsliv med allt vad det innebär.

Som tonåring var jag aldrig en populär tjej. Och så träffade jag mitt ex när jag var väldigt ung så från 16 till 47 år kan inte uttala mig om hur andra män såg på mig.

Men när vi skilde oss och från det jag var 47 år till dags datum. Det är iaf 13 år och jag har aldrig mött på en man som vill lära känna mig.

Däremot så har jag alltid haft en eller några män som varit min kompis/vän. Ofta har de varit bögar men även hetero män. Vi har alltid funkat bra ihop.

Jag vet när jag en av mina hetero vänner sa att han tyckte det var så skönt att ha mig som vän.

Du är så öppen ärlig och står upp för den du är.

Vi kan prata om allt sa han.

Då ställde jag frågan OM det skulle vara så att vi skulle dejtat hade du tyckt lika om mig då?

Han tittade på mig och sa: Nej det hade jag nog inte då hade jag tycket du var för mycket och för stark att dejta.

Den sved i mig, det erkänner jag.

Eller mannen som handlade av mig i butiken som sa rent ut till mig .

DIG törs inte en man dejta det förstår du väl?

Nej det gör jag inte så trög i huvudet är jag.

Jag tycker ju väldigt mycket om män och umgås väldigt gärna med dem oxå.

Jag har som sagt var alltid haft manliga vänner till och med under min tid som gift.

Det har aldrig varit något lustigt för mig att umgås med män.

Och jag bodde ju ihop med bara män från det jag var 12 till 47 år.

Jag har fått lära mig mycket om hur kvinnor fungerar de sista 14 åren.

Och det har nog ändrat mig lite oxå.

Jag kan se skillnaden på en del på man som kvinna.

Vi är inte helt lika , det är min åsikt.

Samtidigt som jag fått gå den hårda vägen mina sista 14 år med att lära hur många män fungerar.

Kommer jag någonsin lita på en man igen?

Det vet jag inte men jag hoppas det.

För jag har så mycket att ge en man om jag skulle snubbla på honom.

Jag har ett sätt som är omhändertagande och visar när jag får känslor.

Jag törs säga : Jag tycker om dig och vill lära känna dig mera.

Visst det här med män är en dragning i mig , en stark dragning.

Det är lite humor i det hela tycker jag.

Nu när det inte går att dejta och det är så tyst från allt vad män heter.

Tänk vad man drömmer om på nätterna.

När jag vaknar ibland och tänker hur i hela friden kunde den här drömmen komma till?

Jag har inte träffat den mannen på flera år men han har dykt upp hos mig på natten i mina drömmar..

Visst älskar jag män .

Jag tänder på män.

Och jag saknar en man väldigt mycket.

Samtidigt som jag fått lära mig så mycket baksida om hur män kan bete sig.

Hade jag haft en man idag så vet jag vad jag hade lagat för mat till honom.

Om han gillar det hela förstås.

Idag är det raggmunkedagen.

Idag hade jag stekt raggmunk och fläsk och bjudit på.

Men tanken som jag verkligen tagit bort under den här isolerings tiden är att det är inte mitt fel att jag inte snubblat på en man att leva ihop med.

Det är nog mera männen som inte är mogna för mig ..

Jag är ju en stark och drivande kvinna.