Det kan man ha på många olika sätt..

Jag har roligt i livet men inte roligt på vägen som många män uttrycker sig.

För dem att ha roligt på vägen är att ¨knulla runt¨ med så många som möjligt.

När en man skriver till mig på nätet med en önskan att jag ska ha roligt på vägen då svarar jag inte ens.

För jag är så trött på det uttrycket och de män som bara är ute efter sex.

Visst finns det moln på den blåa himlen hos mig med.

Lögner och falskhet kommer inte jag heller undan.

Det senast är en man som jag föll för och vi började inleda något som jag till slut avslutade.

Kändes inte alls bra och tänk så rätt jag hade.

Inte för att jag förstår hur man vågar inleda något som man inte varit ärlig med.

Det är inte svårt att finna någon på nätet.

Och där fann jag denna man oxå med sin fru, sitt familjeföretag och hela hans familjeliv.

Som jag säger han ska vara glad att jag inte tycker om att koka kaniner.

Det är bara att lägga det åtsidan och gå vidare i livet.

Och det har jag gjort.

Mitt liv är roligt på så många andra sätt.

Allt innebär inte att man måste träffa en man för att det ska vara kul.

Jag ser annat som får mig att le.

Alla mina underbara vänner i alla möjliga olika världar vi lever i.

Har en resa som jag ser framemot det är 6 år sedan jag var på en semester resa.

Över en vecka uppe i Stockholm när Pride är.

Det är mycket som händer när det är sommar för mig.

Mitt stora mål är när allt lugnat sig så ska jag skriva klar min bok jag börjat med.

Jag har haft så mycket omkring mig att jag fått lägga den åtsidan.

Hos mig är dygnet bara 24 timmar oxå.

Ingen panik utan jag vet av erfarenhet att allt faller på plats bara man tar ett steg i taget.

Vad ska denna bok handla om som jag påbörjat?

Blir ingen 200 sidor i den boken.

Utan mera en liten tunn som man lätt kan ha med sig och vara lättsam att läsa.

Hur kan man finna sin njutning?

Tips och råd från mig till både män och kvinnor.

Den uppkom när en ung kvinna bad mig att jag skulle skriva en bok om hur man hittar sin kropp och alla olika orgasmer som finns i den.

Den kommer att passa ihop med mina föreläsningar vart efter oxå.

Så livet det går på hos mig.

Jag mår kanon bra och har roligt men inte roligt på vägen.

Att må bra i sig själv handlar ju egentligen livet om.

Tycka om sig själv.

Se på mig själv med kärlek och ett friskt liv.

Sedan är inte jag helt frisk men jag ser mig inte som sjuk.

Utan jag lever och mår bra på det jag klarar av i livet.

Har vissa begränsningar, kan inte fjällvandra med tung packning.

Hoppa bungyjump eller springa ett maratonlopp.

Men jag kan göra mycket annat som får mig att må bra.

Att vara jag är att jag ser möjligheterna i livet.

Jag går på törnar jag med och då gör det ont och jag blir ledsen.

Men jag tillåter mig att sörja och gråta innan jag går vidare i livet.

Jag fastnar inte i en bitterhet utan jag går vidare i livet.

Och jag har massor att se framemot.

Utan varken rikedom av pengar eller kärlek från en man.

Men jag är väldigt rik i mitt liv på annan kärlek som jag får på annat sätt.

För mig är det viktigt att få vara den jag är.

Få skratta mitt höga skratt som jag har.

Vara med mina barn och barnbarn.

Men även få leva mitt egna liv som jag gör.

Känna hur viktig jag är att bara vara mig själv för just den jag är..

Så visst har jag roligt i livet och på MIN väg ..

Och snart är det dags för lite semester och bara koppla av ihop med goda vänners lag..

btf

Frågade min kära mor ..

Hade ett djupt samtal med min mamma igår.

Hon hade gått och funderat länge på varför jag är så intresserad av ämnet sex.

Jag berättade för henne hur jag haft det som ung kvinna med att ha endometrios.

Hur ont det gjort och hur jag satt periodvis en gång i månaden på akuten pga svåra smärtor.

Alla svampinfektioner som sved och kliade.

All smärta som jag hade vid samlag.

