feb 20

Jag är ofta i minioritet..

Många av mina vänner är bi-homo-trans-transvestiter -sexuella..

Och jag är heterosexuell.

När jag är med mina vänner då är jag ofta i minioritet..

Ibland är det bara jag som är heterosexuell.

Men inte försjkuter de bort mig för det.

De mobbar mig inte.

De tycker inte att jag är sjuk i huvudet.

De tycker jag är jag..

 

Första gången jag var uppe och jobbade på Stockholm Pride.

Allt som det första året gav mig levde jag på så länge.

Det var som ett helt smörgåsbord för mig.

Se denna kärlek och öppenhet.

Även om jag jobbade inne i kinkykvarteret där det är BDSM.

Var det många som besökte den delen av Pride.

 

Nu tar jag ett annat steg när det gäller att jobba på Stockholm Pride.

Jag har fått ett uppdrag att vara volontär-samordnare.

Då blir jag en länk i det stora maskineriet..

 

Stockholm Pride för mig är den där veckan när alla får vara helt den de är.

Där finns inga fördomar.

Det är kärlek och det är glädje.

 

Personligen har jag så svårt för människors inskränkthet och fördomar.

Jag har inte den uppfostran i mig.

Har tackat min mamma så många gånger att mina föräldrar givit mig den här synen som jag har.

Framför allt min mamma som alltid stått upp för allas rätt .

Och den har hon sett till att den gått vidare till mig.

 

Att vara i minioritet vet jag hur det är.

Skillnaden är att jag behöver inte komma ut ur garderoben.

Jag har min titel när det gäller mig och min preferens.

Jag är heterosapiomonogam.

Jag tänder bara på män

Måste ha med hjärnan funkar inte enbart med det fysiska

Och jag har bara en man och han ska bara ha mig.

Lätt som en plätt!!

 

Varför inte börja idag med att bara vara dig själv ..

Och skita i hur och vad alla andra gör i sitt sex.

Vi lever här och nu..

Livet går inte i repris utan njut så länge det varar..