Visst är det lite pirrigt nu..

Hela processen har ju gått på 3 månader.

Från det jag kom till stormötet till operationsdagen.

I min värld har det gått väldigt fort när det gäller den östgötska sjukvården.

Och det har varit så positivt för mig att det inte blev en lång process .

Jag är riktigt stolt och impad av mig själv att det gått så bra som det gjort.

Med tanke på hur jag mådde när jag tog beslutet.

Nu är även min sköldkörtel inställd med rätt medicinering.

Och det påverkar ju oxå mitt mående.

En sköldkörtel som har en underfunktion då mår man inte alls bra.

Nu kan jag lämna detta kapitel i mitt liv.

Från och med idag är det bara att se framåt.

Inget blir bättre av att älta i gammalt skit anser jag.

Utan idag vänder jag på bladet.

Jag har klarat av det jag skulle klara.

Har inte en aning om vad jag har framför mig.

Och det vet ju ingen människa hur framtiden ser ut.

Det jag hoppas på är ju att jag ska gå ner mycket i vikt.

50 kilo är målet då är jag nere på normalvikt.

Vart jag hamnar får framtiden utvisa.

Men klart att jag har många förhoppningar om att mitt liv kommer att förändras .

Jag är ju aldrig rädd för att göra förändringar.

Gå på nya vägar i livet.

En del är mitt företag, jag ger det en chans på ett år till.

Funkar det inte så har jag iaf provat och jag har min firma.

Det kanske är skriva jag ska lägga min energi på.

Människor kanske inte är mogna för att gå på workshop eller föreläsningar om sex lust och njutning.

Jag har mitt kall i livet och mina budskap.

Alla kvinnors rätt att vara sexuella utan att någon ska döma henne.

Jag är ju väldigt stark i mitt engagemang, den viljan och kampen kan ingen ta ifrån mig.

Och självklart vill jag med träffa en man som jag kan få ge mig hän till.

Min tro på sex lust och glädje är ju att det blir inte optimalt förrän det är med kärlek,trygghet och tillit.

Sedan hur sexet utförs det är upp till dem som har sexet.

Ingen är den andra lik och ingen har rätt att döma någon/några för dem de är..

Min plan är att jag kommer ta det lugnt ett par veckor efter operation.

Sedan ska jag igång igen och jobba på att få igång mitt företag.

Köpa in lite nya artiklar ..

De artiklarna jag har att sälja är bara artiklar som jag anser är bra och kan ta fram de där speciella orgasmerna.

Jag har inte en hel butik men jag har så det räcker till.

Mitt sätt att sälja sexleksaker är att finna den absolut rätta produkten till just den personen.

Den här sökte jag länge och väl efter.

Den passar perfekt för att ge den bästa stimulansen inne i slidan och den G-punkten som finns där inne.

Men oxå kittla den punkten som är precis vid slidöppningen.

Sexleksaker ska ju ge orgasmer en partner kan ge dem.

Det är skillnaden…

Men kan sexleksaker slå ut en människa?

Nej det kan de inte, den mänskliga närvaron kan aldrig ersättas.

Sedan kan man ha kul ihop med leksaker eller en person som är singel kan leka fram härliga orgasmer på egen hand.

Ska bli kul att komma igång igen med att föreläsa om sex lust och glädje..

Men först ska jag genomföra morgondagen.

Sedan komma upp på benen och ut och gå..

Efter en månad är det gymet som gäller igen.

Vilken framtidstro jag har..

Livet är allt bra att leva det blir vad man gör det till..

Jag har en stor nyfikenhet i mig på många plan.

Visst var det mycket flower och power..

När jag var uppe på Pride och jobbade satt jag med ett gäng yngre som ställde frågan:

Var det som de säger att växa upp på 70-talet?

För min del var det mycket att slå sig fri.

Jag var en proggare som det heter.

Lyssnade mycket på Nationalteatern, Ola magnell och Hoola bandoola band..

Mycket blandad musik var det.

Jag växte upp i en liten bruksort, Åtvidaberg..

Där alla känner alla.

