Aug 30

Jag är en bloggare ..

Jag skriver om en del av mitt liv men inte om allt..

Att vara jag är att vara en person som tycker om att stå i centrum.

Har inga problem med att gå upp på en scen och hålla föredrag..

När jag sjunger kanske jag inte skulle få så mycket åhörare som vill lyssna på mig..

Men sjunger gör jag oxå..

Att blogga om orgasmer, sex, lust och glädje har jag gjort i 5 år..

Sista året har jag lagt till lite mera om mig själv och om mina kamper i livet.

Men mest skriver jag om kvinnors lust och glädje..

Min kamp som jag är i nu är att jag genomgått en gastric bypass..

I våras ville inte min kropp längre…den la av helt enkelt.

Nu hade jag en underfunktion i min sköldkörtel som jag nu fått hjälpa och medicin för.

Ihop med allt som skedde så tog jag mitt beslut att förändra mitt liv.

Alla mina kamper och försök att gå ner i vikt hade helt enkelt knäckt mig.

Min självkänsla slog i botten, dit önskar jag ingen att vara där jag var..

Jag ställde det ena mot det andra och tog beslutet ringde upp vårdcentralen och fick en tid till läkaren.

Sedan har allt gått mycket fort..

17 maj var jag på stormöte med all info om vad som gäller vid en gastric bypass.

Nej de förskönade inget, de berättade om vad som krävdes av oss och vilka risker man tar.

Idag är det inte alls självklart att alla får en operation..

Utan jag fick skriva på en ansökan att jag ville gå vidare..

Nästa möte var i början på juni..

Det var en halvdag med läkare psykolog sköterska och dietist..

Därefter så tar de ett beslut om jag skulle få en op eller inte..

Och jag fick en ..DET var en stor lycka och framför allt blev det en stor lättnad i mig..

NU ska jag få hjälp , jag kommer att slippa mycket av min smärta jag går och bär på.

Redan på stormötet så sa de att det bästa för er är att gå hem och starta processen nu.

Och det gjorde jag den 21 maj det var väl en måndag kan jag tänka mig…

Jag tänkte som så att om jag inte får en operation så måste något hända.

Jag vill inte dö jag vill se mina älskade barnbarn växa upp.

DET var mitt stora i allt det här, jag vill vara med mina barnbarn..

Så min kamp började den 21 maj, då drog jag hårt i handbromsen..

Sedan kan jag säga att den kampen ifrån 21 maj till 15 augusti hade jag aldrig klarat om jag inte haft operationen som mål..

Den var mitt stora mål, den var den som jag visste  att jag måste genomföra och förändra hela mitt liv för att få leva..

Även att jag är inte sockerberoende, jag äter sällan snacks , äter mycket bra mat och jag motionerar så gott jag kan..

Så hade jag 50 kilos övervikt, de gånger jag unnade mig något, de gångerna gick jag upp i vikt.

Alkohol är oxå en del som man inte får glömma bort..

Visst är det gott att ta ett glas vin då och då..

Men det var inte lika säkert att jag kunde ta ner de kilona jag gick upp de gångerna jag drack vin.

När jag drog i handbromsen, så unnade jag mig i stort sett ingenting på hela sommaren.

Det var tufft för visst är det gott med ett glas kallt vin en sommarkväll..

Nej den här resan som jag gör nu är ingen genvägen..

Det kräver massor av min mentala för att klara av denna situation.

Jag förstår idag att det finns de som får avslag..

Belöningen är ju viktnedgången, och den ska jag som patient förvalta väl..

Jag har fått en chans att rädda mitt liv som höll på att dö ut..

Idag har jag gått ner 20 kilo sedan 21 maj 14 av dem gick jag ner till operation och 6 har jag gått ner på två veckor.

Men min kamp började den 21 maj det var då jag började förarbetet som krävs inför op.

Jag vet att jag har en lång väg att gå innan jag tappar resten av mina 50 kilon som jag hoppas ska försvinna.

Nu har jag ju bara 30 kilo kvar ..

Jag fick frågan på sjukan ¨har du ångrat att du inte gjorde en op tidigare?¨..

Nej det har inte jag ångrat..

Jag var inte redo innan och jag hade aldrig orkat denna resa förrän nu ..

Efter op har jag inte behövt någon smärtstillande medicin,

De svåra smärtorna i ben, knän och rygg har redan släppt ..

Nu är det bara det gamla vanliga och den smärta klarar jag utan smärtlindring..

Nej jag säger som Edith Piaff¨: Jag ångrar ingenting..

Och visst har 20 kilo redan gjort underverk på min kropp.

Allt detta har skett sedan 21 maj…det är bara drygt 3 månader…