Hur läkare skrev ut bedövningskrämer för att jag skulle klara av att ha samlag.

Till slut efter alla år som de opererade bort min livmoder och jag kände som jag hamnade i himmelriket.

Hur min kropp läkte och jag fick tbx min lust och glädje till sex igen.

Då var jag 47 år och nyskild.

I och med det så hittade jag mig själv och min kropp.

Och visst var jag ute och dejtade i början när jag var singel.

Tog igen lite av tonårstiden precis som de flesta gör.

Jag berättade om alla möten jag haft med kvinnor om deras problem som jag kände igen hur det är att ha.

Berättade om hur sjukvården ser på kvinnors lust och njutning.

Att vi än idag inte pratar om kvinnorslust och vilken skillnad det är på mannenlust inom sjukvården.

Kvinnor jag mött som berättat för mig att manliga läkare i stort klappat dem på huvudet och bara ryckt på axlarna med orden Det är bara att gilla läget.

Skillnaden mot när en man söker hjälp hur han blir bemött, viagra och andra tabletter som finns.

Cancersjuka kvinnor som berättat för mig hur de fått kämpa för att få råd om sin sexuella njutning.

Kvinnor med förlossnings skador jag träffat som berättat sina historier.

Alla kvinnor med endometrios och de som har smärta vid samlag.

Jag berättade hur jag skriver och pratar om samhällets syn på kvinnors sex och lust.

Hur jag önskat att jag träffat på en egen Maywor när jag var ung och hade problem.

En Maywor som kunnat ge mig råd och tips med stöd och tillit.

Någon att prata med och känna mig trygg med.

Jag har min historia och det är den som format mig och min kamp.

Allt jag har läst och engagerat mig i alla historier som jag fått till mig.

Det är nog den bästa skolan man kan gå i .

Min kära mor tittade på mig och sa:  AHA nu förstår jag mera vad du sysslar med.

Sen om hon kommer ihåg allt och förstår allt idag är en annan sak.

Men just det där att sitta med min mamma som snart fyller 87 år kunna prata om kvinnors lust och varför jag är den jag är.

Känna stödet , förståelsen och stoltheten som hon har till mig och vad jag sysslar med.

För det är inte första gången vi pratar om mitt engagemang.

När jag började med mina homepartyn var mamma mitt stora stöd som hon idag inte minns.

Det var till henne jag alltid ringde och berättade om vad de hade skrivit i min gästbok som jag hade med mig.

Jag ville att de skulle göra ett utlåtande så jag kunde lära mig av mina misstag.

Den boken läser jag ibland när jag behöver peppas upp för det är bara hyllningar till mig.

Igår fick jag en liten stund med min mamma som för några år sedan var mitt största fan och stora stöd.

En gastric bypass är ingen genväg det är den tuffa vägen.

På det första mötet jag hade inför min resa var på sjukhuset med ett stormöte med information om vad som både kan ske och sker.

De blommade inte upp ett liv i glans utan de pratade om alla biverkningar.

Jag lyssnade och jag satte mig in i vad är det som krävs av MIG för att klara av den här resan.

Och biverkningar jaaa de har jag fått.

Jag är känslig mot laktos, fett och sött.

Vissa dagar har jag svårt att äta då blir det fullt direkt i magen.

Då tar det tid för jag måste få i mig näring och föda.

Ibland mår jag illa efter varje måltid och ibland gör det ont i magen.

Vissa dagar flyter allt på utan några problem.

Jag kan aldrig tänka att idag ska jag ¨unna mig¨, den tiden är förbi för mig.

Hur är det att dumpa?

Att dumpa innebär att jag fått i mig fett eller sött som inte min mage tål.

Det börjar med att jag mår illa.

Hjärtat börjar att slå fortare och illamåendet ökar.

Svetten kommer ihop med att jag får frossa.

Jag kan inte kräkas längre utan i det här läget så ¨klöker¨ jag hela tiden.

Det åker upp och ner då lovar jag att i det här läget då mår jag allt annat än bra.

Bara att ta mig till en säng lägga mig så skönt jag kan och låta anfallet gå över.

Brukar ta ca 1,5 timma från det börjar till det lugnar ner sig.

Då är jag helt slut och med en mage som är så öm.