Mellanölets tid och så kom det där vinet som vi drack som saft, kir.

Nej jag tillhörde inte gruppen de skötsamma..

Sommarlovet mellan 6:an och 7:an blev jag kär i en okänd kille.

Visste inte alls vad han hette, mötte honom på en Folkets park fest.

Och det sa pang i mig, enbart 13 år.

När hösten kom så träffade jag på honom på en fest igen.

Han var 16 år, han var en lång kille med långt hår.

Och jag blev så kär i denna kille.

Men jag fick vänta 3 år på honom, till slut blev han min då var jag 16 och han 19 år.

När vi flyttade ihop gick jag i 9:an, så jag hade inte ens slutat skolan.

Och fyra år senare blev vi föräldrar..

Så mitt 70-tal var ju egentligen bara en kort stund.

Jag hann inte med så mycket innan det stora allvaret kom in i mitt liv.

Det där med och leka rommen av sig hann inte jag riktigt med.

Men jag minns mitt 70-tal med att visst var vi fria på ett sett.

Flower power med en hippi stil var ju jag .

Vi sydde om jeans till kjolar vi sydde slokhatar och vi gick barfota eller i träskor.

Vi var nog ganska tidiga i våra sexdebuter..

Jag vill inte påstå att jag var mogen men det var lite så.

Det finns många fina roliga minnen från min tonårstid ..

Men tyvärr så finns det oxå minnen från min sjukdom endometrios.

Som man då inte hade en aning om vad det var.

Jag var 17 år första gången jag fick ett anfall.

Minnet hur jag hamnade i fosterställning av stora smärtor i magen.

Hur denna sjukdom sedan förstörde mycket av det som skulle bli bra ..

Min journal på gyn i Linköping är tjock, vet inte hur många gånger jag åkt in akut med svåra smärtor.

Det jag tackar min gud för är att vi skaffade oss barn tidigt. Annars hade jag nog inga fått för min endometrios satt i livmodern.

Den här tiden tillhör oxå mitt 70-tal.

Ohh vad jag skulle vilja träffat på en kvinna som jag är idag.

Någon som jag hade kunnat prata med.

Någon som hade kunnat ge mig tips om hur vi hade kunnat få ett bättre sex.

Utan att jag skulle vara livrädd för den smärta som jag fick många gånger.

Tack vare det jag gått igenom gör att jag förstår hur ont och jävligt det är.

Tänk när en läkare skriver ut bedövningsmedel till en ung kvinna för att hon ska kunna ha samlag.

Det är ju nästan som våldtäkt, men så var det.  Sex = samlag..

Tänk om jag hade haft en egen Maywor vid 17 års ålder så mycket bättre jag hade haft det då.

Alla skuldkänslor för det är klart att jag fick skuld i mig när det inte funkade.

Idag har jag som sagt var vänt på det hela, jag kan råda och jag kan trösta. Jag kan inte göra någon frisk men jag förstår känslan i det hela.

Visst kan man ha sex utan att det måste vara samlag hela tiden.

Sedan hade vi det inte dåligt hela tiden det gick i intervaller..

För mig var 70-talet mycket musik och de underbara kläderna..

Det var min tonårstid..

Det var då jag började ha sex..

Men det var oxå då jag blev vuxen i ett tidigt stadium.

Och mitt avslut på 70-talet då var jag gravid ..

Men visst var 70-talet en underbar tid att växa upp på..

Dålig karaktär som frossar i onyttig mat.

Det är ju vad det visuella tar in…

Påverkar det en människas syn på en person som bär på en fetma?

Absolut den personen har ju redan tagit in att denna person har ett osunt levende.

Har en person ett osunt levende så har den ju en dålig karaktär..

Det är vad hjärnan generellt registrerar..

Jag är en kvinna som är omtyckt och älskad av många.

Har inte svårt att få vänner.

Jag vet att en del har mig som sin förebild .

När det sedan kommer till det där med att dejta män.

Då är jag inte lika populär längre.

Har aldrig varit den populära tjejen bland killarna.

