Och tåget bara åker förbi..

Jag är ju en person som kan se på när högst två tåg swishar förbi.

Sedan stannar jag tåget går in och sätter mig  för att åka på en egen resa.

Då tar jag alltid en enkel biljett.

Framtiden är ju livet, dåtiden är redan gjord och inget jag kan ändra på.

Men visst svider det att stå ensam kvar.

Jag som är full av lust och glädje.

Det jag tröttnat på och som inte ger mig något idag.

Är krogen..

Nej känner jag usch jag vill inte , det är inget kul längre.

Och så här har jag ju varit de sista 3 åren.

Bläää vad tråkigt…

Idag måste jag hitta nya vägar att åka på.

Det första jag ska göra nu är att åka på Litteratur kryssningen den 6-7 maj.

Foto är ju ett intresse jag har.

Och Stockholm Pride är något som kommer att ta min tid ett tag nu.

Även om jag står ensam kvar…

Har jag börjat att finna mina nya vägar..

Men visst saknar jag lusten och kärleken till en man.

I det läget jag är i så har jag ju även en stor kropp att ta hand om.

Jag tillhör den gruppen med stor övervikt.

I 11 år nu har jag kämpat och kämpat för att gå ner i vikt.

Ju mer jag kämpar desto mer går jag upp i vikt.

Det sätter sig till slut på självkänslan, den åker helt i botten.

Den delen med mig själv måste jag börja jobba med ..

Att börja tycka med sig själv igen är ett stort jobb.

Efter jag slutade jobba förra året så träffar jag ju inte andra människor lika mycket.

Det har satt sig mycket på min självkänsla..

Jag måste börja DÄR…känna att jag duger som jag är.

Känna att jag med är vacker på mitt sätt.

Inte springa förbi alla speglar längre.

Utan göra det som jag hela tiden stöttar och hjälper andra med..

¨Lär dig att tycka om dig själv¨..

Stanna vid spegeln se mig själv i ögonen och säga 10 gg varje morgon.

Jag är vacker och jag duger som jag är..

Jaa idag stannade jag tåget..

Nu har det swishat förbi två gånger..

Idag börjar en resa som jag åker ensam på..

Kanske den bästa resa som jag ska åka på i livet.

Det får framtiden utvisa..

Det är bara jag som kan förändra min situation..

För 11 år sedan fick jag en andra chans i livet.

Jag tog den och tänk så härligt mitt liv blivit.

Det är ju bara att fortsätta på den resan…

Läs gärna min andra blogg oxå

Lust och Glädje

Vem är det du ser? en röd en gul en grön eller en blå person..

Jag har börjat läsa boken som alla pratar om.

Hur är jag som person?

Jaa det är ju lite intressant vilken färg kommer jag hamna i.

Än så länge lutar det starkt åt det gula.

Men så läser jag lite till Nej sådär är ju inte jag.

Visst kan jag lyssna på andra människor.

Eller gör jag inte det?

Det kanske blir lite ahaa upplevelse att läsa om de olika färgerna som personligheterna kan ha..

Hur tolkar andra människor mig?

Det jag fått till mig är att jag är trevlig, jag är snäll, ¨tar gärna hand om¨, och så kan jag prata mycket..:)

Jaa det där med att prata det kan jag.

Är det en bra eller dålig egenskap.

Med åren har jag nog lärt mig mer att vara lite tystare mot när jag var yngre.

Visst har jag mött människor på min livsstig som tycker jag är jobbig bara för att jag kan prata så mycket.

Och jaaa jag älskar verkligen att stå på scen och prata. Det var typiskt för en gul person.

Minnet när vi hade roliga timmen i skolan..jag var alltid först och ville gå upp och stå framför alla och göra något roligt..

Det är tydligt det är en egenskap jag har som sitter i än idag.

Än har jag inte kommit så långt i boken.

Men den är intressant för jag märker att jag när jag läser så sätter jag mina vänner i färgfacket.

Den är så och den är si..

