aug 17

Det är nu två år sedan jag gjorde min gastric bypass.

Det är ingen genväg utan det är den hårda vägen att gå ner i vikt på.

När någon frågar mig om råd så brukar jag svara att det är ett eget beslut att ta men ställ det ena mot det andra och ta med att det kan bli jobbigt oxå.

Jag har mycket lätt för att få sk dumpningar och då framför allt kvällstid.

Kan inte förutse de flesta gånger varför det sker utan det sker bara.

Ena gången tål jag den maten och andra gånger tål jag den inte.

Vad jag vet är att fett, socker och lactos ska jag akta mig för. Men ibland går även det.

Det är en liten djungel men det är bara så att säga ¨gilla läget¨..

Visst finns det negativa delar i att genomgå en gastric bypass.

Men för min del så är det värt dem.

Det kräver en viss planering med maten men det funkar bra för mig.

Vad är det som jag tycker är det mest jobbigaste ?

Det är när magen slår till och jag får kraftig diarré, men det händer inte varje dag utan det kommer då och då.

Men som sagt var det är värt det hela.

Jag var beredd på att det kunde bli problem med magen eftersom jag hade det innan hade jag inte räknat med att det skulle bli bättre. Utan det blev som jag trodde det blev värre.

Och det är nog så man måste tänka att det kan bli problem med magen.

Annars är det ingen skillnad mot innan, man kan inte äta vad som helst och hur som helst. Utan man måste hålla igen och hela tiden vara på sin vakt.

Kampen med kilona fortsätter precis som innan.

Skillnaden är att jag inte kan äta så mkt och måste äta ofta.

När pandemin satt in så tordes jag inte gå till gymet när det var som värst.

Nu har jag börjat igen och hoppas att de där kilona som jag gått upp ska jag gå ner nu.

Jag gick upp bara sådär utan att kunna varken äta mer eller fuska utan det var som kroppen ställde in sig på den vikten jag har idag.

Går det inte att gå ner dit jag var så går det inte, huvudsaken är att jag inte går upp mer.

Jag har ingen önskan att bli jätte smal och smärt.

Utan jag vill vara en kvinna som är lite mjuk go och härlig.

Precis som jag är..*L*

Det mest snopna jag har efter min viktnedgång är att jag fortfarande är singel. Det har aldrig varit så tyst i min brevkorg på datesidor.

Det är väl så att vi kvinnor tror att män gillar smala smärta kvinnor och en del män gör ju det men inte alla.

Vad sätter jag mest värde på idag?

Det är att jag kan gå i affärer och handla kläder, jag behöver inte skicka efter för att det ska passa längre.

Utan det finns något för mig i affärer.

Jag kan gå i jeans vilken jag aldrig gjorde innan min operation.

Visst mår jag mycket bättre psykiskt men jag vill inte påstå att min fibromyalgi blivit bättre. Nej den är nog lite sämre, men det kan ju oxå bero på att jag kanske orkar röra mig mera idag mot innan.

Och jag ska vara ärlig så skiter jag i vad och varför.

Jag mår bra och tycker om mig själv just nu väldigt mycket.

Min resa fortsätter och som sagt var det är ingen genväg att göra en gastric bypass. Utan det är en kamp precis som det var innan. Och med den kampen så är det oxå biverkningar som jag måste ta utan att tycka det är jobbigt.

En sak vet jag i allt.

Jag vill aldrig mera ha tillbaka min stora kropp.