aug 04

Hemma igen efter 10 dagar med Pride

Att gå i sus och dus av kärlek, skratt och gråt.

Det går aldrig att beskriva känslan jag går i när jag kommer och sätter igång och jobbar på Stockholm Pride.

Vi är en blandning av alla möjliga människor som träffas och bygger upp parken.

De som bygger parken de börjar ju över en vecka innan den öppnar.

Den gruppen heter parkservice och de delar in sig i flera grupper och de har sådan härlig kamratskap.

De sjunger och de skrattar ihop.

Ingen får vara utanför utan alla ska vara med. De tar verkligen hand om varandra.

Jag själv är volontärsamordnare och det innebär att jag ringer volontärer och frågar vad de vill jobba med.

Det börjar jag med omkring januari/februari månad. Det behövs ca 550 – 650 volontärer för att Stockholm Pride ska gå runt. Den här uppgiften tar tid så vi är 4-5 stycken som har den uppgiften.

I år hade vi även ett volontärcenter så alla volontärer kom och vi servade dem med sina T-shirts och kit som de får av sponsorer.

Vi servade dem med lite av varje.

Jag gillar ju att jobba när tempot är högt när hjärnan får gå på högvarv och man blir så trött och allt blir fel efter ett tag. Det är då vi sitter och skrattar åt fel man gjort.

Men det stora jag är när det är Pride-festival är PrideMamma /volontärstödjare.

Den rollen är helt underbar att ha.

Det är så mycket jag i den.

Jag ser till att volontärerna mår bra.

Att de dricker och äter.

Kramar om dem.

Sitter och pratar med dem.

Lyssnar på dem och deras historier.

Stöttar dem när de är ledsna.

Det är så underbart när de kommer med utsträckta armar och säger: jag måste få en mamma kram.

Jag är ju en ledare , jag trivs när det flyter på och jag erkänner att jag har ett kontroll behov.

Och det ingår ju i en roll som pridemamma.

Jag är inte ensam om att vara pridemamma, men jag berättar om hur jag känner det och hur jag är som person.

När det gäller att jobba som volontär kan de nog sätta mig på flera olika platser.

Jag klarar av mycket men inte det fysiska skulle fungera.

Skulle aldrig klara av att bygga upp parken.

Utan jag gör det jag är bäst på.

Jag är mig själv och ger ut kärlek och tar hand om volontärerna så att de ska må bra och ha det bra.

Hur känner jag det nu när jag är hemma igen efter den här pride-festivalen?

Det är tyst och det är tomt, lite ensamt här i soffan.

Men imorgon flyter livet på igen .

Jag har planer med en förändring i livet.

Känns som det är dags med ett nytt kapitel i mitt liv.

Får se vad som sker och när och OM det sker.

Det vet man aldrig med mig.

Har jag fått något i hjärnan så brukar det hända saker och ting..

Men först och främst ska jag koppla av och bara vara jag.

Känna av all kärlek som jag gått i 8 dagar nu.

Tack alla som var med och gjorde mitt Pride till det absolut bästa prideår.

Tack för alla kramar och presenter jag fick av er.

Ni alla betyder så mycket för mig.

Kärlek till er ! Så ses vi om ett år igen.