Och det är jag med idag, helt slut.

Men vilken vecka vi haft vi på RFSL Norrköping. Vilken kamratskap vi har vi som sitter med i styrelsen.

Den här dagen har jag ägnat åt att tvätta och städa.

Och bara vara hemma och ta igen mig.

Imorgon kör jag igång igen.

Visst har den här pride veckan givit många härliga träffar med nya människor.

Sitta och prata om våra olika livserfarenheter.

Killarna från Afghanistan gav ett starkt intryck.

Föreläsningen om suicide (självmord) den fick man en eftertanke på.

Lyssna på Jan Hammarlund gav mig nostalgi.

Jaa det har varit många djupa samtal med människor som jag mött för första gången.

Vad tar jag med mig från den här priden?

Det är ju att vi måste börja föreläsa och prata mer om HBTQ.

Just den där som jag tjatat om så mycket oxå..

Vi måste börja ge killarna mer info om bla sex.

Börja prata mer om vad är manlighet?

Är det att vara matcho?

Eller är det dags att vi tar bort hur man ska vara eller inte vara och bara vara oss själva?

Det är min tro att se alla människor på deras sätt att vara.

Respektera alla för just den de är.

Vad händer denna vecka?

Imorgon ska jag på föreläsning i Linköping hos Matchofabriken..Den handlar om att bryta ner kopplingen mellan maskulinitet och våld.

På lördag är det dags att åka upp till Fagersta och ha en föreläsning.

Jag är taggad att komma ut igen..

Hoppas att jag får komma ut på mera föreläsningar .

Där mitt budskap är allas rätt att få vara sexuella utan att dömas av samhället.

Ge tips och råd till hur både man som kvinna kan få njuta på ett sätt som de kanske inte ens tänkt på.

Börja utforska sin kropp mera.

Vad finns i din kropp? Hur många olika orgasmer har vi ?

G-punkterna var och hur kan du finna dem eller den?

Vilket glidmedel passar till dig eller dina leksaker?

Det och mycket mera kommer jag bjuda på nästa helg.

Går du i tankarna att ha en trevlig kväll kanske hemma så kommer jag gärna på besök.

Bara vi är överens om att jag är inte ett föremål för en förfest.

Utan jag tycker vi kan prata sex utan fylla.

Kolla gärna min hemsida Lust och Glädje  och kontakta mig om ni vill ha en kväll som ni inte glömmer..

Vilket häftigt år jag haft! Men jag har fått kämpat hårt oxå.

Beslutet och valet jag tog för ett år sedan var att nu finns det ingen återvändo jag måste ner i vikt.

Den här dagen visste jag inte om jag skulle få en operation eller inte.

Det jag visste var att min kropp höll på att dö en sakta död.

Fördomarna om oss med 50 kilos övervikt är ju att vi äter fet mat och massor med stora portioner.

Vi tränar inte vi äter konstant.

Vi symboliserar dålig karaktär.

Innan jag gick in till operations salen så berättade jag för sköterskan lite om mig själv.

Då sa hon Kan du inte blogga och berätta om att alla överviktiga inte har det där beteendet som alla tror om dem. Du är viktig för denna grupp..

Jag har försökt så många gånger att säga att Nej jag har inte ätit fel innan operationen.

Visst har jag unnat mig ibland men inte ofta.

Godis kanske jag köpte 5 gånger per år.

Pizza jaa högst 3-4 gg per år.

Jag har alltid varit noga med min mat.

Jag har stått på gymet med 50 kilos övervikt och tränat.

Jaa jag har kämpat och kämpat men inget hände. Mer än de där gångerna jag unnade mig något då gick jag upp direkt i vikt. Ibland försvann de där kilona för det kom aldrig ett utan det var alltid flera.

Nu hade jag en sköldkörtel som inte mådde bra oxå som var med i denna process och ställde till det hela för mig.

Jag minns så väl 21 maj 2018 jag ställde mig på vågen och tänkte: Får jag ingen operation så måste något ske.

Då började min viktkamp.

Jag visste med mig att det inte skulle ske så mycket eller fort men det skulle få ta den tid det tog.

Fick jag ingen operation var mitt mål att gå ner iaf 30 kilo.

Jag mådde allt annat än bra när jag tog det här kortet.

Det gör lite ont i mig att se det jag vet hur jag kände mig.

Den ångesten jag hade ihop med mitt mående både fysiskt och psykiskt.

Varför hamnade jag i den här höga vikten?

Svaret är att när jag skilde mig så mådde jag allt annat än bra.

Jag flyttade och började om från början.

Var väldigt ensam i flera år.

Jag levde i en stor sorg.

Nej jag tröståt inte.

Men jag mådde skit.

