Oh vad jag saknar kramar och närhet.

Innan corona tiden saknade jag närheten till en man, nu saknar jag både kramar och närhet på ett annat sätt.

Det börjar kännas lite lustigt i kroppen att allt stängs ner.

Finns inga förväntningar om att det finns en chans att ens få kontakt med en man idag. Jag har försökt att intala mig själv till att en del får leva ensam och att jag tillhör den gruppen. Det har varit som ett försvar för att förstå varför just jag aldrig träffat en man sen jag blev singel.

Min historia är ju att det är jag som blir dissad till 98%. Ska vi ses på en fika så kommer de inte eller så tystnar de när jag börjar tycka att ska vi ses nu eller ?

Jag är inte mottaglig längre för andras åsikter om varför män inte vill dejta mig. För det handlar alltid om att det är mitt egna fel och det är bara att skuldbelägga mig över något jag inte kan råda över.

Men vad är det som händer i kroppen nu när jag inte är ute bland andra människor. Jag får inte uppvaktning någonstans ifrån. Ingen på nätet och ingen blick på krogen. Ingen som frågar om jag ska med hem på en one night. Nej det är helt tyst och dött, precis som det ska vara i dessa corona tider.

Jag köper inga nya snygga kläder.

Sminkar mig med motta.

Går ofta i fritidskläder eller mjukis kläder hemma.

Den där känslan om förväntan eller att bara ha kul finns inte längre.

Nej jag känner mig inte ett uns av att vara varken vara kåt eller kvinnlig just nu.

Varför blir det så här?

I min värld så är det ju att jag har ingen/inga som triggar min hjärna längre.

Ingen som skriver eller säger att jag är snygg och sexig.

Det är 0 intresse från ingen..

Och det är klart att då slocknar ju så mycket i kroppen.

Lusten, längtan, glädjen i kroppen och all den där stora förväntan som man kan ha när man är ute och dejtar.

Ändå så har inte jag varit ute och dejtat ihjäl mig de sista 4 åren.

Det som sker nu är att nu går det inte att dejta.

Nu är det ju rekommenderat att vi inte ska dejta och ligga.

Även om jag inte i vanliga fall tänder på den delen. Men nu får jag inte ens ligga om jag skulle vilja. Men..det finns ju ingen ens att dejta och ligga med.

Jaa så går det runt det är som ett slags moment 22 för oss singlar idag.

Vi får inte ligga.

Vi får inte dejta.

Sedan i min värld så kan man ju lära känna varandra i tel och gå ut och gå ihop. En termos med varmt te och en äggmacka är inte en fy skam att fika på en första dejt.

Visst finns det lösningar bara man vill ..

Det är bara den där lilla detaljen Maywor du vet..

DU måste ha en man att dejta med oxå..

Fan jag tänkte inte på det..