Allra minst mina sista 11 åren som singel.

Jag trodde aldrig att jag skulle vara singel så här många år.

Klart att jag skulle träffa någon man och få känna den där förälskelsen.

Kanske tom bli kär och lite galen flera gånger om innan jag mötte den rätta.

Det var min tro ..

Nu blev det inte alls så..

Min kropp har inte alls varit med mig de här 11 åren.

En kropp som inte alls har haft lust att gå ner i vikt.

Bara upp i vikt.

Två operationer har jag gått igenom.

Jobbat i 5 år..

Kämpat med att få ihop livet så gott det gott.

Och mitt i allt har jag varit ute och haft kul.

I ett par år var jag med ute och festade loss och dansade halva natten igenom.

Levde loppan och betedde mig lite som en tonåring.

Absolut att jag behövde denna tid då.

Men i det vimlet så träffade jag inte på någon man som det blev någon förälskelse med.

Det är flera år sedan jag slutade med att vara en festpingla.

Där jag varit mest i dejtvärlden har ju varit på nätet.

Nätet är ju verkligen ett ställe där man börjar med att se på ett kort.

Och så ska man skriva sin kroppstorlek.

Ofta får man frågan kan jag få se ett kort på dig i helfigur.

Då är det ju inte så lätt för det finns ju inga kort på mig i helfigur.

Inte vill jag vara med på kort där hela min stora kropp syns.

Det är alltid det första jag tittar på om jag varit med i tidningen eller någon annanstans i de sociala medier.

Hur stor ser jag ut på kortet.

Minnet från när NT gjorde en artikel om mig.

Här är artikeln ….

Ett helt uppslag om mig och två kort som jag ser ut som en stor julgris.

Det var en pärs att ta …

Jag kommer aldrig att förstå hur de kunde lägga ut så illa kort..

Efter det har jag alltid haft som krav att jag ska se korten som ska ut i sociala medier.

Jag ska godkänna dem..

Ibland krockar det i mig..

Samtdidigt som jag förstår varför ..

Nej jag tror inte hela hemligheten är att jag är en stark kvinna.

För visst spelar min kroppstorlek in.

Hur trevlig go och social jag än är.

Så är det inte samma sak som att ha nyfikenheten att lära känna MIG.

Många vill lära känna mig för den jag är i mitt yrke.

Att ha en stor kropp och stå och prata om lust och glädje.

DÅ är det en fördel.

Men inte när det gäller att dejta män.

En väninna sa till mig när hon fick reda på mitt beslut om operation.

Då får vi se om du har rätt..

Att ditt problem hänger på din kroppstorlek.

Det som kommer att ske med mig på denna resa är att jag kommer tycka mer om mig själv.

Och då förändras mina energier ..

Och visst har jag en nyfikenhet med förhoppning i mig att minskar min kropp.

Då kommer jag att få ett högre marknadsvärde i singellivet.

För hur vi än vänder och vrider på det hela.

Det är ju alltid det visuella som vi möter, sedan blir man förälskad i personligheten.

Är ju personligheten man lever med och blir kär i.

Inte de där underbara ögonen eller munnen som ler så vackert.

Nej utan det som finns inne under ytan.

Det är ju den man lever med..

I så många år nu som jag varit Lustkonsulten Maywor.

Nu kämpar jag för att bli sedd som Maywor..

Första gången jag prioriterat mig själv en hel sommar.

Den här sommar har jag bara tagit hänsyn till mig själv.

Jag har inte fart och flängt utan jag har kopplat av med sol, bad och massor med böcker.

Solbränd och fräsch..

Jag har behövt denna sommar som den varit.

Min förberedelse inför operation den 15 augusti har tagit all min tid.

Det är en mentalresa..

Den kräver kraft och den kräver att man har en vilja och karaktär.

Jag har slitit mentalt och jag har haft en ångest i mig att inte klara av att gå ner de kilona jag var tvungen till.

Idag var jag och skrev in mig för operationen.

Kravet var 6 kilo och jag gick ner 9!!

Summan ligger nu på minus 12 kilo sedan den 21 maj.