Och då ville inte min kropp det jag ville.

Utan jag gick upp i vikt utan att sitta och äta dålig mat eller sött..

Jag vet att ingen tror på mig när jag säger eller skriver om den här delen.

Men frågar jag andra med stor övervikt så vet jag att jag är inte ensam.

Hur tänkte jag för ett år sedan?

Jag tänkte att du får dra ner ännu mera du får inte unna dig mer en glass i sommar du får inte dricka alkohol mer än vid festliga tillfällen.

I och med det så började min kamp tillbaka till livet.

Jag fick mitt besked i juni att jag fick min gatric bypass .

15 augusti blev mitt operationsdatum och till den gick jag ner 14 kilo.

De 14 kilo är jag så glad över att jag klarade av.

För vad jag kämpade hela förra sommaren.

Hur ser det ut idag 1 år efter att jag började min kamp?

Det är 40 kilo mellan bilderna.

Min kamp är inte mindre idag. Jag måste tänka hela tiden på vad och hur jag äter.

Jag måste tugga maten länge och äta sakta.

Fortfarande går jag till gymmet ca 3 gånger i veckan och är jag inte där är jag ute och går.

Jag kan inte äta sött eller fett eller jag törs inte prova ens.

Att dumpa som det heter är en reaktion som inte alls är trevlig.

Man kan inte kräkas längre och allt åker upp och ner. Man får frossa och svetten rinner ihop med svåra magsmärtor. Min största dumpning fick jag när jag var ute och åt en bakad potatis med skagenröra.

Fettet i röran ihop med laktosen tålde inte jag.

Dietisten sa att när jag fick den reaktionen då tål du säkert inte sött och fett heller.

Därför törs jag inte ens prova, och det är ju inget jag lider av.

Det är ju kanon bra i mina ögon sett. Plus att ingen tjatar längre på mig att ähh du kan väl banta imorgon istället. Nu har jag ju ett sk skyll på att inte äta kakor och tårta vid kalas ens.

Är det värt att ha de här biverkningarna jag har?

Jaa det är det faktiskt.

Men det kan vara jobbigt när något blir fel och jag mår illa efter matintag. Illamåendet går över efter ca 20 min.

Jag har blivit mer känslig sista tiden och får tänka och vrida på mina val vad jag stoppar i mig.

Bäst mår magen när jag har mina rutiner och är hemma med mat som jag själv lagar.

Men det får inte mig att välja bort mitt sociala liv. Nej jag är med och gör det bästa jag kan göra med min situation.

Just nu är jag i en fas då jag går upp och ner det rör sig om 2 kilo. Jag är på en platå som det heter.

10 kilo till skulle jag vilja gå ner.

2 år efter operation sker viktminskningen sedan stoppar det sa läkaren.

Det är inte ett år sedan jag opererade mig så jag har tiden med mig.

Men en sak är säker….

Nej det här är inte en genväg det här är den absolut sista utvägen att gå ner i vikt på.

Sedan är det upp till mig att förvalta den här chansen att överleva som jag fått av landstinget.

Hur mår jag idag då?

Tack jag mår väldigt bra idag och då framför allt psykiskt.

Smärtan i kroppen är inte att leka med just nu. Men det visste jag om att när fettet försvinner så sker det ju en process och den processen triggar min fibromyalgi. Men i slutänden så kommer min fibro att må bättre.

Tyvärr har ngt skett i ryggen och det får oxå framtiden utvisa vad som skett.

Jag hade ont för ett år sedan oxå men då var det pga min stora övervikt.

Jag är en person som ser det som ger mig glädje i livet.

Just nu är det mitt engagemang i Nya RFSL Norrköping, vilka underbara vänner jag fått.

Det är en ny resa jag gör i livet.

Jag har fått in en föreläsning så jag ska åka iväg nästa helg och prata inför en grupp som inte alls känner mig.

Kärleken då? Nej den har inte visat sig än..

Minnet från mitt barnbarn när han frågade mig ¨farmor har du någon kille?¨ Nej sa jag det har jag inte ..Så tänkte den lilla killen till och tittade på mig med sina ögon och sa: Men farmor du har väl kärlek till dig själv?

Jaa sa jag det har jag..

Jag har idag kärlek till mig själv..

Fast de varken känner mig eller vet vem jag är, de läser bara vad jag skriver.

Och genom det vet de vad jag behöver.

Det är lite speciellt i många människors ögon att skriva och föreläsa om sex och njutning.

Men det sexuella som vi alla människor har i våra kroppar är lika viktig som att vi ska äta frukost.

Det är något som en människokropp behöver.

Kvinnor framför allt som har en inbyggd smärtlindring vid den inre G-punkten i slidan.

