mar 15

Är det männen som har sina ideal eller är det kvinnorna som ställer dem på sig själva?

Efter min viktnedgång är inte jag en kvinna som blir uppvaktad som jag var innan min operation.

Jag trodde ju att bara jag kommer gå ner i vikt så kommer jag ha det mycket lättare att träffa en man.

Men det har aldrig varit så tyst omkring mig sedan mina kilon försvann.

Igår var jag ute med en kvinna i större storlek och den talade sitt tydliga språk. Det var hon som fick uppvaktningen..

Det glädjer mig massor.

När jag var och såg Mia Skäringer så tog även hon upp det där att stora kraftiga kvinnor inte duger.

VEM av oss ställer de idealen?

Är det kvinnorna själva eller är det männen.?

Efter 1.5 år med en normal kropp så måste jag säga att jag har ändrat mina åsikter massor om stora kvinnor.

Vi tror att vi inte duger bara för att vi har en stor kropp.

VEM lärde oss det egentligen?

Från barnsben har jag fått höra att jag måste banta och bli smal. Jag hann inte gå i skolan i en vecka ens innan jag fick gå ner till Syster Siv och få en lektion i hur mycket jag fick äta.

När jag kom upp i tonåren, smal och nätt har aldrig jag varit. Men visst har jag haft med mig att jag som tjej/kvinna måste vara smal och banta. Annars dög inte jag.

Som vuxen då? Vem satte de reglerna? Det gjorde jag ju själv hela tiden. Det var jag som kände att jag inte dög. Men jag var oxå tuff i mitt klädval och tordes visa min stora kropp. Jag har aldrig dolt den. Som här när jag jobbade i korsett uppe på Stockholm pride hos en utställare.

Det är inte många kvinnor med 40-50 kilos övervikt klär sig och jobbar i korsett. Men jag gjorde det och ska jag vara ärlig så visst drog jag till mig männens blickar och komplimanger. Har många trevliga och roliga minnen från de här två åren som jag jobbade där uppe. Nu jobbar jag inte längre med den här utställaren. Utan idag har jag en T-shirt på mig där det står Volontärstödjare på när jag är uppe på Stockholm Pride.

Det har nog alltid lyst om mig som person. Jag gillar livet och har goda glada och trevliga energier omkring mig. Som här när jag var ute och föreläste om kvinnor sex och orgasmer. Det jag fick höra efteråt var att mitt val av klänning hade varit ett stort samtalsämne från de andra kvinnorna..Jag tyckte jag hade en snygg klänning..

Visst är det hela mycket intressant tycker jag idag.

För första gången i mitt 60 åriga liv så har jag haft en normal kropp i hela 1,5 år! Det har jag aldrig haft utan några månader och sedan har jag gått upp i vikt igen.

Visst kan jag känna att jag ¨duger¨ bättre idag och har den känslan i mig. Men…Det är MIN känsla..Och så här såg jag ut i somras vid det kungliga slottet..

Det där med att storleken spelar en roll?

Gör den det eller är det bara något vi tror ?

Vem vet kanske tom Mia Skäringer har fel om överviktiga kvinnor.

Män kanske tycker det är jätte läckert med mjuka kvinnor mot en kvinna som är hård i kroppen.

Jag har inte svaret jag vet bara att sedan jag gick ner i vikt har jag inte varit på en dejt. För de männen jag skulle träffat de har försvunnit när det varit dags att ta en fika.

Själv mår jag idag mycket bättre och vill inte ha tbx mina kilon som jag gått ner. Och jag är fortfarande mjuk inte har jag en hård kropp. Kommer aldrig att få det heller, magen den hänger än precis som brösten gör..:) fast jag tycker ju att jag har aldrig haft en platt mage eller fasta bröst. Varför ska jag eftersträva det ? och köpa på mig dyra operationer?

Nej vet ni vad jag duger för den jag är..med eller utan mina 40 kilon.

Fast jag tycker det är jätte intressant att se hur mina egna fördomar fallit i bitar om hur en kvinnas kropp ska vara eller inte vara.

Vi kanske ska lära oss att vi duger för den vi är och inte tro så mycket om vad andra tror att vi duger för..