Den här är min första förändring.

Livet kommer mer och mer tbx ..

Framför allt glädjen i mig själv.

Det som är så viktigt att tycka om sig själv. Det jag står hela tiden och stöttar andra att lära sig.

Var just den delen som föll som ett korthus i våras.

När jag åkte upp i morse till sjukan och skrev in mig på operationsavdelningen.

Så tänkte jag : Du får aldrig glömma känslan du hade när du tog beslutet att operera dig.

Hur illa jag mådde då..

Så låg min självkänsla var…

Idag mår jag mycket bättre både fysisk och psykiskt.

Och det beror på att jag tagit hand om mig själv.

Jag har inte ställt upp på andra hur de mår och behöver stöd.

Utan jag har ställt upp för mig själv, tagit hand om mig själv …

Jag har så mycket nu att se framemot..

Framför allt min fysiska hälsa som kommer att bli så mycket bättre.

Komma tillbaka till gymet och orka pressa  igen, känna hur svetten rinner efter ett bra träningspass.

Jag räknar redan nu att den 15 september börjar jag på Friskis och svettis igen.

Då är det en månad efter operation och då ska det vara helt ok att börja styrekträna ..

Jag har kläder som jag ser framemot att kliva in i  igen.

Det största jag känner idag som jag ser framemot är att slippa be om ursäkt för min stora kropp.

Det har jag gjort i hela mitt liv.

Att stå och förklara sig att jag tränar och jag äter bra men det vill sig inte för det.

Det går till 90 % de andra 10% är de som gör att jag är överviktig.

Och det är dessa 10% som jag behöver hjälp med nu.

Nu har jag vilat mig efter Pride imorgon är det dags igen att gå ut och gå mina promenader.

Så här fort har jag aldrig kommit tbx efter Pride..

Men jag är oxå ca 10 kilo lättare i år mot de åren före.

De här 12 kilona jag gått ner har redan gjort stor nytta.

Vad kommer då inte resten att göra?

Idag är jag glad och känner att jag fått ett respons för mitt arbete.

Nu är första steget på min resa genomförd..

En vecka full med kramar..

Packade väskan och åkte upp till Stockholm för att direkt vara med på volontärsutbilding.

Jag tom hittade helt själv till kulturhuset, Det är ju bara runt hörnet från cityterminalen det var ju inte så svårt.

Jag var en av dem som presenterade sig för alla..

¨Hej Maywor heter jag men kallas för majorskan här uppe på Pride¨..

Jag är volontärsamordnare , det är jag som ringer runt först till er..

Och så är jag Pridemamma till mig kan ni kommar och få stöd, prata eller bara vilja ha en kram.

Det där med kramar det har jag givit ut massor under mina 7 dagar..

Jag har haft en T-shirt på mig där det står pride mamma på ryggen

Alla volontärer har olika färg på sina tröjor, det beror på vilka grupper de tillhör.

Mina uppgifter har varit denna vecka att gå runt på området.

Serva alla volontärer med vatten, chips och godis. Fråga hur de mår och hur det har det.

Sätta mig ner en stund och bara prata med dem.

Jag har oxå lärt mig hur organisationen Park-festivalen fungerar.

Har funnits tillhands hela tiden jag varit i parken. Och det var från morgon till sena kvällen.

Fast jag har smitit iväg ibland och satt mig på läktaren och bara varit jag.

Jag har haft de absolut bästa uppgifterna denna vecka.

Vilka underbara människor som är volontärer i Stockholm pride.

Alla som jobbar gör det ideellt, det som alla får är varsin tröja och mat när de jobbar.

De bekostar sitt boende själva om de inte bor i Stockholm.

Och det de ger är så mycket.

De har jobbat med att få upp hela festivalområdet, vilket innebär att de ex. lägger golv på hela planen.

Och det har de gjort i över 30 graders värme!

De har slitit och de har sjungit och de har skrattat och de har stöttat varandra.

Att se alla volontärers-laganda får mig att bli så stolt och glad att tillhöra .

