Det finns alltid ett ljus att se i livet.
Först blev jag arbetsskadad i händer, armar, nacke och axlar. Som sedan fick sjukdomen fibromyalgi att slå till.
Jag var bara 36 år när jag inte kunde arbeta längre på grund av mina arbetsskador. Jag är op i bägge mina händer , carpal tunnel.
Att jag fick min fibro är jag övertygad om att det var ihop med smärta och med ett förhållande som inte var bra.
Den diagnosen kom i januari 1997.
I början är det jätte jobbigt att leva med smärta som kokar och far i kroppen.
Det sätter sig på psyket så är det bara.
Och att hamna i utanförskap i den unga ålder är ju inget som någon jublar över.
De där första åren och fram till min skilsmässa de var tuffa och det var inte alls kul många gånger.
Men åren går och livet rullar på ett nytt sätt.
Började träna på gym och finna min väg i livet. Lärde mig att ta hand om mig själv på ett annat sätt.
Jag behöver ju inte ta hänsyn till att någon ska lida för att jag har ont i min kropp.
Det är ju ett plus för att leva med mig själv. Jag tar hand om mig själv och jag ser till att jag får den absolut bästa vården.
Tyvärr så tillkom det ju lite mera då. Jag har en rygg som är op. och det var en tuff tid att leva i.
MMmmm det slutade efter flera år av ett helvete med att få hjälp av vården med att jag blev stelopererad i två kotor och hade nervklämmor på bägge sidor i ryggen.
Visst jag har mina skavanker som jag kallar min kropp.
Men jag tycker att jag kan klara av väldigt mycket och gör det oxå.
JAG har inga problem med min kropp, den har jag lärt mig hur jag ska hantera och hur jag ska ta hand om den.
Det som kan få mig att bli förbannad det är när andra talar om för mig vad jag kan och inte kan göra. När det ska diskuteras om varför jag säger att Nej det där kan inte jag fixa. Det är inte värt den smärtan jag måste uthärda efter.
Jag ser iaf livet genom ett ljus och en glädje. Jag ser att det finns alltid möjligheter som får mig att må bra. Det är bara att jag får leta lite ibland efter möjligheterna.
Självklart så gnäller jag med ibland och är trött på skiten som finns i min kropp.
Men jag stannar aldrig i den känslan, utan den får komma men den får oxå dra vidare.
Det händer att vissa dagar är jag liggande och andra dagar är det fullt ös.
Har jag något framför mig som jag vet tar på mina krafter då vilar jag in mig till det.
För att inte utmana att få säga nej jag kan inte följa med.
Utan jag tar det lite lugnt ett par dagar innan.
Och jag är inte den som säger nej i första taget. Men det händer att jag gör det.
Sedan har jag ju mina sk skov och det är alltid vid väderomslag. Just nu är det lite tufft innan våren bestämmer sig för att det bara ska vara värme som kommer.
Men jag är ju van och jag kan hantera min kropp.
Jag vet ju oxå vad min kropp behöver för att må bra till 100%. Nu kan inte min kropp få hela den delen.
Vi ska inte tro att ensamheten och allt vad det innebär gör smärtan mindre.
Kärlek och kroppsnärhet ihop med sex och glädje är jätte viktigt för att människor ska må bra till både kropp och själ.
Men konflikter och dåligt sexuellt ihop det är en inte bra för någons kropps mående.
Det som jag märkt av när jag varit med på dejtsidor är ju att alla söker ju någon slags elit människa som inte finns.
Jag har blivit blockad när jag svarat att jag är en glad och aktiv förtidspenso.
Jag förstår att det är ju ingen som vill leva ihop med någon som inte är till 100%.
Samtidigt som jag stilla undrar hur många människor på denna jord är till 100%?
Det jag vet med mig är att jag har ett liv som är bra, jag är stark mentalt och jag klarar mig väldigt bra i min ensamhet.
Jag har oxå fått ta till mig att jag är inte en plussare när det gäller nätdejting.
Eftersom jag inte kan cykla 10 mil om dagen eller åka skidor uppför och nerför eller långt. Jag kan inte segla eller golfa och jag kan inte springa maraton.
Men jag är en jävligt bra kvinna på att må bra och känna av glädjen i min kropp och själ.
Jag vet vem jag är sexuellt och att jag har ett öppet sinne som både är nyfiket och forskande.
Jag är snäll och jag är omhändertagande.
Jag är omtyckt av de flesta, alla kan ju inte gilla mig men de flesta tycker om mig.
Allt det har fått mig att må bra i min kropp och själ.
Visst jag är en förtidspensionär och har varit det i många år. Tiden i butiken på 5 år tog jag en liten paus som penso. Men idag är jag tacksam att jag får vara hemma och kan ta hand om min kropp.
Dit jag vill komma idag i mitt blogginlägg är att jag i mitt liv lärt mig att se det där ljusa. Jag ser möjligheterna och jag vet att det är jag som gör mina val hur jag ska leva och må.
Och jag har valt livet och det njuter jag av varje dag.