Och jag är där..

Det han skriver är oxå att inget är fel utan det är så här vi är.

Vi är olika och måste få vara olika.

Det vi kanske borde lära oss mera är att kommunicera med varandra.

Att ha modet att den som lyssnar på dina ord kanske inte alls tycker de är som du gör.

Att inte ta allt som kritik.

Det tror jag så gott som alla människor gör.

De som säger att de kan ta kritik utan att ta lite illa vid sig, de ljuger.

Visst tar vi åt oss sedan är det hur mycket och lite vi gör det.

Det är en helt annan sak.

Boken är intressant och jag kommer säkert att få flera AHAA upplevelser .

Och goda skratt..

Jag har nog aldrig varit den tjejen/kvinnan som män uppvaktat.

Nu var jag ju ganska ung när jag träffade exet.

Men både före och efter har det aldrig stått några män på rad utanför min dörr..

Ibland när det händer att en man uppvaktar mig.

Då kan det vara svårt att hänga med..

Idag var det en man som skrev att du måste ha beundrare..

Nej sa jag det har jag inte.

Han trodde mig inte..

Men…jag har inte det…

Det är ju det som är tomt och får självkänslan att åka i botten.

Jag tror det är jätteviktigt för alla människor att få lite bekräftelse.

Känna att man är fin för någon.

Sedan behöver det inte innebära att man träffar partnern i sitt liv.

Men just den där lilla uppvaktningen ..

Inte de där snuskpellarna som ska skicka dickpics eller videos på sin snorre.

Utan de där männen som visar sin uppvaktning till mig som kvinna.

Visst växer jag iaf i min självkänsla om jag vet att just jag tilltalar en man.

Att han känner ¨wow¨  vilken kvinna..

Den känslan tänker jag ha mig idag..

Tänk vad mycket jag hunnit med på 6 år..

Idag för 6 år sedan opererade jag min rygg och då startade en kamp att komma tillbaka till livet.

Och det gjorde jag med råge oxå.

Under de här 6 åren har jag jobbat 5 år i butik.

Från att varit hemma i 16 år och börja jobba först halvtid sedan heltid till att jobba 87% .

Vad har jag gjort mer än att jobba i butik?

Jag har varit med i radio flera gånger.

Jag har föreläst om kvinnor sex och  njutning flera gånger

Jag har varit med i andra sociala medier ett antal gånger.

Kvinnorlust.se bloggen har jag haft nu i 5 år.

Jag har träffat så mycket människor som har givit mig mycket av den kunskap jag besitter med.

Mina sista 6 år i livet har jag utvecklats väldigt mycket som person.

Inget har mer värde än det andra utan det kallas livserfarenhet.

Och livserfarenhet är något som är bra att ha..

Visst har jag underbart roliga minnen från mina sista 6 år i livet.

Jag har åkt på kurser helt ensam.

Lärt mig att åka kollektivt istället för att ta bilen.

Jag har träffat människor som jag aldrig skulle träffat om jag inte hade haft modet att åka.

Lärt mig att ta vissa tråkiga beslut, men de är tvungna att tas ibland.

Herre Gud, när jag åkte rulltrappa på Stockholms central och en man försökte ¨ragga¨upp mig.

Och jag blev livrädd och sprang till pendeltåget.

Jag har frågat andra människor om hur ska jag gå för att komma dit eller dit.

Och har en bestämd åsikt om att alla människor är snälla.

Jaa vilka underbara resor som jag gjort och vad mycket jag har lärt mig.

Men just den 11 april stannar jag till några minuter och tänker till vad som hände 2012, denna dag.

Det var en stor och tuff operation som gått kanon bra.

Jag kan gå igen, vilket jag inte kunde innan operationen.

Så glad såg jag ut några dagar efter operationen..

Nu ser jag framemot 6 nya år som jag hoppas ska ge mig ännu mera i livet som vad de sista 6 åren givit…

Jag har alltid viljat bli en författare..

Redan i skolan kunde jag skriva långa historier.