Istället för att äta smärtlindring som stänger av nervbanorna till hjärnan som gör att hon blir dimmig.

Kan hon ge sig själv eller få orgasm, då kan det underlätta i hennes smärta.

Vilket mår en kvinna bättre av?

När det är stressigt i livet stanna upp och ha sex och må bra.

Varför är det så att vi glömmer mjukvaran i livet?

Det jag alltid förespråkar är det friska och sunda njutningen.

Inte den då man hela tiden söker sexuella kickar eller sexmissbruk.

Det oftast den sexuella njutningen som försvinner när ett förhållande börjar knaka.

Ofta är det oxå att två personer är olika när det gäller sex.

Det är ju bara att se hur det ser ut på nätet så många som är i ett förhållande men söker en sexpartner.

Och en del av dem skriver till mig och vill ha mig som älskarinna..

Det är inte så stor idé att göra det för jag är inte intresserad av att vara en upptagen mans älskarinna.

För mig och för min del så vill jag möta en livskamrat och i det ingår det inte bara sex .

Utan i det ingår det sex och vardagslivet.

Bara för att jag har mitt engagemang när det gäller sex,lust och njutning så finns det mycket mera än det i mitt liv oxå.

Just nu planerar jag mycket inför pride här i Norrköping.

Den 18 maj är det pride-paraden och på kvällen är det en stor fest på Arbis.

RainbowNight  är den stora festen som alla kommer att minnas med ett stort leende.

Jag kommer att finnas med att sälja produkter den kvällen.

Finns ju även möjlighet att få samtala med mig och ställa frågor den kvällen.

Måndagen den 20 maj kl. 18.00 kommer jag att föreläsa på RFSL i Norrköping.

Är det något jag brinner för så är det att få föreläsa om sex , lust och njutning.

Jag ser framemot de här två kvällarna.

Då får jag vara i min yrkesroll och i den trivs jag mycket bra.

Men jag har ett privatliv oxå och vill någon lära känna mig så räcker det inte med att skriva till mig och tala om vad jag behöver ha.

Nej det vet inte du man som skriver till mig.

I vilka yrken vi än har så är man en person i yrket och en privat.

Nu råkar mitt yrke vara Lustkonsult.

Och det är en titel jag bär med stolthet.

Jaa absolut när det gäller kroppstorleken.

När jag hade bestämt mig för att operera mig i en gastric bypass sa en väninna till mig:

Då får vi se om storleken på din kropp blir en förändring för dig med dejtande med män.

Jag har inte blivit utbjuden …än.

Men jag märker av en stor skillnad när jag är ute på krogen.

Jag har till och med blir bjuden på drinkar vilket jag aldrig blivit innan min operation.

Visst har kroppstorleken en stor betydelse .

Alla komplimanger jag får idag om hur fin och duktig jag är.

Tack snälla alla för dem.

Jag själv är både rörd och lycklig över min resa.

En annan väninna sa: Tar du inte illa upp när alla säger att du är så snygg nu mot förut?

Jag menar sa hon jag skulle ta illa upp, är det bara utseendet som spelar en roll.

Jaa utseendet spelar en stor roll.

Nu har inte jag gjort min gastric bypass för mitt utseende skull utan jag gjorde den för att överleva.

Jag höll på att dö sakta men säkert.

Idag är mina vänners kommentarer oxå: Maywor jag har aldrig sett dig så stor som du var.

När du visar korten på hur du såg ut innan op och hur du ser ut nu, jag har aldrig upplevt dig så stor.

Jag har alltid klätt mig snygg och aldrig i stora sk tältkläder, jag har alltid varit modig och haft kläder som följt min kropp.

Jag har vågat jobba i min fina korsett som jag sålt idag.

Jag har inte  varit en person som gömt mig bara för att jag haft en stor kropp.

Nej jag har haft snygga klänningar och fina smycken på mig när jag jobbat eller haft mina framträdanden.

Jag har alltid varit omtyckt som en trevlig,glad, social person med en fin personlighet.

Jag har aldrig känt att jag med min stora kropp fått känna på fula ord eller glidningar om min kropp.

Nej det vill jag absolut inte påstå på något sätt.

Men det har alltid fattats något och det är DET jag får känna på nu.

Jag är kvinna men på ett helt annat sätt.

Män ser mig idag på ett sätt som jag inte är van vid.

Jag får känna att män kan se mig som en attraktiv kvinna.

När jag ser männens blickar så växer min självkänsla.

Och det är klart att den här skillnaden säger ju mer än tusen ord.

För min del oxå är ju att min självkänsla är så mycket större mot för 40 kilo sedan.

