feb 10

Ibland blir det lite mörkt..

Avsaknaden efter kärlek och närhet..

Haft en period nu som jag har saknat kärlek ifrån en man.

Det är ju känsligt att skriva om ensamhet och avsaknad av kärlek.

Varför kan man ju undra.

När jag själv var i ett förhållande hade jag inte jag heller förståelsen hur det är att leva ensam.

Det är oftast människor som lever ihop med en partner som har åsikter.

Mina sista 12 år har jag levt ensam mina andra år i livet har jag levt i en flock.

Jag erkänner idag att jag kunde inte sätta mig in i hur det är att leva i ensamhet.

Orden ensam och ensamhet är mycket laddade ord.

Hur jag än vänder och vrider på de orden så lever jag ensam.

Men jag har både familj och vänner omkring mig och jag lever ett socialt liv.

Jag är aktiv av mig och tar mig ut på egna aktivititer.

Jag är ingen som sitter hemma och väntar på att det ska ringa på dörren och där står mannen i mitt liv.

Jag är heller inte en kvinna som är desperat och söker efter en ny man.

Skulle jag vara desperat då skulle jag nog inte levt utan en man i 12 år??

Det kan vara så många råd som ska ges till mig som singel.

Alla fel JAG gör och som det beror på att det är just DÄRFÖR jag inte träffar en man.

Men…det kan inte vara så då att jag är inte en attraktiv kvinna att det är därför jag inte mött en man?

För 99 % av männen kommer ju inte ens till en fika date.

Ska jag vara riktigt ärlig så har jag inga svar på varför jag inte träffat en man på 12 år.

Och då menar jag en man där kärlek, tillit, trygghet, ödmjukhet och sex ingår.

Det enda jag vet är att jag saknar tvåsamheten samtidigt som jag skaffat mig mina egna olater.

För det är självklart att jag har mina rutiner och lever på mitt egna sätt idag.

Saknaden går ju i perioder och just nu har jag en period när jag saknar närheten till en man.

Det är tyst och mörkt när jag kommer hem.

Ingen att bolla samtal med.

Även om jag har vänner så kan jag inte bolla allt med dem som man bollar med sin partner.

Närheten och sex är ju oxå något som jag saknar.

Även om en bra kvinna reder sig själv, så tröttnar jag ibland på att vara sådär bra.

Sova sked, få en kram, en puss, en kyss eller bara en hand som smeker kinden.

Det där att det finns någon som bryr sig om MIG .

Och att jag har någon som jag får bry mig om tillbaka.

Sverige är det landet som det lever mest singelboende i , vi toppar den listan.

Och jag börjar att förstå varför det är så.

Var möter man en ny partner ?

Nätet har jag varit på i 11 år.

Jag är ute och är social av mig.

Nu springer jag inte på krogen varje helg, för det är inget kul längre.

Men någon gång ibland går jag ut där med.

Ja jag går till affären och handlar.

Jag är ute och går och jag tränar på gym.

Bio har jag börjat gå på själv nu oxå.

Tyvärr kostar teater väldigt mycket att gå på annars skulle jag gå dit mycket oftare mot vad jag kan idag.

 

Och jag vet så ingen behöver säga det till mig.

Plötsligt händer det…….

Joo men INNAN det plöstligt händer ska jag och många med mig som lever i ensamhet.

Leva och må bra.

Min tro är att vi måste börja prata om hur vi mår i att leva i ensamhet.

Hur många mår psykiskt/fysiskt dåligt p.g.a avsaknaden av kärlek och närhet.

Bara den där avsaknaden av sexuell njutning ihop med en partner.

Hur öppet det än må vara i dagsläget när det gäller sex så ska det ju iaf stämma för att en person ska känna sig tillfredställd.

Och jag har tagit mitt avstånd ifrån den världen som jag kallar den kalla sex världen.

Där det bara är sex och inget annat som ska fungera.

Och jag är inte en kvinna som fungerar med kallt sex.

Utan jag måste få ha känslor och kärlek med för att kunna njuta och må bra.

Jag väljer ju att gå i en frustration och det är ju mitt val.

Och det valet har jag tagit för jag har sk lekt klart för många år sedan.

Sedan anser inte jag att någon värld är fel så länge personen mår bra och trivs med sitt liv.

Men just nu är det tom och mörkt.

Jag med vill träffa en man som kan ge mig allt det där som jag skulle behöva för att må sådär bra.

Sådär bra som alla berättar om hur det känns när de blir nykära.

Vi är ju ett flockdjur så jag saknar min hanne som tillhör min flock.

Det första jag tror är att vi måste börja prata om saknaden till kärlek och närhet.

På ett sätt som inte är fördömande och skuldbelagt.

 

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.