Människor som inte känner varandra samlas och  blir som en enda stor familj direkt.

Och mitt i all denna samling finns jag.

Självklart att det finns människor som inte mår helt bra hela tiden.

Och då har jag stått där med min famn.

Jag har inte varit ensam att vara Pridemamma utan vi har varit 5 stycken.

Men de andra har jobbat mera på schema och två och två.

Det finns ett Café-område där det har ätits mat och fikat. Där blir det som en samlingspunkt för alla.

Alla är volontärer och vi är ca 650-700 (inkl parad) stycken för att allt ska gå runt en hel Pridevecka.

Men alla jobbar ju inte självklart samtidigt.

Men vi är många som jobbar från morgon till sena kvällen.

Ingen nämnd och ingen glömd, Men fy fan vad bra alla varit!

Hur sammanfattar jag mitt första år som volontär i Stockholm Pride?

Jaa jag sitter här hemma nu med ömma fötter och ett stort hjärta med massor av kärlek i.

Blir så rörd och glad när jag får fina ord om mig.

Jag är den jag är och känd för att dela ut omtanke och kärlek..

Och tänk det har jag fått gjort nu i en hel vecka.

Jodå vi kvinnor har en sexuell lust och den är många gånger högre mot männens.

Framför allt vi kvinnor som närmar oss 60.

Vi som gått över klimakteriet.

Vi som är så mycket kvinnor .

Vi som kan och har lusten att bara släppa loss allt.

Men vi har oxå något annat i oss.

Vi vet vad vi vill ha och får vi inte det , jaa då skiter vi i det hela.

Jag kan förstå att äldre kvinnor föredrar yngre män.

Där sexlusten är mera lika.

Mannen har kvar sin nyfikenhet och uppskattning till sin kvinna.

Han har inte fallit ihop i soffan med fjärrkontrollen i sin hand.

Kvinnorslust är från kvinna till kvinna olika .

Finns ingen kvinna som är den andra lik.

Men oftast de här kvinnorna som lever som singlar.

Väljer hellre bort de där sk KK-förhållandena.

De är alltid på mannens villkor.

Jag har inte hört en enda kvinna säga att hon har en KK som allt sker på hennes villkor.

Nej det är alltid när mannen har lust och tid.

Och då blir det inte ofta träffar.

Aldrig att det är på bägges villkor.

Nu är det så här..

Det är dags att inse att det är inte bara alls är mannen som har en sexuell lust.

Det är inte alls bara mannen som tittar på snygga kvinnor.

Nejdå..

Vi kvinnor vi tittar och vi slickar oss om munnen vi med.

Men vi varken säger eller visar något. För det stämmer ju inte att vi kvinnor tittar suckade efter snygga män.

Och den där lusten som pockar i oss hela tiden.

Det är ju den som mannen har inte en kvinna.

ELLER?

Så kvinna res på dig och var den där kåta glada kvinnan som just du är.

Själv tar jag ledigt nu ifrån bloggen en vecka och åker upp till Stockholm och jobbar på EuroPride.

Jag kommer att gå in i dimman av kärlek och kramar en hel vecka..

Lek ha kul med eller utan partner.

Släpp kraven och släpp loss allt och låt alla orgasmer flöda..

Och glöm inte att det är DIN kropp så finn själv vad du har i den..

Hitta alla underbara orgasmer som bara du kan få med dig själv..

Puss och kram

Nu är kampen och slitet över.

Den 17 maj var jag på stormötet och fick information om Gastric bypass.

Då sa dietisten gå hem och sätt igång med ert nya liv nu.

Den 21 maj satte jag igång.

Jag har jobbat för att gå ner i vikt.

Har inte ¨unnat¨ mig alls mycket denna sommar.

Det där goda kalla vita vinet har jag inte tagit ett glas av.

Midsommaren och en kväll med en god vän drack jag lite vin.

Mer vin än så blev det inte i år.

Maten har jag tänkt på varje tugga jag tuggat att det inte blivit fel.

Några gånger har jag ¨unnat¨ mig något extra.

Ikväll är sista kvällen med mat i denna mage.

