sep 08

Jag både vill kan och vågar.

Jag har svårt att stanna livet och bara vara där, jag är så nyfiken så jag måste se vad som finns runt hörnet.

Det var ju en del av det som skedde när pandemin slog till som hårdast. Jag var tvungen att stanna livet. Isolera mig och inte umgås med så många människor. Det tog hårt på mig och jag mådde inte alls så bra ett tag. Som tur är så har jag mitt intresse att fota och att sitta här och skriva om sex lust och glädje och lite annat oxå. Jag fick tiden att tänka massor och ta hand om lite sådant där som är lite jobbigt som finns inom oss. Det där som man skjuter åtsidan blundar och kör på..

Idag har jag rensat mycket inom mig.

Det har varit mycket svek, lögner och falskhet och det är väl så livet är. Man går på fel människor som man tror är ens vänner men det visar sig att det inte alls är så. Kom fram till att det är ingen idé att undra varför utan bättre att se saken som den är. Vi är inte vänner längre och så får det vara.

Jag insåg oxå att jag måste få nya vänner eftersom jag stod ganska ensam kvar. De som jag mest umgåtts med har träffat sina partner och då får de ett annat liv. Mitt liv går ju oxå vidare fast det då måste ta andra stigar att vandra på.

Det är ju inte bara att säga nu ska jag ha nya vänner och tro att det är som att trycka på en knapp och så ramlar det ner nya vänner.

Nej så går det ju inte till.

Ofta är det slumpen som gör att jag iaf snubblar på nya vänner. Så blev det den här gången oxå. Idag kan vi inte umgås hej vilt utan det blir under vissa omständigheter. När det sedan blir mera fritt så kommer allas liv att förändras även mitt.

Jag är alltid nyfiken av mig vad har livet att ge bakom nästa hörn.

Nu står jag här 60 år gammal men känner mig mycket yngre. Jag har hela livet framför mina fötter. Det börjar att fyllas på i min almanacka igen. Sakta men säkert går vi åt rätt håll även om faran är inte över. Jag går sakta och kommer tillbaka fort.

Idag får vi inte ha bråttom, vi måste ha tålamod och vara kloka. Vi måste hålla avstånd och tvätta händerna. Jaa allt det där som vi alla vet om idag.

Hur samhället kommer att se ut efter pandemin det vet ingen.

Det jag vet är att jag genomgått en förändring, lite som att komma ut ur garderoben. Fast det inte handlar om att komma ut som homo utan jag har mera kommit ut som Maywor med större självkänsla.

Jag ser mig själv på ett annat sätt idag. Och mina nya vänner är noggrant utvalda. Vi är liksom som vi är..Och passar ihop i vår vänskap.

Så har Covid 19 förändrat mig..

Jag tror många med mig har fått gå in i en förändring.

Vi var tvungna att stanna livet.

Livet känns bra idag.

Även om det är mycket ensamt.

Men jag vågade gå ut på den där andra stigen på andra sidan bron.

Jag vågade ta tag i det där som var jobbigt ..

Idag känner jag att jag vill jag kan och jag vågar se livet med andra ögon.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.