jun 14

Ensam är inte stark.

Jag saknar min frihet och mina vänner..

Jag är aktiv av mig i vanliga fall..

Går på gym 3-4 gg i veckan.

Besöker vänner lite varstans i Sverige.

Åker ofta till Linköping och besöker min mamma och väninna.

Går ut ibland på krogen och dansar av mig lite ihop med vänner.

Bio och andra tillställningar.

Gå ut och äta och sitta med glada vänner en hel kväll i trevliga samtal.

Jaa jag är ofta ensam i vanliga fall men jag kan röra på mig och åker iväg på mina äventyr.

Nu är det så tyst hos mig.

Träffar jag någon är det ute på promenader.

Och det är inte ofta det heller sker.

Jag lever med mig själv 24/7 och det börjar nu ta på mig .

Har ju fibromyalgi så att vara ute och gå 2-3 timmar är inte så smart. Men just då var det kanon. Även om det är tungt innan jag väl är hemma igen. Det är ju mitt sätt att komma utanför dörren och iaf se andra människor. Och ibland tjuvar man till sig några ord med okända människor. Bara för att få säga några ord den dagen till någon annan än mig själv.

Nej jag klagar inte jag har inget att välja på så länge vi har en pandemi i vårt samhälle. Utan det jag ser nu är hur en isolering och ensamhet tar på psyket. Jag är inte ensam och jag ligger inte i risk för att gå in i djup depression, men visst tar det på psyket.

Jag som inget arbete eller en partner har utan jag har bara mig själv. Då blir jag väldigt mycket med mig själv. Ungefär sådär 24/7 …

Det som man hamnar i är att man vill inte störa med att ringa och prata framför allt på helgerna.

Helgerna är värst att vara ensam, det är ju då de som lever i tvåsamhet umgås med varandra. Eller vänner som har varandra och umgås. Bland mina vänner så är jag ganska ensam om att vara singel. Eller så jobbar mina vänner ofta och mycket.

Jag har själv levt i tvåsamhet i 31 år så jag vet hur det fungerar. Men på den tiden så var det inte pandemi. Då kunde man umgås fritt .Och det kan vi inte idag.

Inför sommaren nu så måste man tänka till vart och hur och om man ska resa iväg.

Jag själv tänker inte att nu är det fritt fram att leva som vi gjorde innan.

Utan kan vi träffas på andra sätt idag?

En picknick i det gröna med lite go enkel mat och kanske lite vin till?

Hur kan vi umgås utan att vara för nära?

Kan man dejta denna sommar?

Nu har jag ingen att dejta men OM jag skulle få till en date hur skulle jag göra då? Jag skulle faktiskt gå på date med lite avstånd till att börja med.

Men vart ska man möta någon i dessa tider? Nätet fungerar inte så bra för mig. Efter jag fyllde 60 år är det väldigt tyst på de sidorna. Åldern spelar ju en roll i nätdejting världen. Framför allt om man som mig som vill ha en man att hålla handen i när det blåser ute och få vakna ihop med. De där som bara vill ha kul under vägen dit är ju inte jag intresserad av. Och DÅ blir det tyst..

Men jag är ju den som aldrig säger aldrig och aldrig stänger dörren helt. Även om jag idag planerar mitt liv med att leva ensam.

Förr köpte jag alltid två påslakanset idag köper jag bara ett. *L*

Den här helgen har varit tung för mig. Det slutade i tårar igår. Men idag ska jag utmed vänner och sola lite. Till helgen är det midsommar och även då ska jag äntligen åka till min väninna och hennes man. Vi får hålla avstånd så mycket vi kan och tvätta händerna ofta och länge.

Jag ser en ljusning iaf och hoppas nu att alla andra kan ta hand om sig.

Framför allt inte umgås i flock utan tänka att det kan faktiskt hända mig oxå att bli smittad.

Jag har en smittad i min närhet en person som absolut inte rört sig ute och i flock. Knappt gått i affärer utan handlar online. Jobbar mest hemma. Och ändå fått smittan. Som tur var mycket light det tackar vi gudarna för. Men ingen kan säga att det drabbar inte mig.

Det kan drabba vem som helst och vart som helst.

Idag är en bättre dag mot vad det var igår.

Idag ska jag få umgås med andra än bara mig själv..

Ha en bra söndag och njut av det fina vädret på ett klokt sätt med avstånd..

Och här kommer det en ny selfie som jag tog igår..