För nu i 21 dagar ska jag bara dricka soppor.

Jag hade lite problem med vad jag skulle äta ikväll.

Ville äta något gott..

Inte bara tänka hela tiden nej det där får du inte äta.

Då blir det fel.

Jag köpte en vitlöksbaguett som jag delade på och gjorde en god fyllning med ost över.

In i ugnen så det fick smälta och gräddas lite..

Mmmm det var gott och till drack jag pepsi max.

Någon måtta på det hela fick det ju ändå vara..*L*

Nu är det kväll och jag sitter här hemma ensam.

Det känns bra nu..

Känns ungefär som att nu är kampen och slitet över.

De här 21 dagarna som jag går på nu, behöver jag inte tänka på vad eller hur mycket jag äter.

Nu är det Modifast soppor och puddingar som gäller.

Jag har gått ner sammanlagt 7,6 kilo utav dem är det 4,6 av de 6 som jag måste gå ner.

Eftersom jag började redan den 21 maj att planera inför operationen så hade jag redan minskat 3 kilo när jag vägdes in på ViN..

Mina 1,4 kilo som är kvar nu att ta mig ner, kommer att försvinna nu när jag börjar mina flytveckor.

Det kallas att gå på flyt när vi dricker soppor inför operationen.

Att vi måste dricka dessa soppor är för leverns skull, så mycket fett som möjligt måste bort från den.

Det handlar helt och hållet om vår chans att operationen ska gå så bra som möjligt.

Idag var jag hos min mamma .

Hon sa: Jag har aldrig sett dig smal.

Det har hon ju egentligen men det var så korta stunder.

Jag brukar skämtsamt säga i två veckor höll det sedan gick jag upp igen.

För 14 år sedan var jag med i Aftonbladets viktklubb och de skev om mig då i tidningen

Ett före och ett efter kort..

Det efterkortet det är mot den vikten jag vill komma tillbaka till ..

Visst har jag undrat många gånger varför allt blivit som det blev.

Jag som alltid tränat och motionerat.

Ätit nyttig mat.

Men..Jag säger i det här reportaget samma som jag säger idag.

Jag kan inte unna mig en fel tugga, jag kan inte dricka alkohol ofta.

Och inte att förglömma mitt i allt.

Min rygg som gick sönder för mig.

Sitta 6 månader i en soffa utan att kunna röra mig.

Var ju inte precis något som gjorde mig smal.

Jag har gjort så många försök att ta mig ner i vikt.

Kampen och slitet har bara givit mig ångest.

Allt blev ju en ond cirkel hela tiden.

Jag vill slå hål på myten att vi som har en stor övervikt bara sitter hemma och äter och glufsar i oss allt som kommer oss nära inte stämmer.

Samtidigt som jag säger att självklart så gör vi ju något som är fel annars skulle vi inte bära på alla dessa kilon.

Ikväll känns det som jag knyter ihop påsen.

Min kamp är över…

Nu är det bara tre veckor kvar till operation.

Tänk vad fort det har gått sedan jag tog mitt beslut.

Jag sa till min mamma idag..Så skönt det ska bli att åka upp till Stockholm på söndag och bara ägna mig åt Pride.

Bryta mönstret, vara med underbara människor.

Kramas och pussas..

Och känna att just jag duger så bra för den jag är..

Jag har blivit starkare i min självkänsla, även om det är en bit kvar.

Men den kommande veckan kommer jag att ägna mig så mycket åt andra människor.

Finnas tillhands för dem..

När jag sedan kommer hem då är det bara 10 dagar kvar..

Tiden har som sagt var flugit fram.

Denna sommar har jag badat och solat massor.

Jag är solbränd och nyklippt..

Och jag mår jävligt bra och har en stor framtidstro ..

På söndag åker jag upp för att jobba en hel vecka med att allas rätt att få vara den de är..

Den här veckan handlar det lite om planering.

Ska klippa mig så jag är snygg i håret.

Hälsa på mamma.

Tvätta och packa..

Och på onsdag går jag på flytveckorna inför min operation som det nu bara är tre veckor till.