Vad har jag fått i mig som gjort de här 3 dumpningarna ?

Första gången åt jag en bakad potatis med skagenröra.

Andra gången tog jag en shot på krogen och tänkte mig inte för utan tog hela på ett svep.

Och tredje gången åt jag rabarberpaj med grädde (laktosfri).

Och det här gör jag inte om igen.

Ska jag åka bort så måste jag alltid se till att jag har med mig matlådor eller annan mat som jag kan äta.

Bäst mår jag att äta MIN egna mat och mina tider.

Men så kan jag inte leva utan jag får se till att göra det bästa hela tiden av situationen.

Gå ut och äta på restaurang funkar bra, ibland får jag en matlåda med mig hem.

Och hos en del kan jag äta en barnportion.

Men jag kan inte äta vad som helst utan jag måste hela tiden tänka till så jag tar det som jag inte blir sjuk av.

Min räddning många gånger är att jag tål att äta bröd. Det är inte så vanligt men för mig funkar det bra.

Är jag på resa och inte har med mig något så visst finns det alltid en smörgås som jag kan köpa lite varstans.

De här är några av mina biverkningar som jag lever ihop med.

För min del så tycker inte jag att det är jobbigt eller att jag blir ledsen för att jag inte kan leva som jag gjorde innan min gastric bypass. Det som är jobbigt och som jag inte vill ha är mina stora dumpningar. De har skett 3 gånger och hoppas att det inte ska behöva ske igen. Det är inga problem för mig att ta keso ihop med frukt när alla andra äter tårta och kakor. Det är inga problem för mig när alla andra äter godis eller chips, för det åt jag inte så mycket innan heller. Men det hände att jag ¨unnade¨ mig det ibland och det kan jag inte idag. Jag har smakat några godisbitar och det har funkat men jag törs inte utan jag avböjer för att inte riskera att åka på en dumpning.

Att operera sig innebär inte att allt bara gör sig av sig självt.

Nej jag får kämpa och tänka och planera mycket mera idag mot innan operationen.

Jag var beredd på det och jag tycker att det är värt allt det som har med operationen att göra.

Är öppen med att jag måste äta ganska ofta och kan inte äta allt som alla andra kan.

Alla mina vänner vet om det här och tar helt hänsyn till mig.

För mig är den här resan värt allt som den har inneburit.

Framför allt mitt psyke som fått min självkänsla att må så bra i igen.

Kampen som jag hade innan operationen med att gå ner i vikt.

Min sköldkörtel som inte var som den skulle.

Nu får jag något för min kamp även om kampen idag är på ett annat sätt mot innan.

För idag finns inte med i mitt liv ¨jag ska unna mig¨ ….

Mitt råd är till de som funderar på att göra en gastric bypass läs och ta in så mycket information du kan.

Ställ det ena mot det andra och tänk som så att kan jag välja bort det här mot det här resten av mitt liv.

För det är bara så att man kan inte leva som man gjorde innan då går man upp i vikt igen.

Är man inte med på allt som det innebär då går man inte ner i vikt utan det är en kamp hela tiden.

Och den här kampen är ingen genväg till att bli smal igen.

Det finns inga genvägar men en operation, det är ett hjälpmedel som sjukvården kostat på mig och det är jag som ska förvalta den med tacksamhet och se till att göra min del i det hela.

Det här är MIN resa …

När jag fick ett kort skickat till mig av min väninna som hon tog på mig när vi var ute och gick på en vinterpromenad 2017 ..

DIT ska jag aldrig mera tillbaka till ..

Jag har ett nytt liv nu..

Är inte klar än med viktnedgången.

40 kilo mindre nu och helst ska 10 kilo till bort innan jag klassas som normalviktig enligt BMI.

15 augusti är det 1 år sedan jag opererade mig och viktnedgången pågår i ca 2 år.

Det första året går man ner det mesta och det andra året går det mycket långsammare.

Jag har stått helt stilla nu sedan i april månad och nu börjar det röra lite på sig igen.

Det är att ha ett tålamod som är svårt ibland att ha.

Men det finns inga genvägar utan jag kämpar på varje dag i min kamp att bli normalviktig .

Visst är resultatet helt otroligt ..

En stor guldstjärna ger till mig själv så här långt på min resa.