jul 08

Jag tog den tuffa vägen för att gå ner i vikt.

En gastric bypass är ingen genväg det är den tuffa vägen.

På det första mötet jag hade inför min resa var på sjukhuset med ett stormöte med information om vad som både kan ske och sker.

De blommade inte upp ett liv i glans utan de pratade om alla biverkningar.

Jag lyssnade och jag satte mig in i vad är det som krävs av MIG för att klara av den här resan.

Och biverkningar jaaa de har jag fått.

Jag är känslig mot laktos, fett och sött.

Vissa dagar har jag svårt att äta då blir det fullt direkt i magen.

Då tar det tid för jag måste få i mig näring och föda.

Ibland mår jag illa efter varje måltid och ibland gör det ont i magen.

Vissa dagar flyter allt på utan några problem.

Jag kan aldrig tänka att idag ska jag ¨unna mig¨, den tiden är förbi för mig.

Hur är det att dumpa?

Att dumpa innebär att jag fått i mig fett eller sött som inte min mage tål.

Det börjar med att jag mår illa.

Hjärtat börjar att slå fortare och illamåendet ökar.

Svetten kommer ihop med att jag får frossa.

Jag kan inte kräkas längre utan i det här läget så ¨klöker¨ jag hela tiden.

Det åker upp och ner då lovar jag att i det här läget då mår jag allt annat än bra.

Bara att ta mig till en säng lägga mig så skönt jag kan och låta anfallet gå över.

Brukar ta ca 1,5 timma från det börjar till det lugnar ner sig.

Då är jag helt slut och med en mage som är så öm.

Vad har jag fått i mig som gjort de här 3 dumpningarna ?

Första gången åt jag en bakad potatis med skagenröra.

Andra gången tog jag en shot på krogen och tänkte mig inte för utan tog hela på ett svep.

Och tredje gången åt jag rabarberpaj med grädde (laktosfri).

Och det här gör jag inte om igen.

Ska jag åka bort så måste jag alltid se till att jag har med mig matlådor eller annan mat som jag kan äta.

Bäst mår jag att äta MIN egna mat och mina tider.

Men så kan jag inte leva utan jag får se till att göra det bästa hela tiden av situationen.

Gå ut och äta på restaurang funkar bra, ibland får jag en matlåda med mig hem.

Och hos en del kan jag äta en barnportion.

Men jag kan inte äta vad som helst utan jag måste hela tiden tänka till så jag tar det som jag inte blir sjuk av.

Min räddning många gånger är att jag tål att äta bröd. Det är inte så vanligt men för mig funkar det bra.

Är jag på resa och inte har med mig något så visst finns det alltid en smörgås som jag kan köpa lite varstans.

De här är några av mina biverkningar som jag lever ihop med.

För min del så tycker inte jag att det är jobbigt eller att jag blir ledsen för att jag inte kan leva som jag gjorde innan min gastric bypass. Det som är jobbigt och som jag inte vill ha är mina stora dumpningar. De har skett 3 gånger och hoppas att det inte ska behöva ske igen. Det är inga problem för mig att ta keso ihop med frukt när alla andra äter tårta och kakor. Det är inga problem för mig när alla andra äter godis eller chips, för det åt jag inte så mycket innan heller. Men det hände att jag ¨unnade¨ mig det ibland och det kan jag inte idag. Jag har smakat några godisbitar och det har funkat men jag törs inte utan jag avböjer för att inte riskera att åka på en dumpning.

Att operera sig innebär inte att allt bara gör sig av sig självt.

Nej jag får kämpa och tänka och planera mycket mera idag mot innan operationen.

Jag var beredd på det och jag tycker att det är värt allt det som har med operationen att göra.

Är öppen med att jag måste äta ganska ofta och kan inte äta allt som alla andra kan.

Alla mina vänner vet om det här och tar helt hänsyn till mig.

För mig är den här resan värt allt som den har inneburit.

Framför allt mitt psyke som fått min självkänsla att må så bra i igen.

Kampen som jag hade innan operationen med att gå ner i vikt.

Min sköldkörtel som inte var som den skulle.

Nu får jag något för min kamp även om kampen idag är på ett annat sätt mot innan.

För idag finns inte med i mitt liv ¨jag ska unna mig¨ ….

Mitt råd är till de som funderar på att göra en gastric bypass läs och ta in så mycket information du kan.

Ställ det ena mot det andra och tänk som så att kan jag välja bort det här mot det här resten av mitt liv.

För det är bara så att man kan inte leva som man gjorde innan då går man upp i vikt igen.

Är man inte med på allt som det innebär då går man inte ner i vikt utan det är en kamp hela tiden.

Och den här kampen är ingen genväg till att bli smal igen.

Det finns inga genvägar men en operation, det är ett hjälpmedel som sjukvården kostat på mig och det är jag som ska förvalta den med tacksamhet och se till att göra min del i det hela.

Det här är MIN resa …

När jag fick ett kort skickat till mig av min väninna som hon tog på mig när vi var ute och gick på en vinterpromenad 2017 ..

DIT ska jag aldrig mera tillbaka till ..

Jag har ett nytt liv nu..

Är inte klar än med viktnedgången.

40 kilo mindre nu och helst ska 10 kilo till bort innan jag klassas som normalviktig enligt BMI.

15 augusti är det 1 år sedan jag opererade mig och viktnedgången pågår i ca 2 år.

Det första året går man ner det mesta och det andra året går det mycket långsammare.

Jag har stått helt stilla nu sedan i april månad och nu börjar det röra lite på sig igen.

Det är att ha ett tålamod som är svårt ibland att ha.

Men det finns inga genvägar utan jag kämpar på varje dag i min kamp att bli normalviktig .

Visst är resultatet helt otroligt ..

En stor guldstjärna ger till mig själv så här långt på min resa.