mar 20

Konsten att tycka om sig själv.

Framför allt att känna att man duger inför sig själv.

Inte att duga inför andra.

Är det manlig och kvinnlig att inte tycka om sig själv?

Det tror inte jag att det är.

Utan det är helt personligt.

Själv har jag en låg självkänsla.

Har alltid känt att jag inte duger för mitt utseendes skull och då framför allt min kropp.

Min kropp som alltid varit en stor kropp.

Mobbningen i skolan den som man aldrig glömmer.

Sucken när den sista stod kvar när det valdes till lagen i brännbollen.

Den där sista den var ofta jag och sucken med orden var : vi får väl ta henne då..

Jag var en av de tjejerna som kunde slå bollen högt och långt plus att jag varvade ofta när vi spelade brännboll. Men det hjälpte inte jag var hon som var tjock och då ville ingen ha mig i sitt lag.

De här minnena har gäckat mig och spelat en roll i hela mitt liv.

Jag dög inte att ha med i laget för jag var tjock, mitt utseende var viktigare än att jag var bra på brännboll.

Idag när jag tittar på kort hur jag såg ut när jag växte upp så tycker jag att jag var mullig men jag var inte fet och tjock.

När jag kom upp i tonåren så har jag väl aldrig varit på tio i topp listan för killarna.

Men visst hade jag killar som jag frågade chans på..

Eller de på mig.

Blyg kan jag inte minnas att jag någonsin varit men jag har varit osäker många gånger som jag döljt mycket bra.

Tuff trodde jag att jag var som tonåring oxå…

 

Men visst har mycket av mina barndomsminnen satt sig i att jag fått en låg självkänsla.

Något som jag alltid måste jobba med för en självkänsla är en färskvara.

Den är mycket lätt att få ner i botten.

Den innebär oxå att jag iaf skuldbelägger mig själv.

Klart att det är mitt fel.

Det är ju mig det är fel på.

 

Jag tror att om vi har modet att prata om just den här delen så kommer det att visa sig att man är inte ensam om att känna som man gör.

Jag skäms inte för ett erkänna att jag är låg i min självkänsla.

För mig handlar det alltid närmandet till en man.

Där är inte jag alls modig.

Den där känslan kommer då smygande att man duger inte  för den man är .

Vilken jag tror är mycket vanlig bland geneman.

Och när det gäller den sexuella delen då tror jag att många bär på en osäkerhet.

Eller jag vet att många gör det.

Så många människor som öppnat sig för mig och berättat hur osäkra de är.

För alla tror att alla har det så mycket bättre.

Att alla får så mycket mera orgasmer.

Jag har träffat kvinnor som aldrig fått orgasmer och hur stor skuld de lägger på sig själva.

Eller män som har svårt att få stånd hur de lägger skulden på sig själva.

Men just det där att våga prata om hur det kan kännas kan göra att en människa mår så mycket bättre.

Minnet från butiken är när en man efter mycket om och men börjar berätta om sig själv för mig.

Hur han till slut bara låter orden strömma ur sig.

Han tittar på mig och säger: Det här har jag aldrig berättat för någon.

Jag behövde inte ens ge honom några goda råd.

Hans partner kom in efter en månad och tackade och berättade hur bra han mådde nu och hur bra sex de fått.

Han fick prata ur sig allt som låg där inne och skavde och förstörde så mycket för honom.

Tanken och ordens kraft är stora för oss alla.

 

Visst är det så att vi har en hjärna som kan tänka massor åt oss.

Den kan ge massor men den kan oxå förstöra massor för oss.

Viktigast tror jag är att förstå att ingen är ensam om att ha hjärnspöken.

Och den enda som kan göra något åt dem är vi själva.

Jobba med att säga de där orden.

Jag är vacker jag är bäst och jag duger för den jag är,

Säga de orden varje dag till sig själv i spegeln och sedan gå ut och ta vara på dagen..

Och inte låta den där hjärnan ta över dina dåliga tankar utan fyll den med fina istället.