Men mitt stora skrivande kom inte igång förrän jag skaffade mig den här bloggen.

Att skriva om just ämnet sex har ju varit lite fram och tillbaka.

Hur modig törs jag vara?

Hur skriver jag sex utan att det ska kallas porr?

För mig har det alltid varit så viktig att visa upp en sk seriös sida.

Men vad är seriös?

Det är en tolkning hur du kallar det seriöst och hur jag kallar det seriöst.

Visst har jag skrivit sk sexnoveller som aldrig har publicisterats ..

Kommer aldrig att göra det heller.

Men visst kan jag ta det materialet och skriva om det så det blir mera ¨sött och gott¨…

När ska du skriva din bok är det många som frågat mig..

Den dagen jag är mogen.

Jag har början på den..

Jag har skrivit en del.

Den ligger i ett dokument som heter min bok.

Kan ju vara smart att börja med en novell.

Vad är det som skett för att jag skulle få den här tändingen i mig?

Fick ett tips om en Kryssning som heter Litteraturkryssning ..

Den ska jag åka på ..

Lyssna på andra författare .

Gå på workshops.

Få tips och knep hur jag ska tänka inför skrivande av en bok.

Idag när jag bokade kryssningen så fick jag frågan hur många är ni som ska åka..

Det är bara jag svarade jag lite käckt..

Nu är kryssningen bokad och jag ser framemot 5-6/5 ..

Det är dags nu att komma igång med mina böcker jag går och har i huvudet.

En del av dem ligger i sina domument här på min dator.

Ibland ger jag mig själv guldstjärnor bara för att jag har modet att förkovra mig i livet.

Jag har varit iväg på flera resor ensam.

När jag skulle åka upp till Wäddö då tänkte jag att jag ska åka kommunalt.

Slippa bilen och köra igenom Stockholm.

Den gången tänkte jag så här: Jag är inte rädd att prata och människor är snälla.

Människor är jättesnälla, alla som jag frågat under mina resor.

Du jag ska åka dit vet du vart jag ska gå då?

Ingen har varit elak alla har varit vänliga och visat mig vägen.

Jag har gjort resor som jag skrattat så gott om efteråt.

Jag har betalat en taxi lite extra dricks för jag råkade beställa 2 istället för 1 taxi.

Människor är snälla..

Men att åka på en kryssning ensam är inte så svårt.

Då sätter jag mig på en buss som tar mig till terminalen.

Där står båten och väntar.

Jag kommer att ha ett schema att gå efter.

Jag kommer säkert att lära mig att känna nya människor.

Visst är livet underbart bara man vill göra det underbart..

Nu har jag en resa att se framemot..

Jag har alltid varit en person som har ett driv i mig.

Inte varit rädd att kasta mig in i nya projekt.

Hur jag är som kvinnan i ett förhållande vet jag inte.

Det är över 11 år sedan jag var i ett.

Och mycket har ju förändrats på min väg i livet.

Det var ett tufft beslut att ta att lämna Åtvidaberg, mitt livs svåraste.

Men som mitt liv var då, kände jag att så här kan jag inte ha det.

Att bli lämnad för en annan kvinna i ett litet samhälle innebär att många vill inte prata längre.

Kommer nog aldrig att glömma hur det fanns människor som kunde vända och gå åt ett annat håll när de såg mig.

Lite typiskt för små ställen där alla känner alla.

Den historian har slutat med att vi är vänner och har inga problem med att umgås när det är kalas.

Och det hänger ju mycket på hur jag är som person.

För mig gäller alltid rid ut sorgen, sörj var bitter men stanna inte i det. När man sörjt klart lägg allt i en kista och låt den skjunka ner i havet ..Sedan ska den kista inte upp mera till ytan. Och så har jag bearbetat det hela.

1 Augusti 2007 flyttade jag upp till Norrköping.

Då var jag en halv person för den andra halvan fanns inte längre kvar.

Det är den jag jobbat med att bli en hel person.

