Jan 23

Nej jag ångrar ingenting..

För 11 år sedan tog jag ett beslut som skulle förändra mitt liv helt och hållet.

Modet att lämna lilla Åtvidaberg till stora Norrköping var ett svårt beslut att ta.

Det var inte så enkelt för mig.

Men när jag väl tog det så tänkte jag som så att livet är där jag är. Sedan kvittar det vart jag bor, livet är där jag är.

Minns när jag lämnade Åtvid ju närmare Norrköping jag kom desto lugnare blev jag.

Beslutet var taget och nu var det att göra det bästa av situationen.

För att jag skulle lära mig stan gick jag ner till turistkontoret och tog en turistkarta.

Jag klockade mig så jag hade en hum om hur lång tid det tog från A till B..

Lära mig vilket som var Linden, spiralen eller domino det tog många år innan jag kom på det…

Jag började hitta alla omvägar men genvägarna tog desto längre tid.

Varför flyttade jag just till Norrköping?

Enkelt det bor två söner här.. Idag bor det två söner med familjer som inkluderar 3 barnbarn ..

Det har varit lite minnen de sista dagarna varför jag flyttade hit.

Minnen som varit tuffa minnen som varit fulla av skratt minnen som varit om sorg.

Men nej jag ångrar ingenting…

 

31 år i tvåsamhet

11 år som singel …..

Joo jag saknar en man och jag saknar tvåsamheten.

Jag saknar kärlek.

Jag saknar närheten .

Jag saknar frågan: Hur har din dag varit?

 

Det svåra är att möta någon ..

Vart möter man sin kärlek vid 58 års ålder?

Nätet går inte..

Nu har jag provat i så många år.

Den sista mannen tyckte nog att han gjorde det snyggt med att skriva.

*jag ska inte störa dig när du håller på och starta ett eget*

Tack och hejdå…

Ähhh ??? ok …Ditt beslut svarade jag.

OM jag inte hade haft tid att dejta då hade jag väl inte varit på en datesida  …

Efter denna konversation kände jag att nej nu skiter jag i det här.

Gick ur för vilken gång i ordningen vet jag inte..

 

Fortfarande tror jag på nätdejting, men det är inget som funkar för mig.

Samtidigt tror jag att man påminns hela tiden om att man lever som singel och i ensamhet.

Nej det är inte enkelt …

 

Min längtan efter kärlek från en man finns i mig.

Jag kan hantera den .

Är inte desperat på något sätt..

 

Idag har jag haft huset fullt.

Mina två söner och mina två yngsta barnbarn.

Jag har lagat mat och bjudit dem på,

Vi har skrattat .

Vi har pratat.

Vi har myst med de små.

 

När jag var ute och gick min dagliga promenad.

Tänkte jag..

Så rik jag är.

Två män till söner som det går bra för.

Deras kvinnor som jag kommer bra överens med.

Och mina 3 underbara barnbarn.

Som jag får vara med och se på nära håll när de växer upp.

Tack vare att jag tog det där svåra beslutet för 11 år sedan.

Cirkeln är sluten..

Jag har det bra och jag har de som betyder mest för mig i livet omkring mig.

 

Och vem vet …

Plötsligt kanske det händer för mig med .

Så jag med får känna på hur det är att bli sådär larvigt kär och galen..