Även om kroppstorleken spelar en roll för min del iaf, så har ju jag förändrat mina energier oxå.

Känner man som jag gjorde föraktet mot sin egna kropp då mår man inte bra.

Ju mer jag jobbade för att gå ner i vikt ju mer gick jag upp i vikt.

Jag har hela tiden varit på gymmet och tränat plus varit ute på mina promenader.

Men jag tyckte aldrig om mig själv i all min kamp jag hade .

Och visst påverkade det oxå mina energier utåt .

Jaa storleken har en betydelse på många olika sätt.

Men jag tror att det är hur du mår där inne i själen som gör dig till en vacker person.

Tycker man om sig själv så lyser det igenom tycker du inte om dig själv då har du en distans.

Jag har än idag en viss distans kvar i mig, men den blir mindre och mindre ju mer uppskattning jag får.

Det är så nya upplevelser för mig att känna att män ser mig på ett sätt de aldrig sett mig på förut.

Vilket känns att det är en spännande resa jag är på nu i mitt liv.

Bla att jag bara kan gå in i vilken affär jag vill och handla kläder.

MIN storlek finns i alla butiker , jag slipper leta efter de största utbuden de har.

Sakta men säkert bygger jag upp min självkänsla och kärlek till mig själv.

Och det är den kärleken till mig själv som lyser ut genom mina ögon.

Det har varit segt och det har gått sakta de sista månaderna.

Idag ställde jag mig på vågen och då visade den 84 kilo vilket är lika med minus 40 kilo sedan den 21 maj 2018.

Min viktnedsresa är ett jobb som jag aldrig kan koppla bort ifrån.

Att göra en gastric bypass är verkligen det sista man gör.

För har man gjort en operation kan man aldrig mera tänka att ikväll ska jag unna mig det eller det.

Inte jag iaf mina biverkningar är att jag är laktosintolerant, jag kan inte äta fet mat eller sött.

Jag måste tugga väl och länge.

Mår absolut bäst när jag kan hålla mina tider och äta mat som jag själv lagar.

Jag tränar på gym och jag är ute och går ofta.

Men allt det där är värt massor för mig.

Att ha en kropp med enbart 10 kilos övervikt är inget jag varit van vid.

Nej jag har haft mellan 40-50 kilos övervikt i många år.

Min kropp var helt slut för ett år sedan.

Jag hade inte mycket kvar att ge , den höll sakta men säkert på att dö.

Så kändes det.

Beslutet att göra en operation var ett beslut som jag inte bollade med någon.

Nej jag tog det helt och hållet själv och jag släppte mitt beslut när remissen var inlämnad.

Har hela tiden haft ett stort stöd av min familj och nära vänner.

Jag började min resa 3 månader innan operation.

Jag visste vad som krävdes av mig och det prioriterade jag hela förra sommaren.

MIG själv.

Var tvungen att gå ner 6 kilo till operation men gick ner 14 och det var kanon bra gjort av mig.

Jag visste vad jag gav mig in på och då finns det inga andra vägar att gå än den jag bestämt mig för.

Nej att gå igenom en gastric bypass är absolut ingen genväg.

Det är den tuffaste vägen att gå.

Det har gått sakta sedan december och det tar lite på psyket.

Vissa månader har jag inte ens gått ner ett kilo.

Någon månad två men inte mer än så.

När det går ner och upp och jag kan bara äta och leva på ett sätt och det är det sättet jag lever på.

Och inget händer.

Då är det tufft.

Jag vet att det är bra på ett sätt men samtidigt så har jag varit lite rädd att viktnedgången ska stoppas.

Men tanke på att det var ju det som var mitt stora problem innan op.

Nu har jag ju fått levaxin eftersom min sköldkörtel inte är helt ok.

Har bett om att få ta nya prover lite tidigare än vad som var tänkt.

Bara för att se att allt är ok och är det helt ok jaa då är det bara att gilla läget att de sista 10 kilona kommer att gå mkt sakta.

Vilket jag har inga problem med bara jag vet att det är inga fel som får det hela att gå sakta.

Självklart så hänger inte skinnet med längre.

Men vad gör det?

MIG gör det inget ..

Jag är nere i en storlek av medium ..

Jag kan gå i affärer och handla vad jag vill.

Idag belönade jag mig med att köpa en ny tumring.

Någon belöning ska jag ge mig själv när jag kommit så långt som minus 40 kilo på nästan 11 månader.

Jag mår så bra psykiskt idag.

Börjar tycka om mig själv på ett sätt jag aldrig gjort förut.

Min självkänsla har vuxit till sig massor..

Idag är en stor glädjes dag för mig..

Så stolt och lycklig ..

Tänk det är minus 40 kilo mellan korten.