Och det har tagit sin tid.

Vad är det som jag tyckt varit det svåraste?

Det är faktiskt att ta alla egna beslut.

Jag hade aldrig tagit ett stort beslut ensam.

Än idag kan jag tycka att det är jobbigt med stora beslut.

Jag gör dem till slut men de kan få ligga och vänta ett tag innan jag tar tag i det hela.

Visst har jag fått kämpat med allt som det innebar att bo i ett litet samhälle mot att bo i en stad.

Just det där att alla pratar om alla..

Den är så skön att den finns inte i mig längre. Jag bryr mig inte ett skit om vad andra håller på med i sitt liv.

Hur kom jag dit jag är idag?

Att just mitt ämne blev att prata sex ..

Det är första är att när en skilsmässa kommer efter så många år.

Då händer det så mycket inne i kroppen.

En del som vaknade var just den sexuella delen.

Det tog mig 1,5 år innan jag hade modet att träffa en man.

Snacka om att vara nervös.

Hade bara haft en man från det jag var 16 till jag var 47 år.

Inte lekt av mig i tonåren som de flesta andra gjort.

Jodå det funkade den gången oxå..

Idag ler jag åt det minnet.

Och visst lekte jag av mig rommen de två första åren, sedan var det inte så kul längre.

De sista 8 åren har jag haft en önskan i mig att möta en man med kärlek.

Jag får ofta kommentaren att det är jag som är för kräsen…

Njaa så är det inte, de män som jag träffat så är det de som gått vidare ..

För mig är det inte att vara kräsen det är mera att det ska slå till i magen.

DET ska kännas rätt rakt igenom.

Jag är inte en person som blir kär och galen i varje man jag ser ..

En passion har jag känt men inte så mycket mera.

Jag har ju gått på mina minor och de flesta minorna har svårt med att jag jobbar som lustkonsult.

Det här är en del som jag jobbat med, varför är inte jag attraktiv ?

Självkänslan åker i botten många gånger när jag aldrig får uppvaktning av en man.

De män som skriver till mig på nätet och bara vill ha sex de räknar jag inte ens när det gäller uppvaktning.

Men någonstans på den vägen så lär man sig mycket om sig själv oxå.

Jag har lärt mig att klara mig själv.

Fanns ju inga val …

Som kvinna till en man är jag inte lika stark och drivande.

Vilket jag kan anse att det är väl bra.

För mig är ett förhållande att lyssna och kommunicera.

Det är inte bara en person som ska bestämma utan det gör man tillsammans.

Jag är känd för mitt hänsynstagande och framför allt för mitt omhändertagande..

I ett förhållande vill jag oxå få hänsyn och omhändertagandet.

Jooo jag har haft ett mod att förändra mig.

Jag är stolt att jag kommit dit jag kommit idag.

Jag tog min andra chans i livet och gjorde något bra av den.

Att nu ämnet blev sex, lust och glädje föll sig ju naturligt kan jag tycka med backspegeln i handen.

Jag mår bra och jag har mina älskade ungar omkring mig.

Sedan att jag många gånger tycker att min ensamhet är jobbig ..

Men det är ju bara att gilla läget så att säga..

Rådet till andra som vill förändra sitt liv..

Försök att släppa taget om det som håller dig tbx.

Blunda och hoppa du landar alltid på något sätt.

Ibland gör det ont utav helvete.

Men ibland och oftast landar man mjukt med ett leende.

Gör om och gör rätt..

Men känn aldrig att du misslyckats.

DET ger bara negativa tankar.

Jag har vågat prova livet.

Jag har skrattat och jag har haft så kul.

Idag är livet mycket lugnare, jag har kommit ifatt.

Det största rådet är…

Skit i vad alla andra tycker ..

Det är DITT liv och du har bara ett ta vara på det.

Här är jag en nyförälskad 16 åring..

Idag är jag en mogen 58 årig kvinna som har gjort en resa som jag tror att alla andra kan göra på sitt sätt.