Mitt engagemang i Stockholm Pride är så självklart för mig.

För det första så är jag ju en föreningsmänniska.

Jag har varit med i föreningar i stort hela mitt liv.

Så många av mina vänner som är en enda röra av alla dess olika sexualiteter.

Alla mina vänner i den sk kinkyvärlden.

Och alla mina vänner i HBTQ ..

Mitt i all den röran är jag.

Min sexualitet har jag med ett ord för jag är heterosapiomonogam.

Det betyder att jag är tänder enbart på män, jag måste ha med den mentala delen för att det ska funka och jag har bara en partner.

Det där ordet ¨bara¨ är inte så illa det tycker jag.

Utan det kan vara så himmelskt underbart härligt att bara ha en man att få ge kärlek till.

Många av mina vänner de kan ha flera olika partners men de har bara en som är nr 1 ..

De kan vara swinger eller gå på klubbar.

Jaa ingen är den andra lik men de är helt underbara människor som jag fått äran att lära känna.

Självklart så är det genom mitt jobb som jag lärt mig att känna många av mina vänner.

För mig är det inte den sexuella läggningen som gör människan.

Även om det är en stor del i varje person.

Nej jag ser till det som är där inne i en person.

Och alla som jag tycker om blir så vackra.

Har du tänkt på hur vackra vänner du har?

För visst är det så att tycker man om någon så ser man det fina ..

Nu är det tredje året på rad som jag är med uppe och jobbar på Pride.

De två första åren var jag med och sålde för en utställare i kinkykvarteret.

Nu är jag med och arbetar i den stora organisationen.

Där är mina uppgifter att jobba inom HR som volontärsamordnare, det innebär att jag ringt runt till många under hela våren. Då jag är första kontakten som sätter in volontärer i den huvudgruppen de ska jobba i.

Nu pratar vi ca 650 volontärer..Men jag har inte ringt alla vi är ett team som jobbar ihop.

Sedan är jag även Pridemamma, det innebär att känner en volontär att nu måste jag få prata med någon.

Eller oj vad känslor det kom in i mig och så kommer gråten.

Då finns jag tillhands med att stötta och prata med dem.

Den rollen passar ju mig eftersom jag är som jag är.

Jag är alltid den som ser till att alla mår bra.

Visst är jag en ledartyp, men jag är den ledaren som ser till att alla får vara med och må bra.

Jag har ett stort hjärta med kärlek i till så det räcker till att vara ett stöd till volontärer oxå..

Det är ju i den stora organisationen som jag ska vara och jobba i.

I den gör jag ju den största nyttan hela året.

Sedan har jag haft två roliga år i kinkykvarteret, i år får jag gå dit och krama om mina vänner där.

På söndag åker jag upp och direkt ska jag åka till en volontärutbildning som jag ska vara närvarande i.

Presentera mig och sedan bara finnas till hands om någon vill prata lite med mig.

Måndag ska jag vara med i House hela dagen och få se hur den verksamheten går till.

Jag har bett att få vara med och lära mig denna stora organisation.

Och framför allt lära mig namn på människor.

Från och med tisdag finns jag i parken.

Det pirrar i magen idag.

Imorgon är sista dagen med mat i denna mage.

Från och med onsdag kommer det bara att vara flytande i tre veckor.

Den känslan är stor för mig, det är nära nu..

Sedan den stora glädjen jag har i mig att få åka upp till Stockholm och vara med på EuroPride..

Det enda jag saknar nu är att jag skulle vilja att någon med kärlek höll om mig utan att behöva säga ett ord.

Någon som förstod att det är lite pirrigt och rörigt med känslor just nu inom mig.

Men …Jag har lärt mig att hantera dessa känslor..

Jag andas lite jag sätter på musik som jag tycker om ..

Tar en liten stunds meditation till andningen och känslorna går ihop igen.

Sen sätter jag på mig autopiloten och kör på igen..

Livet är fullt av möjligheter och jag tar varje möjlighet jag kan och försöker hela tiden göra något bra av den.